Simning och OS pojkar.
Efter en lång natts sömn fick vi lite tråkigt framåt förmiddagen och bestämde oss för att dra iväg till Mariebad. Eftersom solen sken blev det till att cyla. Trötta som vi var efter en hård vecka så tog det säkert en halvtimme att ta sig de två-tre kilometrarna ner till "äventyrsbadet" som inte känns fullt så äventyrligt längre.
Det närmaste vi kom till äventyr var att Joel tappade sin näsklämma på det djupa i längdbassängen. Den MÅSTE han ha för att kunna simma överhuvudtaget tydligen. "Annars kan vi lika gärna åka hem!" sa han med darrande underläpp. Om klämman åtminstone inte varit genomskinlig hade man kanske lätt fiskat upp den, men nu blev det många dyk för mamman som fick knäpp i öronen och tryck över näsan. Till slut hittade jag klämman och vi kunde åter simma, dyka, åka rutsch i fullt ös med baddräkten/simbyxorna uppdragna mellan skinkorna. Och hur många mammor i sisådär 27-årsåldern står och balanserar på de gula "flötena" i terapibassängen och försöker brotta ner någon som är 20 år yngre och 30 kg lättare på ett annat flöte?
Efter simningen mötte vi upp Henrik på Nikolaj och åt en god lunch. Sen var vi så trötta så vi fick skjuts hem med cylarna i skåpet på bilen.
Resten av dagen har vigts åt OS-tittande. En spännande höjdfinal där den "orivbara" Vlasic (hur man nu stavar det) missade guldet. I spjutfinalen blev Pitkämäki trea. Ni vet ju att jag är svag för manliga atleter och jag måste bara påpeka hur jädra snyggt det är när de där spjutkastarna galopperar fram mot linjen och vräker iväg spjutet med allt vad de har så de ramlar ner på mage och hur de sedan på resta armar sneglar upp mot himlen där det randiga spjutet vobblar iväg högt upp i luften och sedan landar någonstans kring 80-meterslinjen. Wow, säger jag bara. Ser man sedan sådär lätt busig och pojkaktig ut som Andreas Torkildsen med håret på ända så gör det saken ännu bättre. Grrrrr!