jeneli

Såhär i efterhand är det roligt att ha en liten jobbig berättelse att förtälja. Så nu kan jag ruska på huvudet och småle medan jag återger gårdagens besvärliga båtutflykt med Uttern.

Det började redan på eftermiddagen då jag hämtade upp Joel från dagis kl. 16. Vid det laget var jag trött, hungrig och huvudet dunkade av vätskebrist. Jag hade knotat runt på stan i två timmar och letat doppresent till Adrian och köpt fin skjorta och sandaler till Joel. Jag fattar inte varför jag bara inte kan gå in på närmsta guldsmedsaffär och säga: "Hej, jag vill ha en doppresent!" Eller jo, jag fattar varför. För att jag inte köper små silverhalsband eller en vacker prydnadssked till en bebis som inte a) fattar vad det är b) har någon nytta av det varken nu eller senare. Det slutar med att jag köper något som jag inte är nöjd med att ge bort ändå och notan blir oftast högre än ett litet silverhalsband. Å andra sidan tror jag att bebin har nytta av det....

Hursomhelst blev Joel glad av att höra att han fått ett par nya sandaler och ville genast prova dem när vi kom hem. Det verkar som om jag inte riktigt hänger med i hans utveckling och tillväxt, eftersom sandalerna var minst två nummer för små. Den fina skjortan var även den för liten, fast den var i storlek 140!! Då skulle vi naturligtvis åka och byta dem GENAST. Jag vägrade pga trötthet och hunger, men lovade att vi skulle åka på samma gång som vi drog ner till båten. Bröl, yl, bråk hit och dit innan vi var överens och man blev ännu tröttare.

Vi packade ihop oss och åkte först och hämtade Seidi från Enbergs. Sen ner till Zeipels och byta sandaler och skjorta. Sen ner till båten. Äntligen påväg! Mat! När vi puttrade iväg lät båten väldigt konstigt, men vi bestämde oss för att skita i det, för nu var vi verkligen hungriga! Mitt ute på Slemmern kommer jag på: "Tog du med någon eld?" Henrik klappar lite på fickorna för att känna efter om det skulle råka ligga en tändare där, vilket det naturligtvis inte gjorde. Jag sjönk trött ihop, men som tur var var vi nära land i Östernäs och Henrik föreslog att vi skulle stanna båten där och han skulle kuta upp till Enbergs och hämta eld. Vid hamnen var det grunt, så vi fick hoppa i och dra in båten så den stod på bottnen. Seidi plaskade i och började fiska och Joel sprang glatt runt. Tur att någon var glad. Själv var jag trött. Och hungrig! Jag stod och tyckte synd om mig själv en stund tills jag hörde ett plums.
Jaha, Joel "badade" igen. Med kläderna på. Han hade klivit ner i en grop och stod nu med vatten upp till midjan.
Tur att vi hade extrakläder och precis när han var ombytt kom Henrik tillbaka med eld.

Alla i båten och nu var vi äntligen påväg!!!! Eller...? Nähä. Vad fan startar inte båten för?! Helt död var Uttern och jag trodde jag skulle dö jag med. Av hunger. "Då hoppar vi iland igen och grillar här!" skrek jag upprört och precis när jag skulle be Seidi att hoppa i, brummade det till och båten fick liv.
Nu då. Iväg mot Seglarnästet. Klockan var runt 19 när vi klev iland och till slut fick vi eld i grillen och åt jättegoda grillspett med hemlagad potatissallad. Grillade marshmallows till efterrätt och trevligt umgänge i solen på klipporna. På hemvägen stannade vi till och pilkade lite. En ynka strömming fick vi. Den gav vi till Nylock när vi kom hem. Han gillar fisk om man skär den i små bitar.

Idag ska vi på dop! Joel med nya sandaler i storlek 35 och skjorta i storlek 152. Herregud.