Tjuven har varit framme.
I lördags när vi skulle ut och göra stan pratade vi med ungarna om tjuvar. Diskussionen började när vi funderade på huruvida ungarna skulle cykla ner på stan eller inte.
"Bäst att lämna cyklarna hemma" resonerade vi. "Det springer runt så många tjuvar som stjäl cyklar på stan."
Egentligen var vi kanske inte speciellt oroliga över tjuvar, vi tyckte bara att det var smidigast om barnen promenerade tillsammans med oss.
Nu har det visat sig att tjuvar inte bara slår till inne i city. De stjäl saker utanför ens egen ytterdörr. Och när de stjäl av små barn blir man fan förbannad. Det är Joel har blivit av med sin älskade kickbike!
Joel är väldigt ordentlig med sina saker, mer noga än vad jag är med att låsa cykeln och hålla reda på nyckeln. Sin nya cykel använder han bara när vi ska iväg någon längre stans och då låses den noga. Den gamla skruttcykeln tar han när han flänger runt kvarteret och hälsar på kompisar. Ibland har han tagit kickbiken och noga kedjat fast den vid en stolpe med sitt vajerlås. När cyklarna inte används, låser han in dem i förrådet. Men igår eftermiddag lämnade han för en gångs skull kickbiken olåst precis utanför ytterdörren medan han gick upp och åt middag. En halvtimme senare upptäckte han att den var borta. Nån jävel då som gått förbi och nappat den!
Vi har letat och letat ifall tjuven tröttnat på sparkcykeln och hävt ner den i första bästa dike och vi har gått runt i de närmsta husen och kollat i trappuppgångarna om den skulle råka stå parkerad där. Joel har packat sin rygga med kikare för att spana och vattenpsitol och slangbella för att kunna skjuta tjuven i ryggen med en skarp vattenstråle eller en hård sten. Jag hindrar honom inte! Förbannad blir man på folk som inte vet skillnad på mitt och ditt! Dessvärre får han nog aldrig sin kickbike åter, men jag ska minsann hålla ögonen öppna på varenda unge som kickar här utanför och ställa dem som har en likadan som Joels mot väggen.
"Det var en fin kickbike du har! Den måste ha varit dyyyyr. Var har du fått tag på den?"
"I Strandnäs springer det minsann inte runt några cykeltjuvar" meddelade jag Henrik idag, han som tycker Strandnäs är gettot. Där hade man grejerna ute hipp som happ och allt fick stå ifred.
Jävla Västernäs-Gettoungar.
"Bäst att lämna cyklarna hemma" resonerade vi. "Det springer runt så många tjuvar som stjäl cyklar på stan."
Egentligen var vi kanske inte speciellt oroliga över tjuvar, vi tyckte bara att det var smidigast om barnen promenerade tillsammans med oss.
Nu har det visat sig att tjuvar inte bara slår till inne i city. De stjäl saker utanför ens egen ytterdörr. Och när de stjäl av små barn blir man fan förbannad. Det är Joel har blivit av med sin älskade kickbike!
Joel är väldigt ordentlig med sina saker, mer noga än vad jag är med att låsa cykeln och hålla reda på nyckeln. Sin nya cykel använder han bara när vi ska iväg någon längre stans och då låses den noga. Den gamla skruttcykeln tar han när han flänger runt kvarteret och hälsar på kompisar. Ibland har han tagit kickbiken och noga kedjat fast den vid en stolpe med sitt vajerlås. När cyklarna inte används, låser han in dem i förrådet. Men igår eftermiddag lämnade han för en gångs skull kickbiken olåst precis utanför ytterdörren medan han gick upp och åt middag. En halvtimme senare upptäckte han att den var borta. Nån jävel då som gått förbi och nappat den!
Vi har letat och letat ifall tjuven tröttnat på sparkcykeln och hävt ner den i första bästa dike och vi har gått runt i de närmsta husen och kollat i trappuppgångarna om den skulle råka stå parkerad där. Joel har packat sin rygga med kikare för att spana och vattenpsitol och slangbella för att kunna skjuta tjuven i ryggen med en skarp vattenstråle eller en hård sten. Jag hindrar honom inte! Förbannad blir man på folk som inte vet skillnad på mitt och ditt! Dessvärre får han nog aldrig sin kickbike åter, men jag ska minsann hålla ögonen öppna på varenda unge som kickar här utanför och ställa dem som har en likadan som Joels mot väggen.
"Det var en fin kickbike du har! Den måste ha varit dyyyyr. Var har du fått tag på den?"
"I Strandnäs springer det minsann inte runt några cykeltjuvar" meddelade jag Henrik idag, han som tycker Strandnäs är gettot. Där hade man grejerna ute hipp som happ och allt fick stå ifred.
Jävla Västernäs-Gettoungar.
Bra koll.
Läser i tidningen att lilla Robin ger rosor till barnrådgivningen för att de var så duktiga och snälla när han fick sin sexårsspruta.
"Sexårsspruta?" funderar jag. "Ska de ha sån också? Joel är ju sju..."
Så idag ringde jag rådgivningen och skämdes lite när jag sa att vi visst missat sexårssprutan med ett år. Sköterskan där var dock lugn:
"Äh, sånt händer. Jag har hört om barn som frågat och påminnt sina föräldrar om den där sprutan. När kan ni komma?"
Skönt att de inte förstorar upp saken och förfasar sig över föräldrar som har dålig koll.
"Sexårsspruta?" funderar jag. "Ska de ha sån också? Joel är ju sju..."
Så idag ringde jag rådgivningen och skämdes lite när jag sa att vi visst missat sexårssprutan med ett år. Sköterskan där var dock lugn:
"Äh, sånt händer. Jag har hört om barn som frågat och påminnt sina föräldrar om den där sprutan. När kan ni komma?"
Skönt att de inte förstorar upp saken och förfasar sig över föräldrar som har dålig koll.
Låt barnen komma till mig!
I inlägget nedan kan ni läsa om mitt "utgångssug" och i brist på barnvakter, vilket omöjliggör en utgång, så kan jag lika gärna själv vara barnvakt! Så i fredags fick vi finfrämmande då Vilja kom hit medan hennes föräldrar gick och kollade på Patrik Isaksson (eller lyssnade till honom kanske). Vi hittade på att följa med "ligan" (Henrik + kompisar) till stranden för lite kvällshäng och mitt i all uppståndelse med bebisar och prylar som hör till, så lyckades vi låsa oss ute. Nåväl, Henriks föräldrar har extranyckel och mamma Inger lovade att komma med den innan hon åkte på jobb.
Vilja var inte impad av något kvällshäng på stranden, utan krävde med hög röst att vi skulle åka hem. Vi traskade hemåt med upprörd bebis och fick vänta utanför ett bra tag innan Inger dök upp. När vi blev insläppta och tösen fått mat var allt frid och fröjd och Vilja sov tills hon blev hämtad av taxi vid 01.30.
Igår var det också häng hela dagen - i Klosterviken. Solen stekte och ett tiotal båtar stod ankrade i viken. Folk simmade mellan båtarna för att hälsa på hos "grannen" och det var en riktigt gemytlig stämning. Grillen, som stod placerad i vattnet på skidstavar, gick varm och vi fick oss biff och korv och kall dricka från kylväska. Först vid 19-tiden drog vi oss hemåt och vad som hände sen kan ni läsa i inlägget nedan.
Vilja var inte impad av något kvällshäng på stranden, utan krävde med hög röst att vi skulle åka hem. Vi traskade hemåt med upprörd bebis och fick vänta utanför ett bra tag innan Inger dök upp. När vi blev insläppta och tösen fått mat var allt frid och fröjd och Vilja sov tills hon blev hämtad av taxi vid 01.30.
Igår var det också häng hela dagen - i Klosterviken. Solen stekte och ett tiotal båtar stod ankrade i viken. Folk simmade mellan båtarna för att hälsa på hos "grannen" och det var en riktigt gemytlig stämning. Grillen, som stod placerad i vattnet på skidstavar, gick varm och vi fick oss biff och korv och kall dricka från kylväska. Först vid 19-tiden drog vi oss hemåt och vad som hände sen kan ni läsa i inlägget nedan.
Utsugen.
Det var nästan så att underläppen darrade och tårarna steg i ögonen som eftersuget av en vikingfärja igårkväll när alla skulle ut utom just jag igår. Sen tänkte jag kaxigt att "så är det när man har barn" och bestämde mig för att sluta känna mig så ensam. Så jag ringde Tessa och frågade om hon var lika allena och sugen på lite vuxensällis. Visst!
Vi drog ner med alla kidsen till Umbra, Jeff sovandes i vagnen och en trött Li och en hungrig Joel vid bordet. Vilka snälla, väluppfostrade och tålmodiga barn vi har! Li blev så trött så hon däckade över två stolar med servetten över ögonen. Joel satt med glansiga och röda ögon och petade tappert i sig sin beställda Frutti di Mare. Klockan tolv var det Rockoffavslutning med pompa och ståt då det stora fyrverkeriet brakade lös. Massor, massor med människor hade trängt ihop sig vid torget och nedanför stadshusbacken för att bevittna slutet på sommaren.
Och det kändes allt lite vemodigt. Nu försvinner folket. Nu går vi mot kallare tider. Sommaren är snart slut. Vi traskade hemåt med barnen och Joel däckade rätt fort på sin madrass på golvet (han kan inte sova uppe i sängen, det är för varmt).
Idag är jag dock rätt nöjd med att det blev en nykter afton med barn igår. För tydligen så ska man på efterfest och ännu inte vara hemkommen klockan 11 dagen därpå för att det ska vara "på riktigt". Kanske borde ringa och höra att mannen är vid liv.
Vi drog ner med alla kidsen till Umbra, Jeff sovandes i vagnen och en trött Li och en hungrig Joel vid bordet. Vilka snälla, väluppfostrade och tålmodiga barn vi har! Li blev så trött så hon däckade över två stolar med servetten över ögonen. Joel satt med glansiga och röda ögon och petade tappert i sig sin beställda Frutti di Mare. Klockan tolv var det Rockoffavslutning med pompa och ståt då det stora fyrverkeriet brakade lös. Massor, massor med människor hade trängt ihop sig vid torget och nedanför stadshusbacken för att bevittna slutet på sommaren.
Och det kändes allt lite vemodigt. Nu försvinner folket. Nu går vi mot kallare tider. Sommaren är snart slut. Vi traskade hemåt med barnen och Joel däckade rätt fort på sin madrass på golvet (han kan inte sova uppe i sängen, det är för varmt).
Idag är jag dock rätt nöjd med att det blev en nykter afton med barn igår. För tydligen så ska man på efterfest och ännu inte vara hemkommen klockan 11 dagen därpå för att det ska vara "på riktigt". Kanske borde ringa och höra att mannen är vid liv.
Dä ä dä sänastä.
Ja, hörni. Ni ser ju hur mycket tid man har att blogga på semestern. Ingen alls.
Det som hänt sen sist är att:
- Adrian har varit här och övernattat. Som vanligt är han mest glad och nöjd och rullar runt på golvet. Vi skrattade åt hans avlånga rumpa och hans glädjetjut. Joel var som vanligt exemplarisk barnskötare och matade och bar på lilla bebin. Här spelar kusinerna tevespel.
- Joel har börjat på simskola och har redan lärt sig massor! Jag ligger och fläker i solen med Linda och Vilja och äter bullar medan Joel simmar. Helst ska vi åka tidigt till simskolan och simma före och efter simskolan vill han simma igen och visa vad han lärt sig. "Jag är som en fisk" tycker Joel.
- Igår åkte jag och Joel till Rockoff för att se Amy Diamond. Hon var verkligen superduktig! När hon radade upp låt efter låt kom jag att tänka på hur många hits hon haft som spelats på radion. Jag kunde sjunga med i nästan alla. Efter Amy kom grabbarna i EMD och då skreks det i publiken. Vi skulle stå längst fram (ehrm, det var faktiskt Joel som ville det) och jag önskade att jag hade haft en tischa som det stod Jenny på, så kanske de skulle se det och tycka att det passade till låten Jenny let me love you och så kanske de skulle ta upp mig på scenen och liksom sjunga till mig och så kanske jag skulle bli bjuden på efterbajlo på Arkipelag och följa med på turné och vara deras lilla Jenny-maskot.
Eh, var var jag nånstans....?
Jo!
När vi tröttnat på EMD (?) så åkte vi full snurrfart i tekopparna och åt popcorn och sockervadd, kastade boll och pratade med folk tills Joel fick en smocka i misstag av en kille och fick så ont så vi måste åka hem.
Ja, det var väl allt för nu.
Det som hänt sen sist är att:
- Adrian har varit här och övernattat. Som vanligt är han mest glad och nöjd och rullar runt på golvet. Vi skrattade åt hans avlånga rumpa och hans glädjetjut. Joel var som vanligt exemplarisk barnskötare och matade och bar på lilla bebin. Här spelar kusinerna tevespel.
- Joel har börjat på simskola och har redan lärt sig massor! Jag ligger och fläker i solen med Linda och Vilja och äter bullar medan Joel simmar. Helst ska vi åka tidigt till simskolan och simma före och efter simskolan vill han simma igen och visa vad han lärt sig. "Jag är som en fisk" tycker Joel.
- Igår åkte jag och Joel till Rockoff för att se Amy Diamond. Hon var verkligen superduktig! När hon radade upp låt efter låt kom jag att tänka på hur många hits hon haft som spelats på radion. Jag kunde sjunga med i nästan alla. Efter Amy kom grabbarna i EMD och då skreks det i publiken. Vi skulle stå längst fram (ehrm, det var faktiskt Joel som ville det) och jag önskade att jag hade haft en tischa som det stod Jenny på, så kanske de skulle se det och tycka att det passade till låten Jenny let me love you och så kanske de skulle ta upp mig på scenen och liksom sjunga till mig och så kanske jag skulle bli bjuden på efterbajlo på Arkipelag och följa med på turné och vara deras lilla Jenny-maskot.
Eh, var var jag nånstans....?
Jo!
När vi tröttnat på EMD (?) så åkte vi full snurrfart i tekopparna och åt popcorn och sockervadd, kastade boll och pratade med folk tills Joel fick en smocka i misstag av en kille och fick så ont så vi måste åka hem.
Ja, det var väl allt för nu.
Hemma.
Vi är hemkomna efter fyra intensiva dagar på Ekeborg i Eckerö. Jag var lite orolig för hur det skulle gå att ha Joel med där, men han har verkligen skött sig exemplariskt! Han fann en god vän i hjälpledaren Michela, som tog sig an honom. Alla ungarna på lägret skötte sig för det mesta själva, så det var inte mycket "ledarskap" som krävdes, tyckte jag. Vi har haft besök av båda tidningarna och även radion, så jag hoppas ni läser och lyssnar så ni får höra hur bra vi haft det!
När vi idag på eftermiddagen tryckt och knådat in tre madrasser, fyra stora väskor, en säck med kuddar och täcken och tre personer (jag, Joel och Michela) i bilen och kommit fram till stan, åkte jag och Joel (efter att vi släppt av Michela) och hämtade Seidi från Enbergs på Tallis. Henrik har nämnligen flytt landet och åkt till Stockholm på Iron Maiden konsert och lämnat vovven hos de ständiga hundvakterna. Hungriga var vi, så vi packade ur och stack iväg till Draken och köpte kebab och hamburgare. Jag gillar Draken. De är alltid trevliga där, speciellt "pappan" som jag brukar kalla den äldre herren som brukar stå i kassan. Märkligt att man alltid föreställer sig att såna där kebabställen alltid innehas av en familj. Hursomhelst är inte den ene "sonen" speciellt ful heller. Så man får både trevlig service och ögongodis. Och så har de faktiskt jäkligt goda kebabrullar! Vi avnjöt måltiden i solen på balkongen med en öl (ja, Joel drack läsk då).
Nu är det någon som klänger på min rygg medan jag försöker skriva, så jag ska sluta innan jag måste börja härja.
När vi idag på eftermiddagen tryckt och knådat in tre madrasser, fyra stora väskor, en säck med kuddar och täcken och tre personer (jag, Joel och Michela) i bilen och kommit fram till stan, åkte jag och Joel (efter att vi släppt av Michela) och hämtade Seidi från Enbergs på Tallis. Henrik har nämnligen flytt landet och åkt till Stockholm på Iron Maiden konsert och lämnat vovven hos de ständiga hundvakterna. Hungriga var vi, så vi packade ur och stack iväg till Draken och köpte kebab och hamburgare. Jag gillar Draken. De är alltid trevliga där, speciellt "pappan" som jag brukar kalla den äldre herren som brukar stå i kassan. Märkligt att man alltid föreställer sig att såna där kebabställen alltid innehas av en familj. Hursomhelst är inte den ene "sonen" speciellt ful heller. Så man får både trevlig service och ögongodis. Och så har de faktiskt jäkligt goda kebabrullar! Vi avnjöt måltiden i solen på balkongen med en öl (ja, Joel drack läsk då).
Nu är det någon som klänger på min rygg medan jag försöker skriva, så jag ska sluta innan jag måste börja härja.
Roligt och tråkigt.
Roligt:
Igår tog vi Uttern och skumpade iväg till Kajtoviken där brorsan och hans tjej bor med en feg hund, ett halvdött marsvin, en belgisk jätte och tre katter varav en har knorr på svansen som en gris. Vi grillade och åt och drog sen vidare till en annan vik där en kompis till brorsan hade fest. Där blev vi fram till småtimmarna innan vi åkte till hemmahamnen. Jag blev lite på fyllan, medan Henrik var nykt och körde eftersom han hade jouren. Joel var på riktigt festhumör och skulle helst ha stannat hela natten. Så rolig och duktig att ha med sig!
Tråkigt:
Jag har fått sömnproblem. Vaknade halv 5 imorse och kunde inte somna om! Ögonen sved av trötthet men kroppen kunde inte slappna av. Det är inte första gången det händer, sådär är det väl typ varannan natt.
Problem två sitter i käften på mig. På sista tiden har jag gnisslat tänder värre än någonsin under natten, eftersom käkarna är ömma på morgonen och det känns som om tänderna sitter löst. Det smärtar i tänderna när jag går (när foten stöter i marken, stöter det liksom till i käften) och ömmar när jag tuggar. Proppade i mig två Panadol 500, men det hjälper inte. Jag får väl gå till tandis och skaffa en sån där snygg skena som man sätter mellan tänderna under natten. Kanske få några sömnpiller till natten på apoteket, så man kan va människa och inte irriterad zombie på dagarna.
Imorrn är det skapande läger på Ekeborg fram till torsdag. Mhm. Jag har verkligen lust med det. Verkligen.
Igår tog vi Uttern och skumpade iväg till Kajtoviken där brorsan och hans tjej bor med en feg hund, ett halvdött marsvin, en belgisk jätte och tre katter varav en har knorr på svansen som en gris. Vi grillade och åt och drog sen vidare till en annan vik där en kompis till brorsan hade fest. Där blev vi fram till småtimmarna innan vi åkte till hemmahamnen. Jag blev lite på fyllan, medan Henrik var nykt och körde eftersom han hade jouren. Joel var på riktigt festhumör och skulle helst ha stannat hela natten. Så rolig och duktig att ha med sig!
Tråkigt:
Jag har fått sömnproblem. Vaknade halv 5 imorse och kunde inte somna om! Ögonen sved av trötthet men kroppen kunde inte slappna av. Det är inte första gången det händer, sådär är det väl typ varannan natt.
Problem två sitter i käften på mig. På sista tiden har jag gnisslat tänder värre än någonsin under natten, eftersom käkarna är ömma på morgonen och det känns som om tänderna sitter löst. Det smärtar i tänderna när jag går (när foten stöter i marken, stöter det liksom till i käften) och ömmar när jag tuggar. Proppade i mig två Panadol 500, men det hjälper inte. Jag får väl gå till tandis och skaffa en sån där snygg skena som man sätter mellan tänderna under natten. Kanske få några sömnpiller till natten på apoteket, så man kan va människa och inte irriterad zombie på dagarna.
Imorrn är det skapande läger på Ekeborg fram till torsdag. Mhm. Jag har verkligen lust med det. Verkligen.
Den egentliga åldern?
Ibland undrar jag hur gammal min sambo egentligen är. Ja, biologiskt sett är han 30 år, men den åldern är bara en siffra. Han uttalanden och uttryck är rätt förvirrande när man ska försöka tolka hans egentliga ålder.
Exempel 1.
Vi sitter ute på balkongen med varsin tidning. Han läser Ålandstidningen och jag läser Xit. När han har läst färdigt sin tidning sitter han och trummar med fingrarna och sneglar mot mig i väntan på att jag ska bli klar, så att han kan ta över min blaska. Tydligen tycker han att jag uppehåller mig för länge på ett uppslag, för till slut frågar han:
"Har du inte tittat färdigt på de där bilderna snart?!"
Jag börjar gapskratta. "Titta på bilderna? Är det så du gör när du "läser" en tidning? Som man gjorde med Kalle Anka när man var liten. Hahahhaha!" Jag förklarade att jag faktiskt läser mina tidiningar. Nu förstår jag plöstsligt varför det tar fem minuter för honom att "läsa" Ålandstidningen.
Exempel 2.
Vi sitter vid köksbordet och pratar om prylar och Henrik berättar om någon sak han köpt på "den där butiken nere i Varmans."
Igen måste jag skratta. Varmans?
"Jaja, Magazin då" fnyser han när jag påpekar att det var typ femton år sedan huset hette Varmans. "Men dit brukade jag gå och åka rulltrappa när jag var liten" lägger han till.
________________________________________
Ni ser. De båda exemplena är totalt motsägande varandra och försvårar åldersbestämningen en hel del. Men jag måste erkänna att uttryck av typen exempel 2 är mer förekommande än exempel 1. Ofta brukar jag säga åt honom att "inte vara sådär femti" när han på åländskt sätt kommenterar att "Siddu, Göran ha fått båten i sjön å".
Verkstá på Doppingvägen.
Jag och Joel har börjat med en ny hobby - virkning! Jag är inne på tredje mössan och Joel fingervirkar metervis med snöre, som blir till armband och halsband. Vi införskaffade också lite ståltråd och gick ner till standen och plockade fina stenar och glasbitar som slipats av vattnet och gjorde smycken.
Här kommer smakprov på allt vi pysslat!
Stenar och glasbitar blir till fina smycken med lite ståltråd.
Joel har fingervirkat alla snören.
De här fina armbanden har Joel gjort till mig. (Krysset på handen har han målat dit, för det ska man ha när man är sjuk, tydligen. Jag vet inte om det ska föreställa ett kors... kanske jag är döende...?) :)
Mössor som jag virkat. 
Hamnade på sidan www.voodolls.se och fick se de söta dockorna. Tänkte, "det kan inte vara så svårt" och gjorde en egen. Utan ögon dock.
Joel ordnade butik hemma och skrev prislista och allt. Sen väntade han på att Henrik skulle komma hem för att handla. Han hade dock inga pengar, så det blev jag som fick handla smycken. Lyckan var förstås total när Henriks kompis Robert kom på besök - en kund! Robert köpte ett halssmycke i glas.
Sjook.
Har åkt på en riktig dunderförkylning (förskylning, som Tessa skulle skrivit). Huvet är tjockt av snor, skallen känns tung och det är ett ständigt tryck över näsroten och i tinningarna. Feber har jag också!
När man blir sjuk blir man också ynklig och känslig. Man tycker lite synd om sig själv, helt enkelt. Så efter en lite upprörd diskussion över telefon med Joels pappa, lipade jag ungefär en halvtimme så stora tunga tårar blötte ner tröjan. Världen höll på gå under. Jag var en dålig mor och förtjänade inget tillfrisknande. Jag spenderade kvällen i soffläge framför teven och tittade bland annat på Hitta hem på fyran. Att man aldrig lär sig att inte titta på djurprogram när man är vek, för när en liten vovve får dra sin sista suck och somna in och aldrig vakna mer, då sprutar tårarna värre än någonsin.
Nu ska jag trotta i mig några alvedon och släpa mig ut med min egen lilla vovve.
När man blir sjuk blir man också ynklig och känslig. Man tycker lite synd om sig själv, helt enkelt. Så efter en lite upprörd diskussion över telefon med Joels pappa, lipade jag ungefär en halvtimme så stora tunga tårar blötte ner tröjan. Världen höll på gå under. Jag var en dålig mor och förtjänade inget tillfrisknande. Jag spenderade kvällen i soffläge framför teven och tittade bland annat på Hitta hem på fyran. Att man aldrig lär sig att inte titta på djurprogram när man är vek, för när en liten vovve får dra sin sista suck och somna in och aldrig vakna mer, då sprutar tårarna värre än någonsin.
Nu ska jag trotta i mig några alvedon och släpa mig ut med min egen lilla vovve.
Pics.
En fin kudde i fleece som vi sydde idag. Joel har lite svårt att le för han har sjuka läppar. Därav minen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
En annan sak som Joel har lite svårt med är att hålla ordning i sitt rum. Seidi har lagt sig tillrätta mitt i röran någonstans. Kan ni se henne?
---------------------------------------------------------------------------------------------------
En annan sak som Joel har lite svårt med är att hålla ordning i sitt rum. Seidi har lagt sig tillrätta mitt i röran någonstans. Kan ni se henne?
Kalajs.
Det blev inte bara en öl på fredagen. Inte heller två. Det var betydligt fler. Sen delade jag och mitt middagssällskap Tessa på en flaska vin där vi satt på Indigos uteservering och njöt av vuxensällskap. Tyvärr hamnar man ändå alltid in på samtalsämnet som rör de små man har hemma - barnen. Men när vi kommit så långt att vi snubblade in genom Arkens entré hade vi glömt bort barnen och hade mer siktet inställt på dansgolv och dricka. Och så blev det sent (tidigt?) och jag var kalas när jag i stöd av min sambo åkte hem i taxi. Och medans jag skriver det här kommer jag på att jag fortfarande har cylen i stan. Ojdå.
På lördagen mådde jag som en strumpa - jag var lak, sladdrig och luktade illa. Jag vred ur mig i toaletten och laddade inför kalaset som stundade lite senare. Skutviksfesten.
Påväg ut mot Sund, åkte vi via Esso och tankade och köpte en varsin panini. Små, små tuggor fick jag ta och först när vi körde över Färjsundsbron hade jag fått i mig hela. Sakta men säkert kom jag åter till livet och deltog pigg och glad i alla tävlingar som gick av stapeln under eftermiddagen i Skutviken.
Det var tipsrunda genom ris och moras i skogen. Det var backklättring (på ölbackar alltså) och "hämta vatten i stövel" genom att ha stöveln på foten och kuta ner till sjöss för att sedan - utan att ta av stöveln - hälla vattnet i en hink. Sen skjöt vi luftgevär, vi fick kluriga ja - eller nejfrågor om festens deltagare och vi lade pussel.
Mitt lag - Team Brazil - var såklart det vinnande laget!
När alla lagt sig, åkt hem eller till stan, var det bara några tappra festare kvar som stela av kyla bänkade sig i lilla strandbastun. VI övernattade sedan hon mamma och Johan.
_____________________
Idag har jag ont i halsen och snorar. Jag fick ställa in boxpasset idag t o m! Jag och Joel har hållt oss inomhus och sytt en fin kudde!
Nu ska jag gå och vila mig lite. *host, host*
På lördagen mådde jag som en strumpa - jag var lak, sladdrig och luktade illa. Jag vred ur mig i toaletten och laddade inför kalaset som stundade lite senare. Skutviksfesten.
Påväg ut mot Sund, åkte vi via Esso och tankade och köpte en varsin panini. Små, små tuggor fick jag ta och först när vi körde över Färjsundsbron hade jag fått i mig hela. Sakta men säkert kom jag åter till livet och deltog pigg och glad i alla tävlingar som gick av stapeln under eftermiddagen i Skutviken.
Det var tipsrunda genom ris och moras i skogen. Det var backklättring (på ölbackar alltså) och "hämta vatten i stövel" genom att ha stöveln på foten och kuta ner till sjöss för att sedan - utan att ta av stöveln - hälla vattnet i en hink. Sen skjöt vi luftgevär, vi fick kluriga ja - eller nejfrågor om festens deltagare och vi lade pussel.
Mitt lag - Team Brazil - var såklart det vinnande laget!
När alla lagt sig, åkt hem eller till stan, var det bara några tappra festare kvar som stela av kyla bänkade sig i lilla strandbastun. VI övernattade sedan hon mamma och Johan.
_____________________
Idag har jag ont i halsen och snorar. Jag fick ställa in boxpasset idag t o m! Jag och Joel har hållt oss inomhus och sytt en fin kudde!
Nu ska jag gå och vila mig lite. *host, host*
Skön dag.
Idag sken solen och vi blev strandsugna, vi som har sommarlov. Jag slängde ihop en pastasallad och vi packade ihop oss för att dra till Gröna Udden, eller Nabben, eller Lilla Holmen... vartsomhelst!
Då ringde Carola och frågade om vi inte ville steka på deras strand i Kroklund. Sagt och gjort, vi slängde oss i bilen och till tonerna av Seidis förväntansfulla ylande brummade vi norrut.
Vi hade en riktigt skön dag med picnic vid stranden även om det kom ett och annat störande moln och skymde solen och den lätta brisen var ganska kylig. Pojkarna ville spela dataspel och först tänkte vi opponera oss och påpeka att vädret var vackert osv osv, men vi gav med oss, sträckte ut oss på filten i gräset, blundade mot solen och sa:
"Gör vad ni vill, bara vi får vara ifred."
Halv fyra åkte vi hem och jag drog till Avancia för ett pumppass och hade sen nöjet att sätta mig vid dukat bord.
Imorgon är det fredag och Joel ska åka med sin farmor till Alastaro på dragrace. Jag är sugen på en kall öl på en solig uteservering, men det verkar som om gänget tänker dra ut till Eckerö på Itech. Not my bag.
Hör av er om ni vill öla med mig!
Då ringde Carola och frågade om vi inte ville steka på deras strand i Kroklund. Sagt och gjort, vi slängde oss i bilen och till tonerna av Seidis förväntansfulla ylande brummade vi norrut.
Vi hade en riktigt skön dag med picnic vid stranden även om det kom ett och annat störande moln och skymde solen och den lätta brisen var ganska kylig. Pojkarna ville spela dataspel och först tänkte vi opponera oss och påpeka att vädret var vackert osv osv, men vi gav med oss, sträckte ut oss på filten i gräset, blundade mot solen och sa:
"Gör vad ni vill, bara vi får vara ifred."
Halv fyra åkte vi hem och jag drog till Avancia för ett pumppass och hade sen nöjet att sätta mig vid dukat bord.
Imorgon är det fredag och Joel ska åka med sin farmor till Alastaro på dragrace. Jag är sugen på en kall öl på en solig uteservering, men det verkar som om gänget tänker dra ut till Eckerö på Itech. Not my bag.
Hör av er om ni vill öla med mig!
Fetlusk.
Såna här avskyr vi.
Det är fetluskar.
Det ordet användes i en bok jag nyligen läst, Huset vid Flon heter den. Jag tyckte det var ett sånt passande namn, låter lagom asigt och fult.
Lågstadie-love!
Det är inte första gången jag är ihop med en Henrik. När jag gick i trean brann mitt hjärta för en mörkhårig och knubbig sundsbo vid namn Henrik. Han gick i min klass och det starkaste minnet jag har av honom är när vi var på klassresa till Kumlinge och jag placerade min sovsäck bredvid hans i skolan där vi sov. Jag har ett fotografi som förevigar det, där jag klippt ut Henriks huvud i form av ett hjärta. Jag minns inte hur vi blev ihop eller hur vi gjorde slut. Men jag vet att det avverkades pojkvänner på löpande band i lågstadiet och man bestämde på förhand var och när pussar skulle delas ut.
"Vid slöjdsalstrappan på tisdagens lunchrast."
Och när man sen stod där och väntade kunde det antingen komma en modig pojke som kaxigt plutade med läpparna och smackade till rätt över läpparna, medan gänget jublade. Andra gånger var det mer motvilligt från "pojkvännens" sida och då kunde kompisarna behöva hjälpa honom på traven genom att dra, skjuta, knuffa fram honom mot en, så att man kunde ta tag i kragen på honom och ta det man ville ha. Peter Bryggman var en sån blyg kille. Och lång var han, så man fick ta han till något ställe där det fanns en sten eller något att stiga upp på för att räckas hela vägen. En gång när vi lekte ryska posten, tjänstgjorde någon som pall genom att ställa sig på alla fyra så att jag kunde kliva upp på dennes rygg. Varför Peter Bryggman inte kunde böja sig ner förstår jag inte. Men som sagt, han var inte direkt villig av sig...
De där förhållandena var ju inte så allvarliga då. Ibland hade man flera stycken killar på samma gång. Var ens favoritkille redan upptagen, kunde man fråga chans på hans kompis istället. Bättre än inget! Och inte ansågs man otrogen för att man fick en långtradare av någon annan när vi lekte "Pusskrig" på rasterna.
När jag jobbat i skolorna nu, har jag inte sett samma nyfikenhet och passion råda i korridorerna eller ute på skolgårdarna. Det är knappt ens någon som är ihop i lågstadiet. Jag vet inte om det är generellt bland lågstadieskolorna, eller om jag varit i skolor barnen helt enkelt inte börjat intressera sig för att ägna sig åt steg två i "Mamma, Pappa, Barn" och steg ett i en viktig del av "vuxenlivet".
Spara och Slösa.
Jag har för mig att det fanns ett program som hette så förut. Spara var duktig och sparsam, medan Slösa var omdömeslös och satte sprätt på slantarna utan att blinka.
Jag vill kalla mig en Spara - handlar väl inte så mycket skräp direkt. Men idag satt Slösa på min vänstra axel och övertalade mig om att jag nog borde handla ett Singstar. I och för sig har jag faktiskt önskat mig det jättelänge. Och det var ju löning idag, så varför inte? Sen hittade jag en fin jacka på realisation till Joel. 12 spänn = inte dyrt. Seidi behövde ett nytt fästinghalsband, för hon har badat slut på effekten av det gamla (två fetluskar har hon haft på sig), och då fick jag samtidigt syn på hundflytvästarna inne på Zooligan.
"Vi provar en" sa jag till Seidi och Joel hjälpte mig att kränga på flytdonet på den motvilliga hunden. Sen stod hon och såg så snopen och söt ut, så vi slog till. Och faktiskt är det ju så att man ska ha flytväst på hunden lika självklart som att man ska ha det på ungen.
Efteråt gick vi till bibban och jag lånade Det andra könet av Simone de Beavoir. En riktig tegelsten på 800 sidor. Jag har tänkt att jag ska bli lite upplyst och allmänbildad och kunna delta i den nu så aktuella jämställdhetsdebatten. Vi får se. Jag tycker ju det är roligare att läsa romaner.
Nåväl, efter bibbabesöket var vi vrålhungriga och gick till Svarta Katten och lunchade.
Nu har vi sjungit Poison och Växeln hallå. Joel ser på film. Jag ska ge mig på Beavoir.
Jag vill kalla mig en Spara - handlar väl inte så mycket skräp direkt. Men idag satt Slösa på min vänstra axel och övertalade mig om att jag nog borde handla ett Singstar. I och för sig har jag faktiskt önskat mig det jättelänge. Och det var ju löning idag, så varför inte? Sen hittade jag en fin jacka på realisation till Joel. 12 spänn = inte dyrt. Seidi behövde ett nytt fästinghalsband, för hon har badat slut på effekten av det gamla (två fetluskar har hon haft på sig), och då fick jag samtidigt syn på hundflytvästarna inne på Zooligan.
"Vi provar en" sa jag till Seidi och Joel hjälpte mig att kränga på flytdonet på den motvilliga hunden. Sen stod hon och såg så snopen och söt ut, så vi slog till. Och faktiskt är det ju så att man ska ha flytväst på hunden lika självklart som att man ska ha det på ungen.
Efteråt gick vi till bibban och jag lånade Det andra könet av Simone de Beavoir. En riktig tegelsten på 800 sidor. Jag har tänkt att jag ska bli lite upplyst och allmänbildad och kunna delta i den nu så aktuella jämställdhetsdebatten. Vi får se. Jag tycker ju det är roligare att läsa romaner.
Nåväl, efter bibbabesöket var vi vrålhungriga och gick till Svarta Katten och lunchade.
Nu har vi sjungit Poison och Växeln hallå. Joel ser på film. Jag ska ge mig på Beavoir.
Semester??
Sent igårkväll, efter en ytterst kämpig färjtur med M/S Grisslan, var vi hemma från Kumlinge och vår minisemester som gick i målandets tecken.
Vi har varit sååå duktiga och målat hela stugan, som står inbäddad i en skog av tallar genom vilka man kan skymta viken nedanför. Vi har brottats med getingar, sett tre ormar och så många ekorrar som hoppar från tallegren har jag aldrig sett förut. Seidi har varit ett nervknippe under veckan och gnylat och gnisslat och på alla vis försökt smita ner till sjön för att fiska. Svansen har hängt som en slapp tamp rakt ner på henne av allt badande. Vi har konsumerat öl så att man fick skämmas när vi gick till Kumlinge andelshandel för att panta tomglas. 21 burkar Carlsberg och fyra 6-pack Karhu. Jag hade en plan, om någon skulle fråga skulle jag säga att vi hade haft midsommarfest med 20 personer inbjudna. Men vaddå?? Det går åt många jobbaröl i värmen!
På Kumlinge vimlar det av mygg och "fetluskar" - fästingar alltså. Varken jag eller Joel är vaccinerade mot TBE (jag vet jag vet, oansvarigt osv osv osv.) och det var nästan så att jag såg döden i vitögat när jag tidigt på morgonen plockade bort ett fastbitet as från hårfästet. Senare på dagen fick jag tandvärk och associerade den genast med den hemska sjukdomen.
"Nu börjar förlamningen" sa jag allvarligt till Henrik, som skrattade.
"Näää, inte sprider den sig sådär fort heller!"
Det kändes inte direkt betryggande. Hursomhelst är jag fortfarande vid god vigör och inte på något sätt lam. Till och med tandvärken har släppt.
Joel hittade en lekkompis i grannstugan, Robin som var 9 år. Det var tur det, så slapp man ha med honom och måla så mycket. Det var mest färg på ungen, även om han var jätteduktig och satt tålmodigt uppflugen på högsta stegen med färgpyts i ena handen och pensel i den andra. Jag stod på andra sidan stugan och kände mig rätt trygg ändå, då jag visste att mossa och blåbärsris skulle dämpa ett eventuellt fall. Men han höll sig på plats!
Henrik, utrustad med tant Hagars "rymddräkt" , ska plocka bort en getingbölla. Getingarna ville inte låta oss måla kring deras fina boning. Nähä, era vassa jävlar. Då blir ni dränkta i Raid, då!
Det var inget fel på arbetsivern. När själva stugan var färdigmålad tog jag itu med altanräcket. Den vita färgen blev ett lyft för hela kåken!
Joel och Seidi myser i soffan. Ni ser ju hur han såg ut i ansiktet! Även Seidi har fått lite rödfärg på sig.
Jag myser i soffan och ser lätt utvecklingsstörd ut.
Vi har varit sååå duktiga och målat hela stugan, som står inbäddad i en skog av tallar genom vilka man kan skymta viken nedanför. Vi har brottats med getingar, sett tre ormar och så många ekorrar som hoppar från tallegren har jag aldrig sett förut. Seidi har varit ett nervknippe under veckan och gnylat och gnisslat och på alla vis försökt smita ner till sjön för att fiska. Svansen har hängt som en slapp tamp rakt ner på henne av allt badande. Vi har konsumerat öl så att man fick skämmas när vi gick till Kumlinge andelshandel för att panta tomglas. 21 burkar Carlsberg och fyra 6-pack Karhu. Jag hade en plan, om någon skulle fråga skulle jag säga att vi hade haft midsommarfest med 20 personer inbjudna. Men vaddå?? Det går åt många jobbaröl i värmen!
På Kumlinge vimlar det av mygg och "fetluskar" - fästingar alltså. Varken jag eller Joel är vaccinerade mot TBE (jag vet jag vet, oansvarigt osv osv osv.) och det var nästan så att jag såg döden i vitögat när jag tidigt på morgonen plockade bort ett fastbitet as från hårfästet. Senare på dagen fick jag tandvärk och associerade den genast med den hemska sjukdomen.
"Nu börjar förlamningen" sa jag allvarligt till Henrik, som skrattade.
"Näää, inte sprider den sig sådär fort heller!"
Det kändes inte direkt betryggande. Hursomhelst är jag fortfarande vid god vigör och inte på något sätt lam. Till och med tandvärken har släppt.
Joel hittade en lekkompis i grannstugan, Robin som var 9 år. Det var tur det, så slapp man ha med honom och måla så mycket. Det var mest färg på ungen, även om han var jätteduktig och satt tålmodigt uppflugen på högsta stegen med färgpyts i ena handen och pensel i den andra. Jag stod på andra sidan stugan och kände mig rätt trygg ändå, då jag visste att mossa och blåbärsris skulle dämpa ett eventuellt fall. Men han höll sig på plats!
Henrik, utrustad med tant Hagars "rymddräkt" , ska plocka bort en getingbölla. Getingarna ville inte låta oss måla kring deras fina boning. Nähä, era vassa jävlar. Då blir ni dränkta i Raid, då!
Det var inget fel på arbetsivern. När själva stugan var färdigmålad tog jag itu med altanräcket. Den vita färgen blev ett lyft för hela kåken!
Joel och Seidi myser i soffan. Ni ser ju hur han såg ut i ansiktet! Även Seidi har fått lite rödfärg på sig.
Jag myser i soffan och ser lätt utvecklingsstörd ut.
Barnvakt.
Hemkommen från läger och det har firats midsommar. Midsommarfirandet gick mera lugnt till hemma hos Linda och Stefan. Lindas kompisar från Gävle var där och så hade ju vi med oss Joels kusiner Elias och Adrian. Alla ungar skötte sig exemplariskt och vi kom hem vid 01 på natten.
Såhär duktig var Joel att mata Adrian.
"Skulle du vilja ha en sån härn bebis?" frågade han mig.
Visst, säkert i framtiden. Men nog var man nöjd med att skicka hem de små liven senare på dagen. Jag är impad över de som har fler en ett barn!
Adrian var nöjd mest hela tiden. Likaså var hans storebror som tyvärr inte fastnade på någon bild, han sov så länge!!
Imorrn drar vi till Kumlinge!
Såhär duktig var Joel att mata Adrian.
"Skulle du vilja ha en sån härn bebis?" frågade han mig.
Visst, säkert i framtiden. Men nog var man nöjd med att skicka hem de små liven senare på dagen. Jag är impad över de som har fler en ett barn!
Adrian var nöjd mest hela tiden. Likaså var hans storebror som tyvärr inte fastnade på någon bild, han sov så länge!!
Imorrn drar vi till Kumlinge!
Hejdå!
Nu drar jag till Vårdö på läger med duktig vaxpropp i örat. Igårkväll åkte jag till hemmahäxan Tessa, som brukar ha bot på de flesta krämpor, och fick med mig ett öronljus och propplösande droppar.
Provade först med öronljuset. För er som inte vet ser det ut som ett rör som man håller mot örat och sedan tänder man eld på ändan och låter det brinna och dra ut skiten som hopat sig någonstans vid stigbygeln... hammaren.... spiken.... Det pyste och fräste om ljuset och värmde gott i örat. När jag eldat färdigt kändes det ingen större skillnad. Örat var lika tilltäppt som förut. Men mycket trevligt hittade jag i ljusstumpen då jag klippte upp den. Gula klumpar som jag måste klippa itu med sax för att undersöka. Joel var också mycket intresserad och vi stod och gårade vid diskbänken en bra stund medan Henrik gick förbi och gjorde äcklade grimaser.
Sen provade jag "proppdropparna", men örat är lika täppt som tidigare. Det susar i hela huvudet och jag hoppas jag inte får värk nu under veckan. Jag ska ta med proppdropparna och prova ikväll när jag ligger på madrassen i Vårdös ungdomslokal.
Hejdå!
Provade först med öronljuset. För er som inte vet ser det ut som ett rör som man håller mot örat och sedan tänder man eld på ändan och låter det brinna och dra ut skiten som hopat sig någonstans vid stigbygeln... hammaren.... spiken.... Det pyste och fräste om ljuset och värmde gott i örat. När jag eldat färdigt kändes det ingen större skillnad. Örat var lika tilltäppt som förut. Men mycket trevligt hittade jag i ljusstumpen då jag klippte upp den. Gula klumpar som jag måste klippa itu med sax för att undersöka. Joel var också mycket intresserad och vi stod och gårade vid diskbänken en bra stund medan Henrik gick förbi och gjorde äcklade grimaser.
Sen provade jag "proppdropparna", men örat är lika täppt som tidigare. Det susar i hela huvudet och jag hoppas jag inte får värk nu under veckan. Jag ska ta med proppdropparna och prova ikväll när jag ligger på madrassen i Vårdös ungdomslokal.
Hejdå!
Bitterfitta?
Usch, det är ett fult ord.
Ialla fall, jag lånade boken Bitterfittan av Linda och läste ut den på ett par dar bara. Patriarkat, feminism, ojämlikhet var ämnet (surprise, surprise). Det är viktigt, visst är det det. Men ibland är det som att allting går till överdrift litegrann. Det generaliseras lite väl mycket i boken, men på vissa ställen känner man igen sig och tänker att nog bor det en liten bitterfitta i mig också.
Idag, till exempel, har jag varit bitterfittig. Och det är svårt i ett sånt förhållande som jag har, för man vet inte om man borde vara bitterfitta. Nu pratar jag om mitt barn, som inte är hans. Skulle det vara hans barn skulle jag slå näven i bordet och kräva att han någongång kunde lyfta fingret och hjälpa Joel med att fixa dataspelet, laga en kvällsmacka, läsa saga och natta och allt annat som mamman ska göra.
"Mammaaaaaaaaaaaaaaaa??? Mammaaaaaaa??? MAMMMAAAAAAAAAAAAAAAAAA???!!!!!"
"Fråga Henrik!!!!!"
"Han kan inte!"
Däremot kan han plocka i och ur diskmaskinen, han sköter oftast tvätten och är noga med att bädda sängen. Han lagar ofta mat och gnäller över att det ligger grejer överallt. Sånt som inte jag kan. Kanske vi är rätt jämlika ändå. Alltså, jag kanske inte borde vara så bitterfittig?
Ialla fall, jag lånade boken Bitterfittan av Linda och läste ut den på ett par dar bara. Patriarkat, feminism, ojämlikhet var ämnet (surprise, surprise). Det är viktigt, visst är det det. Men ibland är det som att allting går till överdrift litegrann. Det generaliseras lite väl mycket i boken, men på vissa ställen känner man igen sig och tänker att nog bor det en liten bitterfitta i mig också.
Idag, till exempel, har jag varit bitterfittig. Och det är svårt i ett sånt förhållande som jag har, för man vet inte om man borde vara bitterfitta. Nu pratar jag om mitt barn, som inte är hans. Skulle det vara hans barn skulle jag slå näven i bordet och kräva att han någongång kunde lyfta fingret och hjälpa Joel med att fixa dataspelet, laga en kvällsmacka, läsa saga och natta och allt annat som mamman ska göra.
"Mammaaaaaaaaaaaaaaaa??? Mammaaaaaaa??? MAMMMAAAAAAAAAAAAAAAAAA???!!!!!"
"Fråga Henrik!!!!!"
"Han kan inte!"
Däremot kan han plocka i och ur diskmaskinen, han sköter oftast tvätten och är noga med att bädda sängen. Han lagar ofta mat och gnäller över att det ligger grejer överallt. Sånt som inte jag kan. Kanske vi är rätt jämlika ändå. Alltså, jag kanske inte borde vara så bitterfittig?