jeneli

Så var sommarens lilla semester avklarad. I ösregn på plaskblöt motorväg brännde vi i måndags morse av mot High Chaparral - upplev vilda vestern i Småland (eller vilket landskap det nu är...)
Vi startade redan på söndagen och hade med oss Elias till Stockholm, där vi skulle övernatta hos Simon och Ann-Catherine. Det är första gången jag hälsar på hos dem sen de flyttade för... skitlänge sen. Duktigt. Vi satt uppe länge och tjattrade och drack varsin Smirnoff Ice innan vi gick och la oss. Joel hade svårt att somna och stängde nog inte ögonlocken förrän vid 01 snåret.
Väckning tidigt och så iväg! Som sagt så regnade det en hel del och jag fasade för våra liv när sikten var = 0 och vi råkade ut för diverse vattenplaningar.
Efter ca 4,5 timmar kom vi fram och tyvärr sken inte solen i Wild Wild West heller, så det första vi gjorde var att gå och köpa varsin regnponcho och ett paraply. Det finns mycket att göra på High Chaparral och vi ville göra ALLT! Vi såg en skithäftig Westernshow med mycket slagsmål och skjutande (det gillade Joel verkligen), vi åkte diligens, köpte hagelbössa i vapenaffär, vi vaskade guld, vi åkte tåg och blev rånade av hemska banditer som skrämde vettet ur oss, vi åt sliskiga burgare, besökte en indianby och kom tillochmed ända fram till Mexico!

Vi var blöta och trötta när vi åkte tillbaks mot Stockholm vid 18-tiden på kvällen. Regnet hade knappast avtagit och nu blåste det också och blev snabbt mörkt. Vid 23-tiden kom vi helskinnade fram till S och A-C. Joel var pigg och vaken, han hade inte sovit en sekund under hela resan, varken påväg dit eller påväg hem. Han satt i baksätet och kollade på dvd, vi lånade "Mommojohans" bärbara. Utan den hade vi knappast orkat åka så lång väg, guld värd!

På tisdagen drog vi så äntligen hemåt mot Åland. Stannade till vid Täby centrum, jag var sugen på att spendera ännu lite mer än de flera hundra som redan gått åt. Slutade som vanligt med att man inte fick titta på någonting själv och det enda vi köpte var Adidas byxor och jacka till Joel på rea. Men han måste ju ha gymnastikkläder nu när han ska börja skolan.
På M/S Rosella rullade det bra. En stackars utvecklingsstörd kvinna satt i cafeterian och skrek skärrat och skrämde i sin tur slag på Joel som trodde vi var påväg att kapsejsa. Jag hade spyorna i halsen och måste lägga mig på det iskalla golvet i lekrummet, medan Joel tjoade runt. Somnade där och vaknade precis i tid för avstigning.

Det tar verkligen på energin att vara "påväg". Själv däckar man i bilens monotona brummande, somnar som en stock på kvällarna och blir slut av att det gungar på båten. Men Joel, han har energi som han gärna kunde dela med sig av. Jag fattar inte hur han orkar prata hela tiden, röra sig hela tiden, leka, busa, vara glad (och grinig emellanåt). Men iofs, jag är ju ingen ungdom längre eftersom jag blir 27 nästa vecka.
Linda frågade för ett tag sen om vi inte skulle ha 30-årsfest ihop. "Hejda dig!" ville jag skrika. "Det är tre år kvar!" Bara tre år kvar. Nåja, nu får jag vila upp mig lite till innan jag ska umgås med 10 "joelar" dagligen i skolan.

High Chaparral betyg: 5 scheriffstjärnor av 5!