Kökar.
Vi har haft en jättetrevlig helg på ... tadaaa - Kökar!
"Kökar??? Vad ska ni göra till Kökar?" skrek mamma i telefonen när vi satt på M/S Gudingen och spelade Maja.
Henriks brorsa Håkan med familj bor på den lilla ön och Joel har längtat jättelänge efter att få åka dit och hälsa på sina "plastkusiner" Niclas, 8, och Pernilla, 6. Vi övernattade i Ma och Pa Enbergs lilla stuga, utan rinnande vatten och med utedass.
"Huu, det är kallt om rumpan" sa Joel när han satt och sket efter att vi anlänt på fredagskvällen.
På lördagen lekte ungarna hela dagen och bråkade om vem som skulle få hålla Seidi i kopplet när vi gick en tur genom byn. Som om Joel brytt sig om att hålla i henne förut ungefär... På kvällen blev vi bjudna på trerätters middag. Mannen i huset är likt sin bror en hejjare på att laga mat. Räksoppa till förrätt, lammrostbiff och råstekt potatis till varmrätt och citronfromage till efterrätt. Jag säger bara MUMS! Vin till det då förståss och klockan var nog över tolv innan vi tog oss hemåt med småvingliga ben och trött pojke.
Vi åkte hem idag på eftermiddagen, hungriga som vargar och stannade till på Draken för att handla hamburgare och kebab. När Joel satt sig in i bilen slog han sina lösa framtänder i nackstödet så de stod rakt ut.
VRÅÅÅÅÅL och panik! När vi kom hem stank det kattskit i hela lägenheten, men jag började med att (medan jag andades genom munnen) dra ut den ena framtanden på Joel. Lättat kramade han mig och snyftade: "Tack Mamma. Tack för att du drog ut den!" Gulle... man höll på börja lipa själv.
Allt bestyr med blodiga tänder och asig kattskit fick mig att tappa aptiten litegrann, så nu ska jag göra ett nytt försök att äta.
Hejsvej.
"Kökar??? Vad ska ni göra till Kökar?" skrek mamma i telefonen när vi satt på M/S Gudingen och spelade Maja.
Henriks brorsa Håkan med familj bor på den lilla ön och Joel har längtat jättelänge efter att få åka dit och hälsa på sina "plastkusiner" Niclas, 8, och Pernilla, 6. Vi övernattade i Ma och Pa Enbergs lilla stuga, utan rinnande vatten och med utedass.
"Huu, det är kallt om rumpan" sa Joel när han satt och sket efter att vi anlänt på fredagskvällen.
På lördagen lekte ungarna hela dagen och bråkade om vem som skulle få hålla Seidi i kopplet när vi gick en tur genom byn. Som om Joel brytt sig om att hålla i henne förut ungefär... På kvällen blev vi bjudna på trerätters middag. Mannen i huset är likt sin bror en hejjare på att laga mat. Räksoppa till förrätt, lammrostbiff och råstekt potatis till varmrätt och citronfromage till efterrätt. Jag säger bara MUMS! Vin till det då förståss och klockan var nog över tolv innan vi tog oss hemåt med småvingliga ben och trött pojke.
Vi åkte hem idag på eftermiddagen, hungriga som vargar och stannade till på Draken för att handla hamburgare och kebab. När Joel satt sig in i bilen slog han sina lösa framtänder i nackstödet så de stod rakt ut.
VRÅÅÅÅÅL och panik! När vi kom hem stank det kattskit i hela lägenheten, men jag började med att (medan jag andades genom munnen) dra ut den ena framtanden på Joel. Lättat kramade han mig och snyftade: "Tack Mamma. Tack för att du drog ut den!" Gulle... man höll på börja lipa själv.
Allt bestyr med blodiga tänder och asig kattskit fick mig att tappa aptiten litegrann, så nu ska jag göra ett nytt försök att äta.
Hejsvej.
Kommentarer:
Postat av: Tessa
Nää va gullit. Mindre gullit med kattabajj.
Mysigt att bo sådär "urtids" ibland.
Postat av: Simon
Vänta nu? Vart _du_ typ äcklad av lite kattbajs och tappade aptiten?! Va?! Jag förstår inte.... ;)
Postat av: Jenny
Haha! Jo, Simon. Tillochmed jag kan bli äcklad ibland. Kom och hälsa på så får du känna oset direkt när du kliver in genom dörra.
Trackback