jeneli

I måndags träffade jag läraren som jag kommer att avlösa strax innan hon ska förlösas. Vi gick igenom en del praktiska grejer, dagen efter (igår) skulle jag ha vikarierat henne och alltså träffat min nya klass för första gången. Tjänsten börjar ju annars först efter sportlovet.
Hursomhelst fick jag en hem en pojke med magont på eftermiddagen och han verkade inte bli bättre, så jag fick ringa återbud till skolan.
Igår på dagen var han hur pigg som helst. Vi lekte detektiver, pysslade och spelade PS2. På eftermiddagen fick han en ny "attack" av det onda i magen. Vi åkte till Enbergs för att käka fisk och skulle sen till Askuddsvägen och hämta de sista grejerna. Men istället åkte vi till hälsocentralen. Jag blev orolig eftersom Joel påstod sig ha haft ont i magen hos pappa också under förra veckan.

Doktorn kände och petade i såväl hals, öron, ögon och mage. Med en rynka mellan ögonen sa han att själva problemet nog inte var magen, utan att det satt någon annanstans och tog sig i uttryck som magont. "Går du och grubblar över någonting?" frågade doktorn Joel.
Där satt man och nästan skämdes. Ännu en dum förälder som tror att bara doktorn ger lite medicin så ska ungen må bra, när han i själva verket behöver en trygg tillvaro. 
Vi åkte hem, utan några recept, men Joel verkade må bättre ialla fall. Vid läggdags försökte jag fiska lite, fråga om allt var som det skulle. Men det är inte lätt.
På nåt vis hade det varit lättare om man hade fått den där medicinen mot ont i magen.