jeneli

Jag har varit totalt avskärmad från verkligheten. Jag har känt mig ensam och övergiven. Jag har lika gärna kunnat bosätta mig på Sottunga - jag hade förmodligen haft mer kontakt med folk där.

Alltså. Jag har varit utan internet!!!

Så idag, efter idogt letande, stegade jag in på Ålcoms kontor och möttes av Mikael, en kille med mörkblont tunt hår, lite rödflagig mellan ögonbrynen, bruna manchesterjeans och stickad olle med åttiotalsmönster. Kunde verka vara en tråkmåns såhär till det yttre, men han hade en inomboende, lugn charmighet och humor.

"Hej, jag vill ha trådlöst.... grejsimojs."
"Hmmmjaaa..." Micke tar fram en låda. "Vad vill du ha för färg på ditt... grejsimojs?" frågar han och ler.
"Haha! Vad har du för färg?" frågar jag.
Micke tar upp innehållet i lådan - ett grått modem:
"Det är ingen uppiggande färg, direkt, men jag tror den smälter in i omgivningen rätt bra".
(Jag måste tillägga att jag fortfarande inte är säker på om det faktiskt fanns andra färger att välja mellan...)
"Vad kostar det?" undrar jag och pillar på dragkedjan till plånboken.
"95"
"NITTIFEM?!"
Men Micke bryr sig inte om mitt utspel.
"På vilket namn ska jag sätta det?"
Han har en sån cool självsäkerhet, så jag ids inte ens ifrågasätta priset och försöka hitta någon annan lösning för att komma billigare undan.
"Jenny Pettersson" svarar jag och Micke dyker ner bakom en skärm. Strax dyker hans huvud upp igen.
"Du Jenny, det fanns många av dig. Var bor du?"
"Skrakis"
Micke dyker ner igen.

När han återvänder till mig har han ett papper i handen som han ber mig signera och sen tänker stoppa ner i min låda med nästan hundraeurosgrejsimojsen i.
"Vänta lite nu. Hur gör jag?" frågar jag.
Micke ger en snabbkurs i hur man ansluter en grejsimojsa till väggen och vilka knappar du ska trycka på datorn.
"Vänta, vänta, jag måste skriva ner..." säger jag och fumlar efter en penna, rycker åt mig pappret och tänker precis krafsa ner några stolpar. Micke för fram sin bleka hand och säger med ett snett leende:
"... och det där är min kopia."
"Ehehhe, oj. Då tar jag min istället" säger jag och blir faktiskt lite generad.
När instruktionerna är nedskrivna berättar Micke att han skickar mig en faktura.
"Och du, jag finns på kontoret till klockan 18, så om du undrar nåt är det bara att höra av dig."
"Ja, tack då!"

Guuuuu!!! Om han bara vore snygg!

Och efter ett par timmars slit funkar det.