jeneli

Lille Adrian Erik döptes i Saltviks kyrka i lördags. Hela konkarongen var bjuden och alla hade haft ett finger med i spelet, tydligen. Farmor Britt läste ur barnevangeliet och hon klarade biffen, minsann. Inget prat i nattmössan där inte. Och så hade ju jag och Joel hade under ett par dagars tid övat in en sång att framträda med. Det var Ann-Catherine som ringde och frågade om inte Joel kunde sjunga, han som är så modig.
"Det vete fåglarna" sa jag."Men jag kan fråga!" Och jovisst, han vill ju alltid visa framfötterna, den ungen.
"Det kan du slå dig i backen på att jag gör" sa han på ett ungefär.

På lördagen var vi sent ute, eftersom det var bilkö på västernäsvägen pga alla avslutningsfirare. "Nu brinner det i knutarna" mumlade jag när vi tio minuter innan dopet skulle börja, inte hade kommit längre än till Färjsundsbron. I grevens tid anlände vi till kyrkan och fick en femminuters övning innan det var dags för Adrian Erik att bäras fram till altaret. Lite psalmer hit och dit och lite prästsnack och sen var det äntligen dags för tvåmannabandet J&J att framträda med Trollmors vaggsång. Jag ska inte sticka under stol med att jag darrade lite på manschetten när vi klev fram till altaret och jag drog ett första D-moll på strängarna. Men Joel, som har skinn på näsan, kastade sig hals över huvud in i låten och vi klarade biffen!

Efter framträdandet i kyrkan fick Joel verkligen blodad tand för det där med att uppträda. Direkt vi kom till "efterfesten" ville han att jag skulle dra fram guran och lira Tvärtomvisan, så han fick uppträda igen. Jag var beredd att kasta in handduken, men när det kommer till kritan så är det rätt trevligt att vara trubadur.

Så vill ni anlita ett proffsigt tvåmannaband - ring J&J. Vi har alltid nåt i bakfickan!

_________________________________________________________________

Okej... hur många idiom finns det i texten??

P.S Jag kan rekommendera boken Ordförrådet, Althoff & Nyberg. Mycket roligt i den. Snart kommer det nog en metaforblogg.

Såhär i efterhand är det roligt att ha en liten jobbig berättelse att förtälja. Så nu kan jag ruska på huvudet och småle medan jag återger gårdagens besvärliga båtutflykt med Uttern.

Det började redan på eftermiddagen då jag hämtade upp Joel från dagis kl. 16. Vid det laget var jag trött, hungrig och huvudet dunkade av vätskebrist. Jag hade knotat runt på stan i två timmar och letat doppresent till Adrian och köpt fin skjorta och sandaler till Joel. Jag fattar inte varför jag bara inte kan gå in på närmsta guldsmedsaffär och säga: "Hej, jag vill ha en doppresent!" Eller jo, jag fattar varför. För att jag inte köper små silverhalsband eller en vacker prydnadssked till en bebis som inte a) fattar vad det är b) har någon nytta av det varken nu eller senare. Det slutar med att jag köper något som jag inte är nöjd med att ge bort ändå och notan blir oftast högre än ett litet silverhalsband. Å andra sidan tror jag att bebin har nytta av det....

Hursomhelst blev Joel glad av att höra att han fått ett par nya sandaler och ville genast prova dem när vi kom hem. Det verkar som om jag inte riktigt hänger med i hans utveckling och tillväxt, eftersom sandalerna var minst två nummer för små. Den fina skjortan var även den för liten, fast den var i storlek 140!! Då skulle vi naturligtvis åka och byta dem GENAST. Jag vägrade pga trötthet och hunger, men lovade att vi skulle åka på samma gång som vi drog ner till båten. Bröl, yl, bråk hit och dit innan vi var överens och man blev ännu tröttare.

Vi packade ihop oss och åkte först och hämtade Seidi från Enbergs. Sen ner till Zeipels och byta sandaler och skjorta. Sen ner till båten. Äntligen påväg! Mat! När vi puttrade iväg lät båten väldigt konstigt, men vi bestämde oss för att skita i det, för nu var vi verkligen hungriga! Mitt ute på Slemmern kommer jag på: "Tog du med någon eld?" Henrik klappar lite på fickorna för att känna efter om det skulle råka ligga en tändare där, vilket det naturligtvis inte gjorde. Jag sjönk trött ihop, men som tur var var vi nära land i Östernäs och Henrik föreslog att vi skulle stanna båten där och han skulle kuta upp till Enbergs och hämta eld. Vid hamnen var det grunt, så vi fick hoppa i och dra in båten så den stod på bottnen. Seidi plaskade i och började fiska och Joel sprang glatt runt. Tur att någon var glad. Själv var jag trött. Och hungrig! Jag stod och tyckte synd om mig själv en stund tills jag hörde ett plums.
Jaha, Joel "badade" igen. Med kläderna på. Han hade klivit ner i en grop och stod nu med vatten upp till midjan.
Tur att vi hade extrakläder och precis när han var ombytt kom Henrik tillbaka med eld.

Alla i båten och nu var vi äntligen påväg!!!! Eller...? Nähä. Vad fan startar inte båten för?! Helt död var Uttern och jag trodde jag skulle dö jag med. Av hunger. "Då hoppar vi iland igen och grillar här!" skrek jag upprört och precis när jag skulle be Seidi att hoppa i, brummade det till och båten fick liv.
Nu då. Iväg mot Seglarnästet. Klockan var runt 19 när vi klev iland och till slut fick vi eld i grillen och åt jättegoda grillspett med hemlagad potatissallad. Grillade marshmallows till efterrätt och trevligt umgänge i solen på klipporna. På hemvägen stannade vi till och pilkade lite. En ynka strömming fick vi. Den gav vi till Nylock när vi kom hem. Han gillar fisk om man skär den i små bitar.

Idag ska vi på dop! Joel med nya sandaler i storlek 35 och skjorta i storlek 152. Herregud.

Vi har spenderat helgen på sjön.

Först på M/S Alfågeln som går till Kumlinge. Där hälsade vi på Farmor och "Lillan" - kissemissen. Vi åt plättar, for och fiskade spigg, kollade om stugan stod kvar, gick till skolan och kastade boll, åt kokt abborre, spelade Maja och Vänd tia och klockan 21 åkte vi hem igen.

Och eftersom Henrik sjösatt "Uttern" så drog vi ju ut på sjön på söndagen också. Först var jag och friserade mig i två timmar. Herregud om man skulle ha råd att gå och få håret tvättat varje morgon. Huvudmassage är såååå skönt! Lite blondare, men lika smart som tidigare, åkte jag sen iväg till Klosterviken med mannen, sonen och hunden. Joel var uppspelt och struttade runt på klipporna tills det plaskade till och jag fick se honom ligga och krampaktigt hålla sig fast i en klippa med fötterna i vattnet. Sen var han lite lugnare.
Vi grillade korv, åt sallad och njöt av solen.
En skön helg!

Lyckades få käppen ur arslet och satte in nåra bilder som legat och slarvat i mobilen.
Här är "Ove" som badar jacuzzi hos Moffa.



... och minns ni när jag berättade om fiskebilden i en tidigare blogg? Ja, här är den bilden ialla fall.

Sommaren närmar sig och med den några månaders nästan ledighet. Har ju ett teaterläger att ha i mitten av juni.

ÄNTLIGEN ska JAG få vara den som sitter på uteservering i gassande sol och inte den som springer och servar fik. Och tänk att JAG ska vara den där bruna bruden på en handduk i sanden på Nabben/Lilla Holmen/Gröna Udden med veckotidning alt. blödig roman under näsan. JAG ska åka ut på sjön och ha sena grillpartaj utan att oroa mig över det faktiskt finns en morgondag som innebär arbete. JAG ska få fara på minisemester med min familj och göra nästan, nästan precis vad jag vill. JAG, JAG, JAAAAAG!

Ehrm... nåja. Nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Föst ska JAG se till att avsluta mitt arbete ordentligt. Det oroar mig lite. För hur faen ska man hinna med allt som man borde?
"Det gör man inte" sa en erfaren kollega och jag andades ut lite.
Två veckor + några dar kvar. Helt otroligt.

Sen ska JAG, JAG, JAAAG vara ledig! Nästan.

Nä, än har jag inte lagt av med bloggandet.

Den här veckan har vi haft fullt upp med att färdigställa Joels lådbil till idag (lördag), då det årliga lådbilsrejset gick av stapeln från högsta krönet på stadshusbacken ner till Torget.
Det var i tisdags som vi hörde på radion att det var Barnens dag med lådbilsrejs när vi var på väg till dagis.
"Ja, mamma! Lådbilsrejs, det ska ju jag vara med på!"
Fan, fan, fan. Jag hade helt missat det! Få se nu... tisdag.... fyra dagar till lördag. Hur i helskotta ska vi laga en lådbil på fyra dagar???
"Hmmm, jaaa.... ojdå...."
"Vaddå ojdå?"
"Ja, det är ju bara fyra dagar dit och vi har ingen lådbil."
Pojkstackarn blev så ledsen så det skar i bröstet på mig och jag lovade att under dagen kolla upp hur vi skulle gå tillväga för att fixa en lådbil på fyra dagar.

När jag kom till skolan sjönk jag ner i stolen i lärarrummet och frågade med lätt ironi på rösten om inte någon hade en gammal lådbil hemma i garaget.
"Jo!" utbrast kollegan. Det visade sig att hans son började bygga på en, men projektet avstannade och nu har han blivit för stor för lådbilen. Lite småfix som ratt och bromsar var det enda som behövdes till och vi fick gärna köpa den för en billig peng.
Sagt och gjort! Dagen efter hämtade vi bilen och började skruva. Styrningen kärvade lite, prylar lossade och gick sönder, Henrik svor långa ramsor, jag kastade grejer omkring mig och Joel följde intressant händelserna med händerna i fickorna och frågade när alltsammans skulle vara färdigt.

Igårkväll kl 21 stod Dödskallebilen och glänste i garaget på Tallvägen. Vi var nöjda med arbetet och åkte hem för att ladda inför den kommande dagens tävling. Marcial var med som "påskjutare" och Team Döskallen fick väl inga topptider direkt, men däremot pris för snyggaste bilen!
Två glada grabbar stod sedan på Torgets scen med varsin blänkande pokal i händerna och jag och Henrik var lika lyckliga som de över att få lön för mödan.
Tidningen var såklart på plats och plåtade den coola Döskallebilen. Håll ut till på måndag, så får ni se vrålåket!

Häjjdo.

Jag brukar logga in på webblogg.se ungefär en gång om dagen. Så sitter jag och smackar med läpparna, sträcker på fingrarna och placerar dem i perfekt fingersättning redo att berätta om ännu en episod ur Jenelis oförskönade verklighet. Men så slår det mig... vad sejdan ska jag skriva om då? Jag brukar börja såhär som jag gör nu - förklara att jag inte egentligen har någonting att skriva om. Och så skriver jag om det, att jag inte har något att skriva om, ett tag. Tills jag inser att ingen jävel vill läsa om att jag inte har någonting att skriva om. Så raderar jag hela skiten och surfar in på andra bloggar och är avundsjuk för att de har någonting att skriva om. Att de är aktiva och publicerar roliga bilder på söta små barn eller vackra handarbeten.
Kanske jag skulle lägga in den där bilden jag tog på Joel häromdagen med min pissiga mobilkamera. Han sitter i moffas båt och fiskar.
Herregud, nu slutar jag. Lika lite som ni vill läsa om vad jag inte gjort, vill ni läsa om en bild som jag inte ens publicerar.

Jo. Nu kom jag på en sak!
Jag ska ha enjoparty för sjunde gången!
Verkar det friskt? Nä. Just det. Därför vill ingen komma heller. Skyll er själva, ni missar kladdkaka och chans att vinna en GPS!

Hälsningar från den trista verkligheten.

Fyra välbehövliga lediga dagar. Fyra! Jag har varit så slut den här korta veckan och lidigt av någon tidig form av alzheimers, vilket människor i min närhet har fått lida av. Då lider man själv också.
Igår var det Pelle i treans mormor som hade namnsdag; Valborg alltså, och efter att jag somnat på balkongen i solen vid 16.30 tiden, åkte vi iväg Mor och Johan. Jag somnade återigen i bilen, men vaknade med vidöppen och torr mun ungefär vid Chipsen. Jag låg där i baksätet, medan Seidi hoppade runt och förde ett helvetes liv. Hon visste vart vi var på väg och hon visste vad det innebar: bada! 
När vi kom fram tog Seidi ett stort skutt från bilen och landade i sjön. Joel började klippa mommos gräsmatta med sax och jag drack en öl och blev nästan full.

Det var ett stort gäng mer eller mindre kända ansikten som samlats vid stranden i Skutviken framåt kvällen då brasan skulle tändas. Jag tror det var mest småflickor, faktiskt och så en ännu mindre pojke som, om man hade räknat, upprepade ordet: "Dä!" typ tretusensjuhundra gånger. Vi sjöng "Längtan till landet" och "Vårvindar friska" under ledning av Mor som dirigerade. Det skulle vara böljande sång på vissa ställen och studsigt på vissa ställen. När det bara var glöd kvar av brasan grillade vi korv och vid 23 åkte vi hem.

Nu ska jag och Joel gå ut med Seidi och se vad det är för första maj väder.

Kort vecka, sejdan vad skönt! Satt och gjorde undan på skolan till 15.15 och trampade sen hem i det ljumma regnet. Tog ut Seidi på prommis och åkte sen för att hämta Joel. Han hade fångat en larv under dagen som han förvarade i en kastrull med löv ute på dagisgården. Den skulle han ha med sig hem. Jag tycker så synd om alla maskar, larver och skalbaggar som ungarna ska envisas med att stänga in i någon tät glasburk så de kvävs och dör. Eller svälter ihjäl. Eller nåt. Jag lyckades ialla fall övertala honom att släppa larvstackarn fri ("stackars larv... vad skulle du säga om en stor jätte kom och stängde in dig i en burk? vill du inte att den söta larven ska få bli till en vacker fjäril?? vilda djur ska man inte ha i fångenskap!" osv osv osv)

Nu har vi just lagat smarriga kokosbollar med banan (prova, jättegott!) och Joel spelar "Djengs Bond" med Liam.

Den här veckan har jag kommit igång med träningen ordentligt! 3 pass har jag hunnit med och ikväll blir det nog jättegympa på WHA. Gratis är gott och sen är det ju för ett välgörande ändamål (för varje deltagare går en euro till .... nån barnfond...?)!

I fredags slutade jag mina lektioner kl 14 och jag tror jag var ute ur skolbyggnaden 14.07. Bråttom till helgen. Jag hämtade Seidi hemma och drog sen hem till Linda på fik och långpromenad. Det var jätteskönt att träffa tjejerna (Vilja var ju med också förstås) och de bestämde sig för att komma hem till mig och dricka en öl senare på kvällen. Vilja var dock inte på topphumör, utan gastade sig igenom Talang 2008 innan mamma Linda bestämde sig för att det var dags för tösen att åka hem och tutta. Förresten lyssnar jag hellre på babyskrik och går runt och buffar rumpa 1 ½ timme än att se på den där talangskiten.

VAD gör Peppe Eng med i programmet, när han bara visar sig en halv minut i början och en halv minut på slutet? Undrar vad han tjänar på en minuts programtid i veckan? Juryn sen... en fetlagd och sur gubbstrutt som har fått rollen som den "elake" jurymedlemmen. Han skriker, på ett inte helt övertygande sätt, åt publiken att hålla käften när de buar åt hans röda kryss och han röstar bara vidare små flicksnärtor som sjunger. De andra "finns det ingen scen för".
Sofia Wistam leker cool och försöker slänga ur sig kvicka och fyndiga kommentarer om sin elake kollegas (Bert) utlåtanden. Det blir bara fjantigt. Hennes egna omdömen baserar sig först och främst på deltagarnas utseende ("Ni är jättesnygga, killar!" eller "du är jättesöt" eller "jag blir kär i dig!").
Tobbe Trollkarl är väl egentligen vettigast, även om han också gillar att "bli kär i" deltagarna. 
Fattar inte att jag glömde att Så ska det låta gick på ettan...


 

Det har molat och värkt i magen i två dar nu, men jag har inte lyckats åka på den hemska magsjukan riktigt så ordentligt som mina sambos. T o m aptiten är det dåligt med, den som annars är lite i värsta laget.

Jag och Seidi orkade trots allt ta en tur ner på stan nu på eftermiddagen. Jag slank in på Zeipels och hittade en "nätt blus" (som Henrik skulle sagt) på Kapp Ahl. Sen måste jag slinka in på barnavdelningen och gosa bland bebiskläderna på extrapris. Hittade tuffa byxor och body till Vilja. Min egen unge får vara utan sånt där extra. Han har just slitit ut sina gummistövlar som inte alls är särskilt gamla och fina Didrikssons-jackan från i höstas, som inte alls var särskilt billig, är kort i ärmarna redan. Kan man ge dom nåt växthämmande?

Imorgon ska jag introducera bråk med förlängning i klassen. Urk, jag kan det ju knappt själv! Tur att det bara blir lätta saker som tiokamraterna i matematiken i höst. Bäst att sätta sig och läsa på nu.

Men stor förväntan öppnade jag mitt kuvert från skattebyrån som damp ner i hallen igår förmiddag och vecklade ut pappret för att kolla in den höga summan jag förväntade mig att skulle finnas under rubriken återbärs. Men plötsligt fastnade blicken på någonting annat som fick mig att gå i taket. Enligt skattebyrån skulle jag vara gift. Och min make skulle heta F. Fredlund. Nä, ni. Det kapitlet är avslutat för längesen och vi var aldrig ens gifta! Detta misstag har skett förut och jag har vid ett par tillfällen påpekat det när jag i andra ärenden besökt skattebyrån.
Trött som jag var efter en natt utan sömn, kände jag irritationen växa och jag måste till och med svära en lång ramsa samtidigt som jag nappade tag i telefonkatalogen för att slå numret till skattebyrån för att meddela dem att jag är ogift!
Efter att ha letat efter telefonnumret till skattebyrån i en kvart, fick jag tala med en trevlig dam på skattebyrån som lovade att "ta bort gubben" från mina papper, bara jag skickade in deklarationen till dem med ett civilstånd: ogift!

Just det, återbäringen! 600 evvvro lagom till jul!

Joel piggnade till igår under dagen och idag är han sig själv igen. Däremot kom en lätt hukad och blek karl stapplande in genom dörren vid 15.30 tiden. Han har jour den här veckan och hade varit på banken sen tidigt imorse. Han slängde sig på sängen och berättade att han skitit 7 gånger och spytt en gång. Imorrn är det väl jag som ligger då...

Idag har vi ialla fall tagit vara på det vackra vädret och cylade ner till stan på förmiddagen, knatade runt på leksaksbutikerna och gick till Hesburger och åt. Eller Joel åt. Jag gillar inte hesburgers burgers. Och för den delen hade jag proppat i mig en rejäl portion english breakfast bestående av vita bönor i tomatsås, äggröra och bacon. DET håller man sig mätt läääänge på! Love it! Först vid halv 3 blev jag hungrig igen. Rekord!
Jag svängde också in via Avancia när vi var i stan för att ordna upp min blockning från nätbokningen. Minsann, jag hade tre pass som jag missat avboka och de betalade jag av. Nu jävlar ska den högre växeln läggas i inför beachsäsongen!
När vi kom hem från stan tvättade vi fönster, dammsög, torkade golv, hängde tvätt, satte igång diskmaskinen och vädrade filtar, täcken och hundsängar. När allt var klart tog jag mig en lång, skön promenad i solskenet.
Skön da.

Joel började spy igårkväll kl 23 och fortsatte med det hela natten. Det började med ett panikartat skrik på hjälp från hans lilla krypin. Där satt han i sin höga säng med skärrad blick och en hand för halsen.
"Mamma, mamma, mammmaaaa" var det enda han fick ur sig. Han hade mått lite illa före läggdags och jag frågade om han behövde spy.
"Jag vill inte spy" bölade gossen.
Hans mamma var trött och försökte lugna. Funderade i sitt stilla sinne på att eventuellt kanske utifallatt gå och hämta en hink om det eventuellt kanske utifall skulle komma en spya. Längre än så hann jag inte fundera förrän ungen böjde sig ner över sängkanten - och där kom spyan. Den dök ner från 150 cm höjd och landade med ett plask på golvet så det strittade uppåt väggarna. Sen kom det några till, jag tappade räkningen, för jag hade fullt sjå med att försöka hålla i det hulkande och ståkande barnet som satt där i överslafen och kaskadkräktes. När det var färdigt tog jag först hand om det olyckliga barnet och bäddade ner honom på soffan. Sen ställde jag mig en lång stund och bara stirrade på förödelsen i det lilla rummet. Det var spyor precis ö-ver-allt! Golvet var täckt med en sörjig massa med någon korvbit, lite potatismos och se - han fick nog i sig en och annan paprikabit till middagen ändå. När jag karat ihop spyorna ägnade jag säkert en halvtimme till att torka, putsa och feja. Slänga lakan, kuddar och nerstänkta kläder i tvättmaskinen. Spola av mattor och leksaker. Och däremellan springa till soffan och hjälpa Joel att spy.
Sen fortsatte han hela natten. Varje timme var det dags på nytt och jag satt parkerad i soffan, slumrade till, vaknade och agerade hinkhållare, bäddade ner sjukt barn, slumrade till, åhå, dags igen, osv osv tills klockan var 6 och det var dags att "stiga upp" och ta itu med det praktiska som skall lösas när man är borta från jobbet.

Så idag har jag vikarie för första gången i hittills korta karriär som utbildad lärare. Jag är lite orolig över mina gullungar där på skolan och har plitat ihop ett A4 med instruktioner till vikarien över hur de ska "skötas". Nå, det går nog jättebra. Nu ska jag koncentrera mig på att sköta om min egen lilla unge här hemma. Han har piggnat i nu och varit "spyfri" sen imorse. Kanske man får gå och vila på sängen en stund...?

Just ja!
Glömde att berätta att jag fått ett nytt vikariat i höst! Jag styr nu kosan ut mot landet och "blir med ettor". Det ska bli skoj att klappa, rimma, ramsa, leka, krama, sjunga, lalla, läsa, klippa, klistra, ränka ett-två-tre. Så tänkte jag det allra första året jag som obehörig hade ettor också. Det var inte riiiktigt så lätt, må jag säga. Men nu får jag en ny chans och har ett bättre hum om vad det handlar om. Mycket roligt blir det, men att börja skolan är ett stort steg i en sjuårings liv och kan också medföra en del svårigheter.
Det kommer att bli jätteroligt ialla fall!

Och så fick jag ett mail från Ålands ungdomsförbund där de undrade om jag ville ha teaterläger under fyra dagar i sommar. Perfekt! Jag tackade ja och det lutar åt att det blir en musikal.

Mkt spännande på gång...