jeneli

Idag ska Joel till sjukan för andra gången på en vecka. Anledningen är hans "ljudtics", som åtminstone jag försökt ignorera och tänkt att de är nån psykisk åkomma som kommer gå över om ett tag. Men nu har det riktigt eskalerat och "ljuden" har nu blivit ett regelbundet och rytmiskt mönster i set om tre: "snrrppfff, hscchhhk, mmhh". Eftersom en själv känner att det är otroligt enerverande att lyssna på, måste det ju vara sju gånger värre för Joel som även skall tvingas utstöta dessa ljud. På köpet får han ont i bröstet och andnöd, säger han.
Nu har han börjat uttrycka oro för hur han ska orka springa på stranden och dyka i revet då vi åker till Egypten. "Hoppas jag mår bättre i februari" säger han och snorklar lite.
Då får man börja oroa sig, när han själv pratar om hur dåligt han mår och hur han inte orkar springa och leka mer. Och inte kan han somna på kvällarna, tre timmar kan det ta ibland, han har så svårt att andas, så ont i halsen, mår illa etc. etc.

I fredags var Joel till hälsocentralen med sin pappa och nu väntar vi på en remiss till barnavdelningen för vidare utredning. Även om det kanske är nåt psykiskt, så måste man ju i första hand utesluta att det är nåt fysiskt fel på honom. Inte vet jag vad doktorn på hälsocentralen kan hjälpa oss med idag, men nu måste vi börja bena i det här!!!