jeneli

Det började med en avighet mot handväskor. Jag har ytterst svårt att strutta runt på stan med en väska dinglandes från axeln eller handen, eller armvecket, eller runt halsen, eller hur tusan man nu ska bära en sådan för att känna sig lagom bekväm och avslappnad. För nåt år sen var det inne med såna där handväskor i hockybagsstorlek och den trenden hakade jag inte på kan jag säga. Vad har alla i sina väskor? Det enda jag har med mig när jag går utanför dörren är (i bästa fall) nycklar, telefon och plånbok. Min hockeybagsväska skulle hänga som ett slattrigert skinn och dingla om jag hade haft en sån.

Nåväl, så jag började istället avundas Tessas fina "pluska" som hon så käckt knäpper runt midjan och som verkade så himla praktisk! Lyckan var gjord när jag för nåt år sen fick en pluska av henne i födelsedagspresent och nöjt började jag flitigt använda den. Jag har struntat i folks elaka kommentarer: "Har du magväska? Nu är det bara träningsoverallen och Taffelkepsen som fattas!"
Eller under ett Arkenbesök: "Jobbar du här, eller?"


Den så praktiska pluskan.



I söndags minimerade jag åter mitt användande av alla former av väskor, då jag klämde fast plånboken på pakethållaren då jag skulle cyla ner till Dinos på en tortillatallrik med Tessa.


Den här metoden visade sig vara lite riskfylld för en glömsker person som jag själv. Ni fattar att jag glömde plånboken på pakethållaren, va? Fast bara en liten stund, så den var kvar.