jeneli

Igår fick vi äntligen träffa lilla Vilja, Lindas och Stefans nya bebis som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Tänk att ha en sån stark vilja redan som ofödd och bestämma sig för att komma ut alldeles för tidigt! Vilja är tydligen väldigt stark också, eftersom hon visade sig vara en helt frisk och utvecklad bebis trots den tidiga ankomsten till världen. Nu vilar familjen ut på ÅCS.
Om jag tyckte Jeff var liten när han låg och snusade i sin lilla plastlåda på BB för ett par månader sedan, så var Vilja ännu mindre. Ett yttepytte huvud stack upp från täcket och där låg hon och gjorde miner och grimaser, blinkade med ögonen och rynkade pannan i små, små veck. Tyvärr fick vi inte röra henne p g a något misstänkt virus, men man hade gärna pajat det fjuniga lilla huvudet. Linda drog av täcket så vi fick se hela tösen från topp till tå (44 cm är hon visst) och de rosa sparkbyxorna dinglade en dm från tåspetsarna.
Nyfikna var vi att se när hon fick en ny blöja också. Vi sa "aaawwww" i kör när Linda höll upp den minsta lilla blöja jag har sett och fnissade förtjust när vi såg den lilla, lilla rumpan.
Sen skulle Vilja få sin mat, hon tränar sig på att "äta tiss" och då fick vi gå hem så de kunde äta i lugn och ro.
Tack för titten, Mamma Linda!