Läsnatt.
Inatt har jag legat och huttrat på ett gymnastikgolv. Det var "Läsnatt" i Joels skola och en herrans massa ungar med föräldrar hade samlats för att bland annat höra Neppe Pettersson berätta roliga och spännande berättelser, för att få se IFK killarna och prata böcker med dem, att se volleytjejerna samt att läsa, läsa. Jag var väldigt trött på fredageftermiddagen och gjorde mitt bästa för att dela Joels entusiasm inför evenemanget. Helst av allt hade jag stannat hemma och slappat och kollat på Let´s dance.
Nå, vi släpade oss iväg vid 18.30 snåret och bäddade åt oss i gymnastiksalen bredvid Johannes och hans pappa. Sedan var det dags för sagostund. Neppe var en fantastisk sagoberätterska! Vi skrattade så tårarna rann och barnen levde sig så in i hennes berättelser att de helt spontant "ramsade" och sjöng med i hennes sagor. När Neppe fått stående ovationer drog vi oss till matsalen för kvällste och mackor och sedan var det dags att söka upp IFK-killarna i biblioteket. Inte mig emot! Joel sprang runt och jagade autografer och jag funderade på att be att få Paulus Arajuuris autograf skrivet på ena skinkan, men kom på att det kanske inte var så lämpligt i just det sammanhanget. När Joel samlat autografer av alla var det dags att krypa till kojs. Klockan 22 släcktes alla lampor och då fick vi ligga och läsa i skenet våra ficklampor. Mja... alla läste väl inte så flitigt kanske, men jag försökte åtminstone. Jag håller för tillfället på att läsa en bok som handlar om att skriva. Romandrömmarna lever fortfarande.
Till slut somnade jag där på madrassen och vaknade stel och frusen imorse. Vi hade bråttom hem för Seidi väntade på oss. Hon hade haft lite sällskap av "Moffa" på kvällen, men sovit ensam under natten - trodde vi. När vi klampade uppför trapporna på Skrakis vid halv 9 snåret, stötte vi på en yrvaken Moffa och en glad hund vid dörren. Han hade somnat på soffan. Tur det så fick Seidi sällis.
Joel och Moffa gick ut med Seidi och jag fixade frukost.
Moffa gjorde stora ögon då jag serverade stekt bacon och ägg på bordet. Det var han inte van vid tydligen.
"Vad mager du har blivit" sa han sen.
"Man blir det av sån här frukost" sa jag och högg in.
Nå, vi släpade oss iväg vid 18.30 snåret och bäddade åt oss i gymnastiksalen bredvid Johannes och hans pappa. Sedan var det dags för sagostund. Neppe var en fantastisk sagoberätterska! Vi skrattade så tårarna rann och barnen levde sig så in i hennes berättelser att de helt spontant "ramsade" och sjöng med i hennes sagor. När Neppe fått stående ovationer drog vi oss till matsalen för kvällste och mackor och sedan var det dags att söka upp IFK-killarna i biblioteket. Inte mig emot! Joel sprang runt och jagade autografer och jag funderade på att be att få Paulus Arajuuris autograf skrivet på ena skinkan, men kom på att det kanske inte var så lämpligt i just det sammanhanget. När Joel samlat autografer av alla var det dags att krypa till kojs. Klockan 22 släcktes alla lampor och då fick vi ligga och läsa i skenet våra ficklampor. Mja... alla läste väl inte så flitigt kanske, men jag försökte åtminstone. Jag håller för tillfället på att läsa en bok som handlar om att skriva. Romandrömmarna lever fortfarande.
Till slut somnade jag där på madrassen och vaknade stel och frusen imorse. Vi hade bråttom hem för Seidi väntade på oss. Hon hade haft lite sällskap av "Moffa" på kvällen, men sovit ensam under natten - trodde vi. När vi klampade uppför trapporna på Skrakis vid halv 9 snåret, stötte vi på en yrvaken Moffa och en glad hund vid dörren. Han hade somnat på soffan. Tur det så fick Seidi sällis.
Joel och Moffa gick ut med Seidi och jag fixade frukost.
Moffa gjorde stora ögon då jag serverade stekt bacon och ägg på bordet. Det var han inte van vid tydligen.
"Vad mager du har blivit" sa han sen.
"Man blir det av sån här frukost" sa jag och högg in.
Kommentarer:
Trackback