Generösa Göta.

Igår var Joel hemma från skolan, efter mycket om och men. Jag är hård. Han ska helst ha feber eller ha spytt eller ha något konkret fel. Inte bara känna sig dålig, snuvig, ha ont i huvudet eller magen. Då måste han åtminstone försöka gå till skolan, så får han väl gå hem sen om det blir för jävligt för han. För rätt ofta "glöms" sjukan bort när ungarna kommer till skolan.
Men igår ringde han när jag var påväg till skolan. Han var väldigt snuvig, hade svårt att somna kvällen innan och var aptrött på morgonen. Efter mycket divlande hit och dit kom vi överens om att han skulle stanna hemma, men fick vara ensam ett par timmar medan jag tog hand om klassen och ordnade med vikarie. Att få vikarie är inte det lättaste, jag fick ringa runt till andra skolor och be om numret till folk på deras vikarielista.
Till slut ordnade det sig. Jag kunde åka hem och vårda mitt sjuka barn.
Plikten kallade ändå på kvällen då jag hade utvecklingssamtal. Vi hade kommit överens om att Joel skulle få fara till Gammelmommo Göta i Kroklund. Eftersom jag visste att Göta älskar att skämma bort sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn så gav jag stränga order till Joel om att tacka nej om Göta tänkte ge honom pengar. Detta för att han förra veckan fick 60 (!!!) euro av henne. Likväl när jag kom för att hämta Joel visade han mig uppgivet en tia, som Göta gett honom.
"Mamma, jag lovar, jag sa: Nej, tack! Men hon var så envis!" Dessutom hade han med sig en förpackning kycklingar, en coca cola, en stor chokladkanin, två gräddmunkar och färgpennor hem.
Jag förstår inte det där. Hur blir man sån att man måste ge och ge? För inte är det enbart av generositet, tror jag. Det måste ju också handla om det egna välbefinnandet på något vis. Eller att människan tror att den inte blir accepterad eller omtyckt om den inte skänker något.

Kommentarer:
Postat av: Hobbypsykologen

Utan att känna Göta, vill jag tyvärr säga att jag tror att det handlar om det senare alternativet, många äldre kvinnor har otroligt dåligt självförtroende. Deras mammor gav dem inte samma uppmuntran att tro på sig själva som dagens föräldrar ger till sina barn. Göta tror kanske inte Joel tycker att det är roligt att umgås med henne om hon inte ger saker?!

2010-04-01 @ 17:01:42
Postat av: Jenny

Ja, det är nog så. Jag minns också kompisar jag hade i lågstadiet som alltid ville ge någon leksak åt en då man varit där och lekt.

2010-04-01 @ 20:35:13
Postat av: Simon

Jag tror mera det är att äldre människor aldrig hade möjligheten att få en massa godis o leksaker när det var små eftersom det flesta hade de liiiiiiite sämre ställt än vad vi har det nu... De vet hur oooootroligt mycke de uppskatta dendär 2-öres karamellen de fick av den snälla gubben med den stora svarta hatten dendär julen 1918... Vi kommer precis vara lika daltiga när vi blir äldre, allt som vi uppskattade när vi var unga kommer vi villa ge /trycka på våra nära o kära ynglingar... De vill bara väl, hoppas vi kommer vara lika generösa när vi blir gamla.

2010-04-01 @ 23:46:26
Postat av: Jenny

Men det är skillnad på generositet och .... jag vet inte vad jag ska kalla det.... Det skulle väl räcka med en liten slant. Eller bara en chokladkanin. Men det här "påprackandet" av grejer! Jag tycker det är jobbigt. Själv tackade jag ja till en duschtvål (!!), t o m, bara för att det är så jobbigt att försöka tacka nej.

2010-04-02 @ 07:50:24
Postat av: Simon

Mjo då har d nog gått till överdrift... Men "Skall du inte ha en karamell (och en tjuga)" kan man nog nästan säga att är standard! ;)

2010-04-03 @ 01:02:28

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback