jeneli

Fredag. Igen! Vad veckorna går!
Har haft några tuffa dagar, men det var skönt att avsluta med en bra dag på skolan då allt gick smärtfritt och jag kände att läget var under kontroll. Man hetsar lätt upp sig när man känner att saker inte blir som man tänkt sig. Laddar inför en ny BRA vecka igen!

I onsdags fick jag mig i alla fall ett gott skratt i allt det kämpiga. Treorna skulle se en film om Åland. Vi bänkade oss framför teveapparaten i Johannas klass och hon snurrar igång filmen. Först lite klipp från Ålands fantastiska natur och en mjuk finlandssvensk röst som talar om att Åland är fredens öar, att vi är 25 000 människor och att det i skärgården finns 6500 öar och skär. Rösten fortsätter:
"Henrik är född och uppvuxen på Åland". Och där, mitt på en blomstrande gullviveäng struttar min Henrik omkring med fiskarolle och en nätt bukett i handen. Han böjer sig ned och plockar en blomma och struttar vidare så de långa flätorna flaxar mot axlarna. Filmen var inte direkt purfärsk, eftersom han var 15 när han medverkade i en serie om Åland som sändes i nån finsk tevekanal (och på Tv Åland antar jag). Fimen vi såg var ett hopklipp av alla fyra avsnitten. Vi fick följa med Henrik då han klättrade runt på Bomarsunds fästning och vi fick se när han åkte med seglaren Linden.
När vi samtalde om filmen efteråt måste jag berätta för barnen att det var min sambo som var med i filmen.
"Men hur kan du veta att det är han?" undrade de.
"Jo, jag känner nog igen honom. Fast nu har han inga flätor."