Lip-söndag.

Herregud, vad är det med mig??
Jag har hittills lipat mig igenom söndagens tv-utbud.

Först Oprah. En dvärgfamilj gästade programmet. De var framgångsrika, glada och härliga människor med tre adopterade dvärgbarn. Och de såg så himla gulligt ut när de i samlad tropp, likt Snövits dvärgar, tågade in på Oprahs stora scen och hon tryckte in deras små dvärghuvuden i sin stora barm för att hälsa dem välkomna.
Sniff, sniff...

Sen kom Extreme home makeover. Jag hatar egentligen det programmet, för att det är så överdrivet och amerikanskt. Och för att det alltid får mig att gråta. 
Idag: den amerikanske hjältepappan tjänade sitt land i Irak, medan resterna av den amerikanska kärnfamiljen stod med armarna runt varandra på den rangliga trappan och bad med tårar i ögonen: Please, ABC, give us a decent home and bring us back our dad! Och där kommer han! I stridsmunderingen landar han med en helikopter på den bruna och fula gräsmattan och familjen är återförenad!
Buuuääääää!

Körslaget.
Team Picasso är ju helt suveräna! De har sången, koreografin, glädjen och.... allt! När de sjunger M. Jacksons They don´t really care about us, så får jag en smärtsam klump i halsgropen och underläppen börjar darra. Så bra!
Bröööööl!

Nu ska jag åka till Sparis. Jag ska försöka att inte börjar gråta när jag ser den gula sparisgubben, som står där på parkeringen med ett påklistrat smajl. Egentligen är han ensam, kall och ledsen.



Kommentarer:
Postat av: Tessa

Haha, sparisgubben, hur kommer du på allt. Lipar å alltid till EHM, då jag ser det en gång i året.


Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback