jeneli

Morgondis och sol. T o m min lägenhet är ljus idag. Joel vaknade tidigt, trots att han la sig 22.30 igår och då var så trött så han grät. Det blir snart en lång och skön morgonpromenad med Lat-Hund och sen iväg på aerobics... fy fan vad jobbigt. Jag längtar inte!

Igår hade vi riktigt trevligt. Linda var sällissjuk och kom på besök. Vi såg Idol, spelade kort åt smörgås och drack vin. Ja alltså, vi som inte är gravida drack vin så jag blev snurrig och Romeo blev högljudd och svarade "abscholut, abscholut" på allting. Linda fick bara vatten, för inget annat fanns hemma.

Tänkte återuppta min träning som legat på is i flera månader nu. Så idag var jag på aerobicpass på Avancia. Ja, det var Fanny som var instruktör. Vi vet ju alla (som nångång varit på hennes pass) att hon är totalt skoningslös och outtröttbar - hon måste tamejfan ha världens bästa kondis. Jag var kaxig i början, men veknade totalt efter halva tiden. När det äntligen var dags för stretch och jag böjde mig ner efter vattenflaskan som stod på golvet, kände jag hur uppstötningarna trängdes i strupen och det började smaka surt i mun.
På tunga ben trampade jag hemåt i regnet. Imorrn ska jag dit igen. TIll Avancia, aerobicpasset och Fanny.

Nu dricker jag vin.

Det är gott.

Innehåller många kalorier.

Ena stunden känns det roligt och motiverande och andra stunden helt hopplöst. Jag talar om examensarbetet och den knappa tiden som finns till förfogande. Hade dock ett samtal med min handledare idag och nu känns det lite bättre. Jag har åtminstone ett ämne som intresserar mig och det underlättar ju!

Annars rullar allt på som vanligt här. Det är mest "lugna hemmakvällar och mysiga promenader" för oss. Det trodde man väl aldrig, att man skulle bli en sån! Men när man möter Mannen med stort M behövs det inte så mycket mer... för tillfället. Fick dock höra att det skulle bli personalfest för Rangsbykollegiet om ett par veckor och det tänker jag minsann inte missa! Det sociala livet är inte utmärkande just nu kan jag säga. Minsta lilla avvikelse jag gör från hemmets vrå ger mig dåligt samvete:
Jag borde ju sitta 24h/dygn med nama antingen i dataskärmen eller i nån bok om teoretiska perspektiv på kunskap.
Man lär behöva lite fysisk aktivitet när dagarna i princip spenderas stillasittande så på fredag ska jag skutta runt i Avancias lilla, svettiga gruppträningsrum och prova på aerobic (det enda gruppasset som var ledigt). Och Imorrn ska jag rusa omkring i Rangsbykorridorerna och jaga sjuåringar.
Ett välkommet avbrott i den annars rätt monotona tillvaron. Vad vore jag utan mina torsdagar i skolan??

Och vad vore jag utan den ljuva kärleken? Tur att jag har världens bästa Romeo, som säger att jag är duktig, som uppmuntrar och "sparkar mig i arslet" emellanåt. 

Det började med bastubad hos Linda och Stefan i lördags. De har flyttat till ett mysigt litet hus, som blir passligt för dem nu när de snart ska bli en till. Först åt vi så jävla god mat! Rotsaker i ugn, rostbiff med beasås och guacemole + sallad. Till efterrätt blev det "chokladfluff" (vad heter det egentligen??) med vispgrädde.
Joel var ivrig och ville bada med en gång efter maten. Det var bara att mödosamt resa på sin stinna och jästa kroppshydda och kliva in i hettan. För hett vill jag lova att det var! Det brann för glatta livet i spisen och nålen på tempmätaren prickade ganska exakt 120 grader. Det gick inte att placera arslet på bastulavan, för det hettade så i skinkorna så man trodde man hade fått smisk. Joel ställde sig ute i duschrummet och började vråla. Han ville bada, men inte i sådär varmt! Snart hettade det inte bara om skinkorna för mig, utan även inombords. Romeo började rent utsagt koka och fick rusa ut och kyla ner sin upphettade lekamen, medan Joel lugnade ner sig och vi kunde sätta oss på en pall bredvid dörren som stod på glänt.
Jag passade på att klösa bort ett skitigt skinnlager tills jag var rörandig samt bearbeta de vidöppna porerna i fejset och sen var vi nöjda med bastubadandet.

Del 2 kommer inom kort.

Mycket på agendan idag. Började med att föra son till dagis och strutta runt Strandnäs med hund. Sen var det pappersärenden till studieserviceenheten och barnomsorgen. Och eftersom nån jäla tönt stulit Carros nummerbricka under Härnösandsvistelsen måste jag ju beställa en ny.

Först till försäkringsbolaget.
"Nån jäla tönt har stulit min nummerbricka. Får jag ut det på försäkringen?"
"Du har en självrisk på 150 euro. En ny bricka kostar 33."
"Jaha, tack då."

Till motorfordonsbyrån och prata med Mickis som jobbar där.
"Hej Jenny."
"Hej, nån jäla tönt har stulit min nummerbricka. Jag vill ha en ny."
"Då måste du få en polisrapport på det och fylla i det här pappret. Och så kostar det 33 euro."
"Jaha, tack då återkommer jag."

Till polisen.
"Hej, nån jäla tönt har stulit min nummerbricka."
"Ja, då ska du prata med honom i luckan bredvid."
"Okej."

"Hej, nån jäla tönt har stulit min nummerbricka."
"Jaha, då ska du gå tre trappor upp så hjälper dom dig där."
"Okej."

"Hej, nån jäla tönt har stulit min nummerbricka."
"Okej, då skriver vi en rapport på det."
"Phew, äntligen!"

Till motorfordonsbyrån igen med pappren i högsta hugg och Visa Electronkortet på fickan. En kille står och pratar med Mickis som jobbar där.
"Tar ni bara kontanter här, va´?"
"Nej, vi tar kontokort också. Alla utom Visa Electron!"

"Jaha, då får jag be om att få återkomma!" ropar jag till Mickis och svänger på klacken.
"Haha!" säger hon och jag förstår inte vad som var så roligt med det.

Jag gör ett nytt försök imorrn. Jag hade inte tid att sitta i bilen mer just idag. Måste ju skriva tenta. Så jag åkte hem med polisrapporten och pappret om att min nummerbricka var "försvunnen". Vaddå försvunnen liksom? En nummerbricka försvinner inte! Det är nån jäla tönt som stjäl sådana!

Nu kan jag bocka av två veckors praktik och en innevecka från "kvar att göra i skolan-protokollet". Efter tre veckor borta hemifrån var det superskönt att köra iland i Eckerö igårkväll. Då hade jag och Romeo varit på resande fot hela dagen. Vi startade tidigt, tog ett stopp vid Valbo köpcentrum i Gävle, köpte inget, men vi strosade ändå runt på IKEA och kikade nyfiket in i de mysiga rummen. Överens är vi ju gällande det mesta och även inredning, tydligen. Det underlättar ju sen när vi ska bli sambos :)
Vidare söderut. Vi åt en flottig pizza i Hallstavik, för att undvika att bli alltför hungriga ombord på M/S Eckerö och av den anledningen förledas tro att den där cafeteriamaten kanske inte är så tokig ändå. Men det är den ju.

Efter att vi åkt och hanldat frukost på Selääää, åkte vi till Ma och Pa Enberg för att hämta Hund. Det var en väldigt glad hund som mötte oss. Hon har nog haft en toppen vecka minsann och blitt bortskämd något alldeles fruktansvärt. Vi fick redogörelser från allt som Seidi gjort i veckan, hur hon ätit och bajsat. Helst hade de velat att vi åkte iväg och lämnade hunden kvar tror jag.
Det är tur för Seidi att hon är så populär så att Ma och Pa kan ha förbiseende med hennes små egenheter.
Jag menar, hade jag mitt i allt rispat Ma Enberg på läppen med mina naglar när vi skojat och haft trevligt hade jag inte varit poppis. Inte heller om jag spelat Allan i skogen och gapat och skrikit när jag sett ett rådjur, och ryckt i kopplet så Pa Enberg nästan låg i backen. De hade heller inte accepterat att jag ockuperade hela soffan och där helt ogenerat lagt på rygg och snarkat med särade ben. Om jag till på köpet hade varit så lat att jag vägrade göra dem sällskap på en kvällspromenad, hade jag nog fått se mig om efter andra svärpäron.