jeneli

Jag har gått omkring och klagat och lipat över mitt lodiga utseende länge här. Jag känner mig inte bekväm i min kropp på nåt vis. Med tårar i ögonen satt jag och nickade igenkännande när jag såg dokumentären på fyran om personer med dysmorfofobi häromkvällen. Det är ett syndrom som gör att man känner sig ful och inte vill visa sig för någon. I själva verket ser personerna i fråga helt normala ut, alltså inga dubbla näsor eller cyklopögon. Det är snarare en psykisk sjukdom de har.
Hursomhelst har jag känt mig lätt dysmofofobisk på senaste tiden och idag gick jag faktiskt och klippte håret för första gången sen i våras. En trevlig pratstund med frissan och nyklippt hår gör under för en dysmorfofob. Uträttade ärenden som legat på hög och lunch med Tessa och Jeff gjorde saken ännu lite bättre.
Nu ska jag ställa mig framför spegeln och upprepa mantrat: Jag duger som jag är tio gånger, sen gå till närbutiken och köpa spenat. Veg lasagne till middag idag.