jeneli

Joel inte riktigt frisk än. Han var pigg en stund på eftermiddagen igår, men på kvällskvisten var det dags för spya och vid 22.30 slocknade han på madrassen i vardagsrummet. Vi valde att flytta ut ur sovrummet, eftersom jag inte vill riskera ytterligare en kaskadspya från loftsängen som plaskar ut över hela rummet. Detta hände sist han var magsjuk.

En god natts sömn fick vi och nu sitter jag med morgonkaffet i kaoset i hans rum och läser bloggarna. Många av mina bloggvänner är småbarnsföräldrar och det bästa sättet att tappa lusten till en liten telning till är att läsa om kampen att roa en missnöjd ettåring, om sömnlösa nätter, om oro över vad som är fel när ungen inte kan kommunicera, om blöjor, nappar och eftermiddagssömn. Nej, fy fan. Jag skulle aldrig orka med det! Nu är jag så bortskämd med min store, duktige sjuåring som nästan är helt självgående och som kan lämnas ensam en stund när jag vill ta en promenad eller åka och handla. Det enda jag inte är nöjd med är att jag inte "får" åka och träna en timme, men det kommer, det kommer.

Jag tror ändå att mina bloggande småbarnsmammor kan skratta sig lyckliga över sina söta bebisar och att de trots att det är jobbigt stundtals får mycket glädje av ungarna. Och det bästa är ju om man är två och delar ansvaret för ungarna, då kan man turas om att roa/vila öronen och t o m göra saker tillsammans.

Nå, kanske jag hamnar i någon trettioårskris och blir sugen igen. Fast då går jag in på småbarnsmorsornas bloggar och läser om senapsbajs och ömmande bröstvårtor och är glad över att jag har en duktig tioåring som skiter på toa och äter med sked.