Ansvar.
1. Jag har 18 barn i min klass. Ibland känns det som om hela deras framtid vilar i mina händer. För tillfället tycker jag vi ligger lite efter i ett skolämne, de har svårt att hänga med i min undervisning och nu tror jag att jag kommer förstöra dem för livet. De kommer att få svåra men och deras grundläggande kunskaper kommer evigt att fattas dem, vilket gör det svårt för dem att gå vidare i utvecklingen.
Så känns det :(
2. Hur ska man orka stå emot allt "farligt" som ens barn vill göra men inte får? I detta fall handlar det om skjutspel. Jag hatar skjutspel. Men när man står i en kokhet butik, bland sjutusen andra människor, i Sverige, han har hittat ett spel efter en miljon olika förslag från mig som han ratat, jag är irriterad, varm och trött, han vill väldigt gärna ha det där spelet som är från 12 år, inte 16 år, inte 18 år, utan 12 år och jag tycker: DÖR han om han spelar det där spelet? Får han men för livet? Är det så himla farligt? Och jag vill väldigt, väldigt gärna slippa ut ur den där butiken NU så jag svarar: "okej, okej, köp det då".
Sen får jag bannor och känner mig som en värdelös förälder som sätter mitt barns framtid på spel. Det är han som kommer att figurera i tidningarna som den nästa Skolmassakerkillen, han som dödade 15 personer med ett skjutvapen innan han sätter pipan mot sin egen skalle.
Och jag har inga ursäkter. Bara att jag inte orkade vara konsekvent.
Nä, fy för ansvar.
Får han inte spela vad han vill hos farsan då? Då spelar det ju liksom inte så stor roll. :) Men om ni annars är överrens om att han inte ska spela de spelen så ska han ju inte det. Helt enkelt. Angående skolan är jag inte mycket till hjälp är jag rädd. Hoppas ni får rätsida på allt och att ni hittar ett lätt och roligt sätt att göra det på. Det är ju det viktigaste av allt: att ha roligt. Kram
Är själv emot de där jävla skjutandet. Men de där från 12 år brukar väl inte vara såå våldsamt i slutändan? Eller? Far huvud o armar av så blodet sprutar? Det är SÅNT jag tycker är asigt. De skjuter ju i Lis Lilo & Stitch spel oxå, som är från 3+ =)
Haha, om du tror att han kommer bli en mördare för att han spelar datorspel så borde du nog aldrig ha låtit honom leka pirat (han kommer hugga ihjäl folk med sitt svärd), racerförare (han kommer köra ihjäl folk så fort han får bil), eller tjuv o polis (han kommer sno allt han hitta o springa iväg därifrån). Då skulle jag nog säga att det är viktigare att sätta gränser i verkligheten så att han vet vad som är rätt o fel, och att man inte kommer undan med att göra dumma saker (som att vägra gå i säng varje natt t.ex....hehe... ) Jag tror nog mera att det är ungdomarna som inte har haft några gränser eller en riktigt kass uppväxt som tenderar att spåra ur brutalt... (bara min uppfattning dock...)
Personligen så har dock inte känt av några tendenser till att bruka extra våld fast jag har spelat skjutspel sen jag var... 9 år kanske... Inte de minsta... O kom inte o säg nått annat, då åker du på SPÖ!!!!!!! ARRGHHHH%¤"%!#&¤"U(%"!"!¤/"%(&
Nej, det är klart jag önskat att han inte ens brydde sig om att tjata om de där spelen, för att han helt enkelt visste att han aldrig skulle få. Och enligt hans pappa får han inte spela skjutspel där (fast jag hört att Joel fått "se på" då han spelat nåt mördarspel med 18års åldersgräns...).
Och visst är det ju skillnad på sjutspel och skjutspel. Nu råkade faktiskt det här vara ett krigsspel, där man ska döda varann. Joel har andra skjutspel också, där man knäpper robotar som liksom blinkar till och försvinner typ. Det är ju acceptabelt och därför är åldersgränsen 3+ också.
Hursomhelst. Inte blir han någon massakerkille för det här nu, det förstår jag. Och vi kan ju se på Simon, tänk vilken fin och härlig människa han blitt trots skjutspelande.
Men, spelen har ju en åldersgräns pga av en orsak. Det är vetenskapligt bevisat att barn i den åldern inte klarar av att ha den förståelsen som en 18-åring har (borde ha),det kommer (borde komma) senare i utvecklingen. Har du inte förr lyssnat till M. Mattfolk på Rädda barnen så gör det vid tillfälle, hon kommer att berätta precis hur otrevligt detta är med föräldrar som inte kan stå fast vid sina principer. För det är faktiskt du som förälder som står för uppfostringen.