Sommartrip.
Sverigetrippen närmar sig och jag har förberett mig till tänderna denna gång. Fjolårets trip till Kolmården var sådär lyckad då Joel bestämt sig för att vara på sitt allra uslaste humör just den dagen. En rätt pinsam scen vid en matservering bredvid myrslokarna (eller vad det nu var för djur) fick mig att tänka efter hur man kan förbereda sig på bästa sätt inför denna resa, både praktiskt och mentalt. Så idag när jag var på jobbet, plockade jag ihop ett litet resekit till Joel, en slags första hjälp väska när ledan är stor och vägen lång.
Reskitet innehåller:
- ett pocket-pinball spel (finns en viss risk att Joels snåla tålamod sätts på spel när han prövar skjuta iväg den lilla bollen och få den i korgen, men jag chansar)
- några påsar Magstix, magnetstickor som man kan bygga figurer med
- flygplansbyggsats i papp
Sen har jag även fått lov att låna Tessas (Lis?) bärbara dvd som är behändig att slänga på i bilen för att slippa svara på frågan: "Men NÄÄÄR är vi frammeeeee?!"
Så det blir alltså Junibacken och Gröna Lund på måndagen. Joel har redan bestämt att han ska köpa åkband och gå i spökhuset.
När vi blivit tillräckligt åksjuka och trötta sticker vi till Uppsala och övernattar där hos Romeos kompis. Efter en god natts sömn och frukost drar vi till IKEA och förhoppningsvis vill Joel vara instängd med neonväst lekrummet och övervakas av någon annan än sin mor. Sen får man ialla fall en timme på sig att fridfullt strosa mellan hyllorna och kluma på tyger, provligga sängar, dra handen över vackra byråer och drömma om det perfekta IKEAhemmet.
När bilen sen är tillräckligt full och vi är panka beger vi oss åter hemåt, förhoppningsvis glada och nöjda över en trevlig trip.
Nästa steg.
| Igår samlades jag med respektive och barn, mina syskon med respektive och barn, far med respektive och farmor hemma hos pappa för ett litet samkväm. Det blev grillat och potatisgratäng, fruktsallad och glass till efterrätt och så en massa vin och öl till de som inte körde. Vi hade prickskyttetävling med pappas pilbåge och Joel visade sig vara en hejjare på att skjuta! Min brorson/gudbarn Elias, 2 år, var lilla solstrålen som vanligt och gjorde mig gråtfärdig när han med sin lilla, söta, ljusa späda röst bad "Faffa" om "appäl-siiiiin" och "kecke-bjööö". Men ingen sol skiner dygnet runt, framåt kvällen blev Elias trött och gastade värre än värst så hans far tappade tålamodet. Elias mamma Ann-Catrin kan otroligt nog alltid hålla sig lugn och har en ängels tålamod. "Hur bär du dig åt?" undrade jag. "Jag skulle bli tokig!" Ann-Catrin förklarade att ungen bara blir värre om man blir arg på honom. Bror Simon lade sig i samtalet och sa upphetsat: "Men jag kan ju inte hjälpa det! Blir jag arg så blir jag arg!" Jag kan inte annat än hålla med. Såklart inser man att det inte är någon idé att börja överösta, gapa tillbaka eller ta i med hårdhandskarna när ett litet barn är övertrött och uppgivet, men vafan! När adrenalinet sprutar i kroppen av ilska, så KAN jag helt enkelt inte hålla sig från att fräsa irriterat, gå bort med barnet, stänga in mig själv eller vad tusan som helst. Sen tror jag det är viktigt att nångång visa att man blir arg! Men också visa när man blir glad och ledsen såklart. Nåväl, som tur var har min egen unge kommit ifrån det där gallskrikande. Han kan ju prata rätt bra, som ni vet, och vi "löser" väl de flesta konflikter genom att diskutera... eh, munhuggas. Jag känner att Romeo och jag har kommit ett steg längre i vårt förhållande. Ett förhållande kan delas in i flera steg. I början är man lite blyg, man är rädd att man ska lukta asigt ur mun, att man ska ha lökringar under armarna och man går inte gärna på toaletten när ens älskade vet om det. Det där steget passerade vi ganska hastigt. Vi är båda naturliga männsikor och fnittrar förtjust åt varandras pruttar och förfasar oss högljutt över hur illa det luktar. Vi kan avslappnat säga: "Nä, nu måst jag gå och skita!" och den andre höjer knappt på ögonbrynet. Nu är vi inne på nästa steg. En dag satt jag och kliade min Romeo på ryggen fastnade blicken plötsligt på en stor, fet pormask. Jag visste inte om det var lämpligt, men jag kunde helt enkelt inte låta bli att angripa dess svarta huvud. Och när jag märkte att Romeo inte protesterade, blev jag genast ivrig och letade jag upp fler tills jag gått igenom hela ryggen. "Sånt här äääälskar jaag!" utbrast jag glatt när jag var klar med behandlingen. |
Vad är detta?
Tävlingsdags igen. Nu ska ni gissa vad denna suddiga bild föreställer. Är det: a) en änsglisg tolvåring som ska delta i programmet Feta barn. b) den tjocka och utstötta tjejen i klass 7b. c) en nyförlöst kvinna med alltför många extra graviditetskilon med varken ork eller lust till att snygga till sig, MEN som nu har bestämt sig för att aldrig se ut sådär igen och därför kommer att klistra upp bilden på sitt kylskåp som en liten reminder till hur illa det kan gå om man inte låter bli maten och som har insett att en graviditet INTE automatiskt medför att man får gå upp hur mycket som helst i vikt. |
Mätt på skräck.
| Nu är jag mätt på skräckfilmer. Igår satte vi i Hostel i dvd:n och kurade ihop oss i soffan. Tarantino gillar blod - och nakna tjejer var det enda vi hade att säga efter filmen. Avsågade ben, utborrade ögon, uppsprättade offer... blä, lite väl osmakligt till och med för mig. Jag skulle nästan vilja placera de filmer vi sett i kategorin "splatter", eftersom blodet sprutar och stritter hit och dit lite titt som tätt. Skräckis är egentligen nåt annat. Skräckis är en gastkramande oförutsägbar rulle med mer isande spänning än blod och köttslamsor. Slutet ska lämna en med många frågor och möljlighet till en uppföljare, som man gärna vill se, men inte vet om man törs. Jag gjorde klart för Romeo igår att jag inte kommer se uppföljaren till Hostel, för slutet på den lämnade bara en känsla av avsmak efter sig. Nu är det jobbdags. Robert´s idag. |
Kräftskiva?
 Ingen som ska ha kräftskiva snart? Jag är sugen! Men i år blir det UTAN snaps! Kanske en födelsedagsskiva den 14 augusti? Nån som är sugen? |
Ledig dag.
| Vaknade tidigt av en signal lååångt, lååångt borta. Yrvaket satte jag mig upp och försökte reda ut var jag var någonstans och vad det var som spelade och väsnades. Vidare rusade jag upp - naken, och försökte lokalisera telefonen, som jag vid det här laget listat ut att var det som spelade. Fick fram den längst ner ur väskan, okänt nummer, långt nummer men inte från mobiltelefon, harklade mig en gång, drog för säkerhets skull på mungiporna och svarade med ett kvittrande: "Ja, hallå det är Jenny!" Sådär gör man alltid, jag ialla fall. Låtsas som om jag varit uppe i ottan och bakat eget bröd till frukost. Det är ju smått pinsamt att bli väckt, tycker jag. Jag sover inte! Aldrig! Aldrig att jag tar en tupplur på soffan, näää... Ring närsomhelst, jag är alltid pigg och vaken! Ett undantag kan jag göra dock. Det är när folk ringer i fyllan halv sex på morgonen. Då får man låtsas som om man är halvdöd för att undvika ett långdraget telefonsamtal, eller i värsta fall: "E-e-ddu vaken?! Jag kåmr diit!" Imorse var det dock tur att jag spelade pigg och glad, för samtalet var från Företagsbyrån angående mina outbetalda semesterdagar. Men vad hon sa har jag inte riktigt koll på... Ikväll ska jag åka och träna för första gången sen slutet av maj. Det ska bli otroligt skönt att komma igång igen och vad är inte bättre än att då åka på Patricias Power-Pump-Pass och ge de feta sommarlåren en omgång?! Det har varit dåligt med motion på sistone, men Romeo och jag tog oss en ordentlig promenad igårkväll. Vi drog till Järsö och vandrade i skogen, lät Seidi bada och kollade på Andersudde. Maffigt ställe han har, Wiklöf. En nätt liten "sommarstuga" på sisådär 200 kvadrat, en praktiskt tennisplan nedsprängd i berget, ett tjusigt litet falurött båthus antagligen innehållande en eka, snipa eller nåt liknande. Men jag är inte avundsjuk! Jag spelar ju inte ens tennis! |
Måndag.
| Den efterlängtade lönen kommer imorrn. Lönespecen kom idag och gjorde mig inte så glad. Man sliter för ingenting, tydligen. Fan. Aja, jag ser fram emot att få börja jobba "på riktigt" och tjäna vettiga päännngar! Leve långa utbildningar som gör det möjligt att arbeta och få vettig lön för mödan! Joel har åkt till pappa sin och ikväll ska jag och Romeo se skräckis. Häromkvällen såg vi Feed, en osmaklig och asig film som gjorde att man satt med kväljningar i halsen. Eller skulle du tända på att äta upp dina egna kroppsdelar? Ledig två dagar. Men det känns inte kul, det känns som om man borde jobba mer. |
Sommaren är kort.
| Det smäller och dundrar utanför. Det är fyrverkerierna som avslutar Rockoffestivalen... och sommaren. För i och med att festivalen är slut försvinner turisterna och sommaren känns på nåt vis som över. Om en vecka lär Mariehamn återgå till att vara den klyschiga "sömniga småstaden" där man får vara glad om man stöter ihop med en endaste person i centrum efter klockan 21 en vardagskväll och det är lönlöst att hitta en öppen affär en söndag. Semestrarna är över, folk börjar jobba på måndag och snart är det skoldags. Ledin har rätt. Sommaren är kort.. Och den har knappt börjat innan man börjar fundera på att den snart är slut. Så det är väl lika bra att tänka att den fortfarande är här och att solen skiner kanske bara idag (fast det mesta regnar bort...) |
Lill-Måns.
| Det var en kolugn "småstjärna" som ställde sig på Rockoffscenen i förmiddags. Han hade tjatat och varit ivrig sedan tidigt på morgonen och jag var minst lika glad då han äntligen fick äntra scenen och dra sitt Cara Mia-nummer. Fast nervöst var det! Koreografin satt bra, skynket som han kastade av sig i början av låten trasslade inte ihop sig, han snubblade inte i några microfonsladdar och han mindes alla moves som vi övat in. Publiktycke hade han också, alla klappade i takt och han fick många applåder efter framträdandet. Man var mäkta stolt över sin duktiga kille! Bara tre barn var med i småstjärnorna i år och som "pris" fick alla en biobiljett och ett diplom. Sen kastade ju mormor, farmor och morfar pengar åt honom efteråt. Det blir bra att spara till Sverigetrippen om en dryg vecka. Annars är stämningen lätt spänd mellan mor och son just nu. Joel vet verkligen hur man gnider på morsans nerver och han verkar njuta av att retas, munhuggas och få en att gå i bitar av irritation. Tur att jag kan stänga in mig och räkna till hundratusen i fred, medan Romeo leder in Joel på andra tankar. Markoolio blev det igår också, men vi stod bara utanför och kikade över stängslet. Joel hade bra utsikt högst upp på en gungställning i närheten och njöt av musiken och eldshowen som Markoolio bjöd på. Sen köpte han ett godissnöre för 1-euron han tjänat på att dammsuga golvet hemma. Ikväll är det myskväll med en trött stjärna. |
Drummer Boy.
Det var kul med trummor, tyckte Joel och spelade byxorna av oss! Han har lite taktkänsla ändå, killen. Måste ärvt den av mor... |
Jobb och ledighet.
| Joel åkte till Kumlinge i tisdags och igår hämtade jag honom från Hummelvik efter jobbet. Han hade haft det bra där, simmat, bastat, spelat dataspel med min kusin Tomas 17 år, plockat svamp och sovit på madrass på golvet i sin gammelfarmors sovrum. Lite sommarlov fick han ändå! Nu är det bara en nedrans dag kvar på det där nedrans sommardagiset som han avskyr! Jag har både hunnit med att jobba och "semestra" mig jag med. Vi har tagit ett par turer med båten, vilket har varit väldigt trevligt! I söndags packade vi med oss mat, grill och badkläder och drog iväg till någon liten ö och stannade hela dagen. Linda och Stefan var med. Och Seidi såklart. Men hon "fiskade" ju såklart och sprang efter pinnar som vi kastade. Linda funderade om hon hade en guldfisks minne, då hon ivrigt sprang upp och ner ur vattnet och varje gång hon åter rusade i plurret tänkte hon kanske: "Åh, nämen titta! Vatten!" Nu är Joel anmäld till Småstjärnorna som går av stapelt på lilla Rockoffscenen på lördag. Vi ska bara fixa en snygg svart skjorta till, så blir han en perfekt Måns Zelmerlöw. Han har liksom inlevelsen och känslan och mimar bra. Bara han vågar ställa sig på scenen när det lider sen... Igår tog Romeo med oss till sin replokal, nåt som Joel nojsat om skitlänge. Han fick prova att spela elgitarr och på bas, det som Romeo spelar i sitt band. Men trummorna var nog roligast ändå! Joel rev av några fräcka solon, men önskade att han hade haft lurar på sig. Även Romeo visade att han kunde trumma på mer än bara knäna. Ikväll vill Joel gå på Markoolio, men hur i hela.... ska man ha råd att betala 60 EVVVRROO för inträdesbiljetterna?? Barn under 6 år går gratis, barn över 6 betalar fullt pris! Sjukt. Inte är det så lätt att luras och säga att han är fem heller, då han redan räcker mig till halsen, typ. Nu kokar äggen och jag måste väcka mina prinsar. |
Lugn vänner!
| Jag lever och jag förstår att ni saknat mig. Nu är jag åter hemma på Askuddsvägen och om ni bara håller er till tåls ett par timmar till så kommer ett färsk inlägg! Pussåkram. |
Håhå, jaja.
| KAOS på Robert´s! Fast ändå ordning i kaoset - jag var ju där! :) Idag jobbar jag dubbelpass och är nu hemma på paus innan jag ska återvända till cafeét kl 20. Ont som fan i ryggen fick jag ju, efter att jag svängde runt med 12 glasslådor a´ fem liter och sen lyfte in fem fulla backar mjölk i en redan fullproppad kyl. Det är l i t e mer slitsamt än det bekväma tempot på Dillen... där man t o m kan ta 45 minuters lunch! Inte ett jota, inte ens en av de goda chokladpralinerna vi bjuder på framme vid disken, hann jag sätta i mig mellan 8 och 15. Och knappt var jag hungrig när jag kom hem, bara öm i fötter och rygg. Men tänk att det kan vara så förbaskat roligt ändå! Igår socialiserade vi oss lite med Linda och Stefan. Vi tog med oss kubbspelet och några öl och gick till nån gräsplätt i solen bredvid Lilla Holmen och hivade runt de där jäla träpinnarna - jag och Romeo mot Linda och Stefan. Stefan påstod att påfåglarna som skränade från LH-hållet ropade "bra, bra"... eller var det "hurra, hurra"? Nåja, vi var överens om att de var bättre än måsjävlarna som skrattar retsamt åt en när vi spelar på LIndas gräsplätt. Innan vi började spela putade jag ut arslet och bad Romeo påta lite med pinnen där i rövtrakten. "Så, nu har vi det där obligatoriska rövpeteriet överstökat, så behöver du inte skoja och roa dig med det under spelets gång" sa jag. Då måste han snabbt sätta en pinne mellan sina egna ben och jucka och vifta lite med "träsnoppen" bara för att ha det avklarat också. Nu ska jag smörja in mina fnösiga händer med lotion, slänga mig på slafen en kvart och sen trampa iväg mot Doppingvägen och ge Romeo två grattiskramar. Grattis till båtköpet och grattis till semestern. Lejter! |
Flyttat.
| En liten snabbrapport från Jenelis oförskönade verklighet... Har bott på Doppingvägen nåra dar och där är burken slut, så nät- och bloggabstinensen börjar växa. Jag flyttar nog hem snart, åtminstone tills nästa vecka, ni får räkna med tätare mellan inläggen då. Vi har bytt nycklar! Eftersom jag inte hade någon extranyckel, åkte Romeo helt sonika till låssmeden och kopierade min. Han var trött på att komma till jobbet varje dag och hämta nyckeln för att åka efter Seidi (som har blitt hans hund). Lite vemodigt var det, för jag gillar ju när han mitt i allt står där och smajlar bakom någon hylla med uppblåsbara pooler. Därför blev jag lite överraskad när jag hörde att han varit in på jobbet igår och sökt mig. Jag var nere i lagret då, tyvärr, men Tessa hade pratat med honom: "Jenny? Hon är väl nere i lagret och pippar med chefen, ha ha ha!" Ja... sen igår räckte han under högtidliga former över sin stora alfanyckel till mig. Den kändes lite ovan att ha i nyckelknippan, men jag ska väl vänja mig! Jobbdags och jobbtröjan har vita deorester blandat med svett i ringar i "ärmhålorna". Men vem har tid att tvätta? |
Helgkul.
| Har haft en halvledig helg, med jobb på lördagen och helt "dillenfritt" på söndagen. Vädret var helt okej för att vara sommaren 2007 och efter att jag hämtat upp Joel och Marcial efter jobbet på lördagen tog jag med mig grabbarna till Nabben för bad. Den större grabben, Romeo, kom med lite goda sallader och så hade vi picnic och mys där på stranden. Igår hade Tristan Pokémonfest och Joel var bjuden. Det blev lekar, skattjakt, vildmarksbad och tårta såklart. Man märkte vem som var stadsbon på kalaset ialla fall, haha. Då de andra barnen tjutande kastade sig i vattnet från bryggan, simmade och låg och blev kokta i vildmarksbadet tills hela kroppen var skrynklig, stod Joel huttrande bredvid med torrt hår och tittade på. "Jag önskar att jag också kunde hoppa sådär" sa han drömmande och genast stack det till i hjärtat och jag önskade än en gång att han hade haft möjlighet att gå på simskola i år. Nåväl, senare på kvällen tog vi vårt pick och pack och vår Romeo och drog iväg för att sparka fotboll. Joel föll och skrapade upp sitt knä, lipade och vrålade att han inte kunde ha byxorna på sig för att det skavde mot såret. "Wohooo" tjöt jag glatt för att få honom på gott humör. "Då spelar vi i bara trosorna!" Jag slet av mig shortsen och Joel blev genast på bättre humör och tog av sig byxorna han med. Sen blev det kalsong- och trosfotboll innan vi drog vidare till Nabben för att värma oss ytterligare med volleyboll. Det slutade med brottning i sanden tills alla var så svettiga, varma och skitiga att vi bara måste gå i vattnet. Skönt var det! Jag gillar känslan när man just kommit upp från ett svalkande dopp, är lite huttrig och kall, får på sig varma och torra kläder. Sen är det toppen att få åka på pakethållaren och hålla om och skratta åt sin Romeo som fånar sig, trampar febrilt så det skorrar i kedjan och plingar frenetiskt med ringklockan för att skynda på lillkillen som cyklar framför. Oh, vad man kan ha det bra! |
Stan och teater.
| Har varit på stan nästan hela eftermiddagen. Köpte födelsedagspresent på Dillen och fikade med Tessa, som hade lunch... och foglossning. Joel släpade ändå med sig sin gummor, som ryckte och skrek för varje steg, till KappAhl och hittade ett par schyssta jeans och en t-shirt med motiv av en örn med silverklor. Coola grejer! Gummor slängde fram kortet och betalade, och fick en stor kram av gudsonen. Sen gick vi vidare till Outlet och där hittade Joel supercoola spidermanskor för en tia och jag köpte trosor för en femma. Ikväll ska vi på teater, andra gummor (Linda) är med i Bentes. Sist vi var på Bentes och tittade på Linda var Joel en pytteliten bebbe och låg som ett knyte och sov sig genom hela föreställningen. Få se om han är lika stilla idag :) Oh, nu kommer Romeo! |
Romeo, oh Romeo!
| "När ska han tröttna?" brukar jag fundera. Romeo, alltså. Han kommer glatt varje dag, ibland har han handlat mat, lagar den, diskar och reder upp. Sen spelar han spel med Joel, busar och svarar tålmodigt på hundra frågor. Han fungerar som peacemaker mellan mor och son när vi råkat i luven på varann och när jag behöver gå ut på balkongen, andas fridfull luft och räkna till tio kommmer han och sätter armen över mina axlar. Och så ler han och plirar på mig med sina bruna pepparkaksögon, då går det ju inte att vara sur mer! Sen river han av nåt fränt riff på gitarren, fattar ni, en musiker! Som sitter och trummar med händerna i åttondelstakt på låren när ledan är nära. En annan skön sak är att slippa sova ensam vareviga natt och t o m min 120 cm säng blir alldeles för stor när man ska ligga nära, kika in i de där bruna pepparkaksögonen och räkna fräknarna på näsan. Jag blir så nedrans glad! |
Julafton på jobbet.
Konstigt nog försvann mitt urusla humör efter att jag kom till jobbet igår.
Varor! Varor i massor! Det är ju som självaste julafton! När Robetoys småprylar, roliga slajmdjur, glittriga pennor och fräna döskalletatueringar kommer, känns det som om det är paket till mig... även om jag bara får lov att känna, lukta och kluma.
Tessas schleich-djur kom också. Söta, små plastdjur, hästar, kossor, grisar och dinosaurier som är omåttligt populära bland barnen... och Tessas. Eftersom hon var ledig plockade jag upp djuren på hyllan. Självklart stod hon ju där vid schleich-hyllan kl 19.30, fast hon var ledig, och krusade på den nya kissekatten som vi fått in.
"Varför är hästarna på den här sidan?" frågade hon anklagande och började flytta och förklara att "såhär brukar jag sätta dom."
När jag kom hem, var Joel påväg till Marcial för att ha vattenkrig. "Romeo" frågade om jag var hungrig och serverade hemlagade hamburgare som han och Joel lagat. Diskbänken var blank och ren och hunden rastad. Det här skulle jag kunna vänja mig vid.
Eländiga eländes elände.
| Hittills har den här sommaren varit en av de sämre på flera år. Alla mina planer på roliga upptåg har gått i stöpet. Jobbar för det mesta, är inte ens ledig två dar på raken. Och min enda lediga helg måste jag hoppa in och ta extrajobb på Robert´s av den anledningen att jag är så jävla slät. Och inget har så dålig inverkan på humöret som när man är utan pengar. Sur, muttrande och trött lämnade jag av Joel på dagis. Han avskyr dagis, i vanlig ordning och tänkte börja bråka, jag fick i trådarna och höll på att ställa till med en scen därinne bland skrikande ungar och dagistanter. Jag måste säga att jag beundrar de som orkar jobba på dagis och stå ut med det där jävla oväsendet! För att inte tala om trötta föräldrar som de ska handskas med. Jag hade inte pallat fem minuter. Sen i ilskan och uppgivenheten tog jag en promenad med Seidi, grät några krokodiltårar över det eländiga livet, redde upp i oredan och bryggde en kopp kaffe. Och sen måste jag lipa lite till över hur mycket jag tycker om den smidige karln - Romeo på balkongen - och hur han kan tycka om en pank och eländig flicka som mig och hur han ställer upp och sköter om inte bara henne, utan även hennes hund och hennes unge. Nu ska jag åka och jobba. Jag tror jag gömmer mig i lagret idag, så jag inte börjar fräsa åt kunderna. |
Monstersmälla.
| Aldrig, ALDRIG har jag mått så dåligt som jag gjorde igår. Jag låg utfläkt, apatisk, lealös och spak ända fram till kl 21. Under den tiden hade jag hunnit spy 6-7 gånger och hade skallebank som hette duga. Nu önskar jag faktiskt att det var någon form av ett elakt virus som satt sig i kroppen, eller att jag fått en dundermagsjuka. Men nej. Det här "viruset" var helt självförvållat och kallas i folkmun baksmälla, eller krapulla. Efter att jag jobbat i lördags väntade jag på att få hem Joel, som lekt med Moffa hela dagen. Framåt kvällen ringde Joel för att berätta att han tänkte bli kvar hos Moffa över natten. Jahapp... Fredrika satt på Indigo, sa hon. Vips satt jag på cykeln med en Lapin i handen och trampade iväg mot city. Efter Indigo blev det Knorring och till sist Arken såklart. Hur kommer det sig att man dagen efter inte för sitt liv kan förstå varför man: 1) ... dricker stora starköl, duger det inte med mellis kanske? 2) ... går ENSAM till Arken, då Fredrika bangade och for hem. 3) ... ställer sig i en monsterkö i en halvtimme för att trängas med tusen pers inne i en het och svettig lokal. 4) ... går ut överhuvudtaget när man är fattig som en kyrkråtta. Oansvarigt! Vid femtiden cyklade jag hemåt. När jag klev ur byxorna och in i sovrummet hajjade jag till. Det låg en karl i min säng! Karln var inte alltför främmande dock. Det var karln jag hoppats på att träffa på ute, han som jag provat ringa hundrasjuttio gånger med fått finnrösten "matka puhelin on...." i örat. Tydligen hade han tagit sig in genom balkongdörren, då jag inte var hemma. |
På söndagen kom Joel hem. Direkt stack han iväg på kalas till Marcial och blev där hela dagen. Skönt för en krapullantisk mor. Karln i sängen, ja... Hempi heter han dårå, åkte iväg och köpte pizza och utfodrade sig själv och ungarna med det.
En bra karl, den där.