jeneli

Början på det nya året blev ju trots allt väldigt tråkigt, då vi fick besked om att allas vår Sukka-Danne hittats död. Alla mina tankar går till hans familj och barnen och alla de vänner som stod honom närmast. Det känns så konstigt att man bara dagen innan pratat med honom, jag tänker på hur han såg ut och vad han gjorde.

Automatiskt leder tankarna också till ens egna närmaste, hur lätt människor kan försvinna och hur man i efterhand kanske hade önskat att man visat dem mer omtanke och uppkattning. Ibland tycker jag att jag är usel på att ringa och höra av mig, föreslå träffar eller hitta på roliga saker. Eller ibland...? jag ÄR dålig på det, men å andra sidan har jag inget behov av att alltid flänga runt, träffa folk och aktivera mig på det sättet. Jag trivs bra i det lugna tempo (??) man har här hemma.
Jag ringde ialla fall upp farmor imorse, önskade god fortsättning och lovade att vi snart skulle komma och hälsa på.

Igår bokade vi resa också. Det blir Teneriffa v. 3, nån exklusiv långtidssemester har vi inte råd med, man får vara glad för det lilla. Tråkigt bara att jag inte kan njuta fullt ut av att det äntligen är beställt och bokat, det är bara död i huvet på mig. Jag är mest rädd för att planet ska störta.