"Flytten"
"Vem var det egentligen som bestämde att vi skulle flytta" ville Joel veta idag.
Jag berättade att det var ett gemensamt beslut mellan oss (som det så fint heter).
"Vet du vad som är det spännandesta med den här flytten?" sa Joel.
"Mest spännande? Nä."
"Hur det ska bli när du träffar en ny kille!"
Jag började först garva och slog honom lite halvgenerat med knytnäven i axeln, sådär som man gör när polarn skämtar om nåt. Men sen tänkte jag att spännande för honom inte nödvändigtvis behöver betyda spännande=förväntansfull. Det kunde också vara spännande=orolig.
"Hur då spännande" frågade jag. "På ett bra eller dåligt sätt?" (ledande fråga kanske...)
"På ett bra sätt!"
"Så du tycker att jag borde träffa en ny kille?" undrade jag och kände mig som Mamma Nina i Ensam mamma söker - hon som spände ögona i sin försynta dotter och krävde ett svar på "Visst tycker du att jag ska träffa en ny kille!" Flickebarnet vågade inte annat än att nicka med tårarna brännande i ögonvrån.
Jo, det tyckte Joel (utan hot). Och det känns ju skönt, även om jag sparar träff med ny kille till anno 2020 typ, då jag är en brådmogen 38-åring med så mycket visdom och erfarenhet att jag klarar av tvåsamheten utan att förändras som Dr Jekyll och Mr Hyde.
Och när jag läser Tessas blogg om alla de kraven vi kvinnor har på oss idag, så kan jag bara vara glad över att jag kan stryka "ha tid för sin parnter" från listan. Nog för att det kan vara tufft att sköta all markservice helt själv som ensamstående. Men hur fasen ska man hinna ta sig tid för någon annan (förutom sitt barn) när man knappt har tid för sig själv. Nätack, "killarna" får ni ha för er själva!
JAG tycker också det är spännande att få se vad du träffar för en karl. Det jag tycker är ännu mer spännande är att se hur länge du kan vara ensam nu =)
Kan och kan. Sker det så sker det.
Du menar att det inte alls går att påverka? =)
Jag bara ifrågasätter det där med att lägga någon slags tidsgräns på när det är okej att träffa någon igen. Kanske det tar fyra månader, eller fyra år! Nog kan jag testa och se hur länge jag kan vara ensam, det är väl inga problem. Men det vore synd om jag träffade en potentiell pojkvän och lät bli att träffa honom bara för att jag SKA vara ensam.
Och mitt i allt låter det som om jag är på jakt. Och det är jag inte. Verkligen inte. Just nu KAN jag aboslut vara ensam.
Ne, det är klart. Kommer mr. right kan du inte låta honom springa förbi. Det jag menar är att inte ha brådis bara.
Det viktigaste är att hinna bli stark ensam för att kunna vara stark tillsammans med någon.,Tror jag!