jeneli

Nytt boende och nya rutiner föder nya principer.
Jag som varit benhårt emot knappt talföra småglin som skenar runt med mobiltelefoner promenerade igår med min sjuåring till Datatelefon och inhandlade en språjlans ny Nokia åt honom. Sonen var uppspelt, glad, lycklig och förväntansfull. Själv såg jag det som ett nödvändigt ont.
Men efter att ha resonerat med mig själv och övervägt för-och nackdelar ansåg jag att det är smartare att köpa en mobiltelefon åt honom med 2 e i månadsavgift och en spärr på 15 e/mån, än att köpa ett hemtelefonabonnemang med inkopplingsavgift, månadsavgift och sen är det ingen jävel som ringer på den i alla fall. Nu kan Joel ha alarm på när han ska gå till skolan och vi kan ringa till varandra i yttersta nödfall, för det är hårda restriktioner på användningen av den här mobiltelefonen.
Den ska inte med till skolan! Den ska inte släpas runt på och tappas bort. Joel ska fortfarande kunna passa tider, jag ska inte behöva ringa och säga till när han ska komma hem.

Och det fina var ju att vi fick en GPS på köpet. Det har ni ju läst, att jag är proffs på att följa såna!