jeneli

Igår hade jag mitt första föräldramöte. Inte första någonsin, men första med den här föräldragruppen. Jag har träffat de flesta flera gånger förut, så jag var inte så nervös inför kvällen. Jag hade förberett mig noga och så hade jag Tove, specialläraren, med som stöd. Likfan satt jag där knallröd i ansiktet och stammade efter fem minuter. Jag försökte kyla ner kinderna med mina kalla händer, skrattade lite och ursäktade mig med att säga "hoh, nej nu blev jag nervös mitt i allt!". Tove klappade mig på axeln och föräldrarna tittade överseende på mig när jag hakade mig vidare fram punkt för punkt på föredragningslistan.

Jag och listor är ingen bra kombination har jag kommit på. Det blir så uppstyltat och konstlat istället för spontant och lättsamt. Visst är det bra att ha punkter som man ska ta upp för att inte glömma nåt viktigt, men man ska inte följa dem slaviskt i tur och ordning som jag gjorde igår.

Jag måste lära mig att göra saker på mitt sätt och inte alltid titta på hur alla andra gör. Jag tar mycket efter hur man gjort tidigare och ofta tänker jag på vad andra ska tycka om mitt sätt och mina metoder. Men jag antar att jag måste bli lite mer övertygad om att mitt sätt är det bästa sättet och jag måste kunna motivera varför jag gör som jag gör. Men det kommer, det kommer.