Bitterfitta?
Usch, det är ett fult ord.
Ialla fall, jag lånade boken Bitterfittan av Linda och läste ut den på ett par dar bara. Patriarkat, feminism, ojämlikhet var ämnet (surprise, surprise). Det är viktigt, visst är det det. Men ibland är det som att allting går till överdrift litegrann. Det generaliseras lite väl mycket i boken, men på vissa ställen känner man igen sig och tänker att nog bor det en liten bitterfitta i mig också.
Idag, till exempel, har jag varit bitterfittig. Och det är svårt i ett sånt förhållande som jag har, för man vet inte om man borde vara bitterfitta. Nu pratar jag om mitt barn, som inte är hans. Skulle det vara hans barn skulle jag slå näven i bordet och kräva att han någongång kunde lyfta fingret och hjälpa Joel med att fixa dataspelet, laga en kvällsmacka, läsa saga och natta och allt annat som mamman ska göra.
"Mammaaaaaaaaaaaaaaaa??? Mammaaaaaaa??? MAMMMAAAAAAAAAAAAAAAAAA???!!!!!"
"Fråga Henrik!!!!!"
"Han kan inte!"
Däremot kan han plocka i och ur diskmaskinen, han sköter oftast tvätten och är noga med att bädda sängen. Han lagar ofta mat och gnäller över att det ligger grejer överallt. Sånt som inte jag kan. Kanske vi är rätt jämlika ändå. Alltså, jag kanske inte borde vara så bitterfittig?
Ialla fall, jag lånade boken Bitterfittan av Linda och läste ut den på ett par dar bara. Patriarkat, feminism, ojämlikhet var ämnet (surprise, surprise). Det är viktigt, visst är det det. Men ibland är det som att allting går till överdrift litegrann. Det generaliseras lite väl mycket i boken, men på vissa ställen känner man igen sig och tänker att nog bor det en liten bitterfitta i mig också.
Idag, till exempel, har jag varit bitterfittig. Och det är svårt i ett sånt förhållande som jag har, för man vet inte om man borde vara bitterfitta. Nu pratar jag om mitt barn, som inte är hans. Skulle det vara hans barn skulle jag slå näven i bordet och kräva att han någongång kunde lyfta fingret och hjälpa Joel med att fixa dataspelet, laga en kvällsmacka, läsa saga och natta och allt annat som mamman ska göra.
"Mammaaaaaaaaaaaaaaaa??? Mammaaaaaaa??? MAMMMAAAAAAAAAAAAAAAAAA???!!!!!"
"Fråga Henrik!!!!!"
"Han kan inte!"
Däremot kan han plocka i och ur diskmaskinen, han sköter oftast tvätten och är noga med att bädda sängen. Han lagar ofta mat och gnäller över att det ligger grejer överallt. Sånt som inte jag kan. Kanske vi är rätt jämlika ändå. Alltså, jag kanske inte borde vara så bitterfittig?
Kommentarer:
Postat av: Linda
Om du känner dig som en bitterfitta, då är du en :P. Tror inte den "personen" är någon en kan stoppa undan bara för att en kanske inte borde vara just så.
Ha du läst Egalias döttrar? Den läser jag nu. Heheh. I den boken är det kvinnorna som bestämmer, rätt skoj och sätter igång tankarna lite.
Postat av: Tessa
Jag tror man måste vara bitterfittig mellan varven, annars kanske man inte syns och hörs =) jag var bitterfitta igår till mina barns far. Och det funka! För min del asså, men nu e han sur och jag e glad och utvilad, juhuuu! Maila mej!
Trackback