Första dagen.
I bara strumplästen och hemsydd väska av markistyg struttade jag runt i Önäs skola idag. Nej, jag är sannerligen ingen riktig lärare ännu. Inte ett par Scoll-skor så långt ögat når, inte ens Birkenstock.
Trots att jag förberett mig till tänderna inför den stora dagen idag, låg jag sömnlös inatt. Slutade med att jag kröp ner på den svala soffan med Fred Forsells Texter att älska till tills jag fick tag i en orolig sömn framåt tvåsnåret. Men lätt rödsprängda blick och mörka ringar under ögonen välkomnade jag min nya klass till skolan imorse. Och trots att jag förberett mig till tänderna inför den stora dagen idag, var jag virrigare och otydligare än nånsin.
Men di är rara, di där barna.
Trots att jag förberett mig till tänderna inför den stora dagen idag, låg jag sömnlös inatt. Slutade med att jag kröp ner på den svala soffan med Fred Forsells Texter att älska till tills jag fick tag i en orolig sömn framåt tvåsnåret. Men lätt rödsprängda blick och mörka ringar under ögonen välkomnade jag min nya klass till skolan imorse. Och trots att jag förberett mig till tänderna inför den stora dagen idag, var jag virrigare och otydligare än nånsin.
Men di är rara, di där barna.
Kommentarer:
Postat av: Tessa
Oj va pirrigt, förstår dig. Men vänta du bara, om en par måndagar känns det som du aldrig gjort nåt annat.
Postat av: Maggan
Åhh, jag kan verkligen känna i magen hur det flaxar och flyger. Jag undrar ibland om jag skulle klara det om jag fick chansen...
Lycka till!!
Trackback