jeneli

Att vara utan bil har gått bra hittils. Man märker nog inte hur beroende man är och hur mycket man använder bilen till vardags förrän man är utan den. Allt blir bara liiiiite mer besvärligt, men som sagt, det känns bra för stunden.
Vi började med att cyla ner till Svarta Katten och hålla Linda lunchsällis idag. Moccaruta och kaffe, via Dillen och köpa vattenpicka och så kryssa hemåt mellan alla slemmigt upplösta mördarsniglar.
Efter lunch tog jag hojen och drog iväg till besiktningen med Carros brickor och skrotningsintyg. Svetten rann då jag klev in och skrev under ansökan om skrotpeng som ska lämnas in till miljöbyrån. Trampa hemåt igen, via Mathispunkten och handla och sen var ju Seidi sugen på promenix. Gick en timme med henne innan middagen och tog sen vara på solen som tittade fram. I den här takten lär ju strandsäsongen vara räddad!

När Joel kom hem från sin kompis, traskade vi ner till kiosken och Joel köpte sig en glass.
Han har en period just nu då han är extremt mammig och som ett plåster på mig. Han ska helst sitta i famnen hela tiden och t ex när vi borstar tänderna på kvällen måste jag hålla om honom. Det är lätt nervpåfrestande och tillsammans med hans eviga snattrande blir själva tillvaron lätt svår att hantera emellanåt och jag hymlar inte med det inför honom. Jag är glad att han har vänner i närheten som han kan leka med, så jag får en lugn stund.
Hursomhelst satt vi där utanför kiosken och hade det rätt trevligt. Joel slickade glass och pratade om ditt och datt som vanligt, jag hummade och lyssnade och garvade åt hans uttrycksfulla minspel som verkligen säger allt.
"Vad skrattar du åt?" frågade han och låtsades bli förnärmad.
"Du är rolig, bara" svarade jag.
"Rolig?"
"Ja, för det mesta, men ibland är du duktigt irriterande".

Och så garvade vi så vi låg dubbelvikta. Mor och son i samförstånd - jag är säker på att han känner likadant.