jeneli

Gud i himmelen vad jag älskar att ha musik med barnen i skolan! Mina 1-2:or är ett väldigt livligt gäng, men de är också otroligt sångglada och snappar lätt upp en text och en melodi. Nu när vi har gått några veckor i skolan, har vi ju lärt oss ett antal sånger och favoriten just nu är en gammal Mora Träsk-dänga som går såhär:

"Sätt ett finger, där smaken slinker in, sätt ett finger där smaken slinker in. Sträck upp händerna och vinka, titta på en vän och blinka, ja sätt fingrarna där smaken slinker in."

Sen ska man sätta fingrarna där lukten, ljudet etc slinker in. Just den här visan är rätt rolig, för den känns nästan snuskig... slinker in förknippar jag med annat på nåt vis. Det är nästan så jag börjar sjunga: "Sätt ett finger, där snoppen slinker in."

Årskurs 6 har också fröken Jenny i musik, och även i bild (äääälskar det med!!!). Ofta är det inte bara att hälsa, instruera och så är man igång med lektionen. Nä, först ska ungarna ha utfrågning och åsikter angående mitt utseende. Ungefär såhär brukar det låta:

"Hej mina kära vänner, idag ska vi spela på xylofonen. Jag har en overhead och - - - ja, Putte?"
"Alltså, jag tycker det är finare när du har håret i en svans härbak, såhär."
Då är det nån annan som inte håller med:
"Näää, du ska ha det utsläppt tycker jag. Det är finast!"
"Jajaaa! Nu fortsätter vi lektionen" invänder jag men hinner bara börja prata igen innan nån viftar med armen.
"Har du nån fråga som rör xylofoner? Annars kan du ta ner handen igen!" säger jag och får sträng min.
"Nää... men, jag bara undrar varför du har så trasiga jeans."
"För att jag råkar tycka att det är snyggt!"

Sådär kan vi hålla på ett tag, innan vi börjar med xylofonspelandet. Ofta frågar de om jag är trött, för att jag är så blå under ögona. Då brukar jag svara att jag blir trött och blå för att de nojsar så mycket.
Men jag älskar trots allt di där ungarna och di där musiklektionerna!