jeneli

Hej. Längesen.

Jag befinner mig i en intensiv arbetsperiod. Jag har börjat med utvecklingssamtalen som jag klämmer in ett par varje eftermiddag och någon enstaka kväll. Innan man kommer igång med de där samtalen, så känns det bara jobbigt och tröttsamt. Men nu känns det rätt kul, det är lite gemytligt att sitta sådär med barn och föräldrar och prata. Nu är jag ju lycklig som har mestadels trevliga och nöjda föräldrar och barn, så samtalen går för det mesta i positiv anda.

Igår trodde jag mitt liv var över. Jag hade tappat min telefon under kvällspromenaden!
Kom hem från promenaden och fickan var tom. Först börjar ju det vanliga tvivlet: Hade jag faktiskt den med mig, har jag lagt den nånannanstans, är den i bilen? etc... fast jag VISSTE att jag hade den med mig på promenad. Patrik, som var mitt promenadsällskap, ringde och ringde medan jag sprang runt och lyssnade och letade. Till sist var det faktiskt nån som svarade i telefonen, nån okänd man. Luren befann sig vid Mathispunkten. Hur fan den kunna trilla ut där är ett mysterium. Vi slirade ner till Punkten och möttes av ett trevligt par som hade blivit förvånade då de hört "Better man" med Robbie Williams ljuda från vägrenen. Jag återfick telefonen mot beskrivning och sen var alles good.

Nu ska jag siii om det finns nåt lockande Avanciapass idag.