jeneli

Hemkommen efter en härlig helg i "Parainen" (Pargas för oss svenskfinnar). Där bor faster Anne med sin familj. Pappan i familjen heter Jan och är kapten på Vikingline. Ungarna är tre till antalet, varav den äldsta då var den som tog studenten. Han heter Thomas och är nästan 1,90 lång. Vi funderade idag på varifrån han fått sin långa lekamen. När Pappa hävdade att han inte kunde ha fört längdgenen vidare, påstod Joel att han nog var lång egentligen, men att längden liksom fastnat i magen. Skulle man klämma ihop honom som en tandkrämstub, så skulle han skjuta i höjden.  
Många lustigheter har haglat under helgen, vi är en rolig släkt helt enkelt - fast vi inte är så långa. Hellre kort och rapp än lång och slapp, som jag brukar säga.

För att återgå till lördagens firande kan jag förtälja att det bjöds på MASSOR med god mat, det var fårfioler och skinkor, röror och smörjor, sallader och wraps, gratänger och pajer, potatisar och laxar och så en massa god dricka förstås. Champagne skålade vi i såklart och så bjöds det på vin och öl till maten. Jag är fortfarande mätt och har skitit fyra gånger idag. Det säger allt.

Förutom att äta och dricka har vi också gjort annat:
- spelat badminton och fotboll
- rastat familjens två Golden retrivrar - Razmus och Wilma. De är som zombies. Seidi verkar speedad i jämförelse.
- Simmat
- Solat lite, för helgen har ju bjudit på ett fantastiskt sommarväder!
- Svurit och pruttat ikapp
- Lyssnat på Pappas dåliga skämt
- Skrattat åt min kusin Malins, 12 år, rappa svar på tal

När vi steg ombord på M/S Amorella idag för att återvända hemåt, knatade vi genast till infon för att få nyckel till en hytt som kapten Jan ordat åt oss. När vi öppnade hyttdörren vägrade Farmor att kliva in.
"Det har blivit nåt fel!" skrek hon, medan Joel störtade in och ropade: "Wow! Vilken lyx!"
Vi hade fått kaptenshytten med sovrum, vardagsrum och två toaletter. Champagne och Mariannekarameller stod uppdukat åt oss och när Farmor lugnat ner sig och pustade ut i soffan medan Joel filmade lyxigheterna med min mobil, knackade det på dörren. Det var kaptenen, kollegan till kapten Jan, som undrade om allt var till vår belåtenhet. Samtidigt passade han på att säga att vi fick gå upp till restaurangen och äta oss mätta på vad köket hade att erbjuda. Gratis. Alltså, det är såhär det är att vara Madonna.

Vi kom hem mitt på dagen och jag har suttit på balkongen och jobbat på brännan. I sittande ställning vecklade min svullna buk ihop sig till något dragspelsliknande, så jag fick sitta som en båge och spänna ut den för att undvika bleka ränder mellan valkarna.
Om fem dagar är skolan slut. Fem dagar! Undrar om jag lyckas bli av med valkarna till på fredag, då jag ska vara fin och nätt.... ?