Pysselkväll.
Igår var vi på traditionell pysselkväll hos mamma och Johan.
(Dagen började mindre kul, då jag 12.45 kom på att jag INTE ringt min son och sagt att han skulle gå till skolan (nästan fyra timmar försent). Fick panikartad hjärtklappning, var är han nu? Hemma ensam, ledsen och gråter?
Det visade sig sedan (efter att jag ringt till skolan och frågat och bekännt min synd) att han gått på eget bevåg eftersom han har rätt bra koll på klockan ändå. Senare sa han: "Jag struntade i ifall du skulle ringa och ringa, jag gick ändå jag!" Rätt gjort grabben!)
Hursomhelst samlades vi framför en rykande het och god fisksoppa hemma hos mor. Det var jag, Joel, Ann-Catrine, Adrian, Jonas, Maria och så värdparet dårå. På programmet stod ljusstöpning, polkagrislagning och pepparkakshusbygge. Det var lite projekt med förberedelserna till ljusstöpningen, jag hade fullt shå att sitta på en stol och beskåda spektaklet och samtidigt snusa Adrian bakom örat. Joel var sen en riktig hejare på ljusstöpning och svängde och slängde med ljusen för att riktigt visa hur "van" han var, medan vi andra hojtade att han skulle ta det försiktigt. Sen vinkade han flirtigt till sig den motsträviga Jonas och tvingade även honom att "doppa veken" (hähä).
Sen började sockerkokningen till karamellerna. Herrskapet Lundberg-Skantze blev först lite oense om huruvida temperaturen på koket faktiskt kunde gå ända upp till 150 grader, som frun påstod. Det den vilda diskussionen slutade i att frun brände sig illa på den ca 150 grader heta termomentern som doppats i koket i ivern att bevisa att hon hade rätt. Sen var det dags att låta sockerkokningen svalna på en plåt, samtidigt som man skulle vända det så att det inte stelnade. När det började bli svårt att vända med stekspadar måste man ta upp den fortfarande väldigt heta smeten i händerna och dra i den. Det bara sveeed i handflatorna och när det blev olidligt fick man langa över den nu korvliknande smeten till nästa.
Nästa steg var att tvinna ihop de båda smetarna (en röd och en vit) till polkagrisar. Sen skulle man också hinna klippa av de långa tvinnorna innan de blev för stela. Fyra saxar knpisade i en rasande fart så röd-vita bitar ven förbi öronen på oss. Till slut fick vi ihop till en stor skål full med polkagrisar, men vi var helt slut efteråt!
Sen åkte vi hem med en påse polkagrisar, ett pepparkakshus, fyra stearinljus och ett grenljus. Det var en rolig pysselkväll!
Nu ska jag till Linda och planera vår romantiska natt tillsammans ;)
(Dagen började mindre kul, då jag 12.45 kom på att jag INTE ringt min son och sagt att han skulle gå till skolan (nästan fyra timmar försent). Fick panikartad hjärtklappning, var är han nu? Hemma ensam, ledsen och gråter?
Det visade sig sedan (efter att jag ringt till skolan och frågat och bekännt min synd) att han gått på eget bevåg eftersom han har rätt bra koll på klockan ändå. Senare sa han: "Jag struntade i ifall du skulle ringa och ringa, jag gick ändå jag!" Rätt gjort grabben!)
Hursomhelst samlades vi framför en rykande het och god fisksoppa hemma hos mor. Det var jag, Joel, Ann-Catrine, Adrian, Jonas, Maria och så värdparet dårå. På programmet stod ljusstöpning, polkagrislagning och pepparkakshusbygge. Det var lite projekt med förberedelserna till ljusstöpningen, jag hade fullt shå att sitta på en stol och beskåda spektaklet och samtidigt snusa Adrian bakom örat. Joel var sen en riktig hejare på ljusstöpning och svängde och slängde med ljusen för att riktigt visa hur "van" han var, medan vi andra hojtade att han skulle ta det försiktigt. Sen vinkade han flirtigt till sig den motsträviga Jonas och tvingade även honom att "doppa veken" (hähä).
Sen började sockerkokningen till karamellerna. Herrskapet Lundberg-Skantze blev först lite oense om huruvida temperaturen på koket faktiskt kunde gå ända upp till 150 grader, som frun påstod. Det den vilda diskussionen slutade i att frun brände sig illa på den ca 150 grader heta termomentern som doppats i koket i ivern att bevisa att hon hade rätt. Sen var det dags att låta sockerkokningen svalna på en plåt, samtidigt som man skulle vända det så att det inte stelnade. När det började bli svårt att vända med stekspadar måste man ta upp den fortfarande väldigt heta smeten i händerna och dra i den. Det bara sveeed i handflatorna och när det blev olidligt fick man langa över den nu korvliknande smeten till nästa.
Nästa steg var att tvinna ihop de båda smetarna (en röd och en vit) till polkagrisar. Sen skulle man också hinna klippa av de långa tvinnorna innan de blev för stela. Fyra saxar knpisade i en rasande fart så röd-vita bitar ven förbi öronen på oss. Till slut fick vi ihop till en stor skål full med polkagrisar, men vi var helt slut efteråt!
Sen åkte vi hem med en påse polkagrisar, ett pepparkakshus, fyra stearinljus och ett grenljus. Det var en rolig pysselkväll!
Nu ska jag till Linda och planera vår romantiska natt tillsammans ;)
Kommentarer:
Postat av: Linda
Vilken härlig pyssel-tradition. Sån vill jag också ha när jag blir stor!
Hoppas våran natt blir underbar!
Postat av: Tessa
Å härligt med såna traditioner, har inget sådant så långt ögat når. Kommer eventuellt kunna delta i Krokens årliga pepparkaksbakning. Vi har inte ens en tomte framme här hemma, ingen julfilis alls. Kanske kommer, ska rota fram nå rött och tomtigt =) härligt att din mamma håller i det där, klapp på axeln för d.
Trackback