jeneli

"Vad är det värsta som kan hända?" sa han medan jag klämde fast en handduk runt axlarna på honom med en klädnypa. "Jag kan ju alltid gå till ett proffs och fixa till det om det blir att se förjävligt ut."

Nå, det blev rätt bra.

Innan min stabila klippning var jag desto mer nervös och hispig. Jag snubblade över någon internetsida där det stod med stora bokstäver:
DU VET VÄL OM ATT DU BEHÖVER VISUM NÄR DU BESÖKER EGYPTEN?!

Jag stelnade till som om jag blivit träffad av blixten (jag föreställer mig att man blir stel först och sen börjar darra av elektriska impulser). Jag har inte skaffat nåt jävla visum, for det igenom huvudet på mig. Texten löd vidare:

"Jävlar, nu är vi i pisset!" tänkte jag och kastade mig på telefonen:

"Patrik, måst jag ha visum?!"

"VAAA?!?! Menar du att du inte skaffat visum?! Ja, siddu. Då kan du packa opp väskan igen då!"

Jag trodde jag skulle börja lipa tills jag hörde att han log på rösten.

"Nä. Det där fixar du på flygplatsen."

Jag blev lugnad av orden, men fortfarande inte övertygad om att det skulle lösa sig. Visum är en omständlig process som tar säkert en månad att få igenom och ut, fick jag läsa på nätet. På Frididsresors hemsida läste jag att visum skulle bokas och betalas i samband med resan. 
"Men jag har ju inte sagt att jag ska ha något visum!" tänkte jag.

När jag ringt till ytterligare fyra andra vana Egyptenresenärer kände jag mig lugnare. Och när en av resenärerna i sin tur ringt till en människa som JUST NU befinner sig i Egypten och försäkrade henne om att han inte behövt boka eller söka visum, utan fick det liksom per automatik, var jag nästan säker på att resan faktiskt skulle bli av.

Nu är jag nästan övertygad om att jag kommer få en lapp på flyget som jag fyller i. Sedan ska jag stå i en skitlång kö på Hurghadas flygplats och lämna lappen till en otrevlig arab som behandlar mig som boskap.

Imorrn åker vi till Sverige och på torsdag till Egypt (förhoppningsvis).