jeneli

Det är inte första gången jag är ihop med en Henrik. När jag gick i trean brann mitt hjärta för en mörkhårig och knubbig sundsbo vid namn Henrik. Han gick i min klass och det starkaste minnet jag har av honom är när vi var på klassresa till Kumlinge och jag placerade min sovsäck bredvid hans i skolan där vi sov. Jag har ett fotografi som förevigar det, där jag klippt ut Henriks huvud i form av ett hjärta. Jag minns inte hur vi blev ihop eller hur vi gjorde slut. Men jag vet att det avverkades pojkvänner på löpande band i lågstadiet och man bestämde på förhand var och när pussar skulle delas ut.
"Vid slöjdsalstrappan på tisdagens lunchrast."
Och när man sen stod där och väntade kunde det antingen komma en modig pojke som kaxigt plutade med läpparna och smackade till rätt över läpparna, medan gänget jublade. Andra gånger var det mer motvilligt från "pojkvännens" sida och då kunde kompisarna behöva hjälpa honom på traven genom att dra, skjuta, knuffa fram honom mot en, så att man kunde ta tag i kragen på honom och ta det man ville ha. Peter Bryggman var en sån blyg kille. Och lång var han, så man fick ta han till något ställe där det fanns en sten eller något att stiga upp på för att räckas hela vägen. En gång när vi lekte ryska posten, tjänstgjorde någon som pall genom att ställa sig på alla fyra så att jag kunde kliva upp på dennes rygg. Varför Peter Bryggman inte kunde böja sig ner förstår jag inte. Men som sagt, han var inte direkt villig av sig...

De där förhållandena var ju inte så allvarliga då. Ibland hade man flera stycken killar på samma gång. Var ens favoritkille redan upptagen, kunde man fråga chans på hans kompis istället. Bättre än inget! Och inte ansågs man otrogen för att man fick en långtradare av någon annan när vi lekte "Pusskrig" på rasterna.

När jag jobbat i skolorna nu, har jag inte sett samma nyfikenhet och passion råda i korridorerna eller ute på skolgårdarna. Det är knappt ens någon som är ihop i lågstadiet. Jag vet inte om det är generellt bland lågstadieskolorna, eller om jag varit i skolor barnen helt enkelt inte börjat intressera sig för att ägna sig åt steg två i "Mamma, Pappa, Barn" och steg ett i en viktig del av "vuxenlivet".