jeneli

Ibland har man tur!

Det är inte alla dagar man får en ansiktsbehandling med tillhörande dekolletagemassage - gratis! Så när Carola ringde och frågade om inte jag kunde "ställa upp" som försökskanin när hon ska öva cirkulerande fingertoppsrörelser på finnigt fejs så var jag inte sen att tacka ja!
Hon går nämnligen en utbildning för att bli "hudmänniska"... vaddetnuheter. Så igår tog hon med sig mitt barn från stan och jag tog med hennes barn från skolan och så möttes vi hemma hos dom där hon dukat upp spa i garaget.
Jag vet, det låter konstigt. Man hittar liksom allt annat än en bil i det där garaget. Det är braskamin, bioduk, surfshop och spa. På övervåningen är det en hel bostad där man kan övernatta.

Jag klädde av mig halvnäck och lade mig tillrätta på mjuka filtar och blev omsvept av fluffiga handdukar, ljuv musik och Carolas sövande röst: "Sådääääärjaaa... nu ska jag..." Jag sjönk in i halv medvetslöshet, så avslappnad kände jag mig. Sen blev jag tvättad och skrubbad både här och där, smord och masserad, knådad och tryckt på. Det var oljor, paddar och varma handdukar kring ansiktet. Och det var sååå skööönt!

Inte dumt att vara försökskanin!!

Idag på textilslöjden fick ett av mina kära barn ett riktigt skrattanfall.
"Det där måste ha varit skönt!" utbrast jag när pojkstackarn lugnat ner sig.
Jag funderade på när jag skrattade ett riktigt gott skratt senast. Jag kan inte minnas det!

En tid då jag skrattade väldigt mycket var förra sommaren då jag jobbade med Tessa på Dillen. Då kunde man bli liggandes och krampa bakom disken bara av blotta åsynen av hennes "fula" nuna bakom någon hylla.

Så nu orkar jag inte youtuba på Robbie Williams klipp och sitta och lipa (liksom fler av er gjort) och önska att jag var en söm i hans svettiga linne bara för att komma den heta kroppen nära. Nä, nu får ni bjuda på nåt kul istället!

Vi hade såååå kul igår, jag, Linda, Emmeli och Janina.
Emmeli har inte bara den förmånen att vara duktig på inredning och ha en fantastiskt mysig lägenhet, nä hon bor dessutom i ett hyreshys som har pool i källaren, hur lyxigt är inte det?! Nu var det inte den varmaste poolen jag doppat tån i, men finns det vatten ska man plaska i det ändå. Och så fick vi ju värma upp oss i bastun. När vi var rena och färdigtbadade blev det middag som underbara Emmeli hade styrt ihop. Pajer, dippar, nachochips och sallad. Jag säger bara MMMMMmmmmmmmmmmmmmm!

Det är kul att träffa människor man känner men inte träffar så ofta, det är mysigt att bara sitta och snacka skit och umgås och ta det lugnt. Vi hade bestämt oss för att skippa den där kroghetsen som slår in vid -00 snåret och istället stanna hemma och ha ännu roligare! Efter att vi rett ut världsproblemen (eller vissas inte existerande problem och andras i allra höstsa grad svåra problem) slog vi igång Singstar. Mitt i allt kommer Emmeli med någon härlig efterrätt bestående av chokladkaka, hallon, grädde och en liten snirklig chokladfigur på toppen. "Det här var inte alls planerat, men håll ti godo!" Vi satt som frågetecken, inte planerat? Fast samtidigt var vi inte förvånade, kan någon trolla fram en hel efterrätt ur rockärmen så är det hon. När vi sjungit oss hesa och klockan närmade sig 04 var det dags att ta sig hemåt.

Och idag mår man som man förtjänar - alltså SKITBRA! (... förutom en deciliter tjockt, gult snor som tockats fast någonstans mellan näsan och svalget.)
Tänk att det tog 27 år att fatta att man ska vara försiktig med spriten.

Japp, det blev en hemma-sjukdag i onsdags, vilket var otroligt skönt! Jag följde Joel till skolan på morgonen och stod med klump i halsen och ont i hjärtat av rörelse då jag såg honom traska iväg över skolgården efter att vi kramats hejdå. Stora ryggsäcken på ryggen och gympakassen svängandes av och an. Skolpojken min...

På torsdagmorgonen drog vi iväg till Stockholm, trots att jag var bara halvfrisk. Jag MÅSTE iväg och shoppa. Skor och jacka var det nödvändigaste. På färjan träffade vi kompisar till Joel, tuffingar som går i trean. De hade skramlande armband och kedjor längs midjan, tuff keps och baggyjeans. "Hänger du mé?" frågade de. Joel ruskade på huvudet. Han satt hellre med mamma i kafeterian och broderade på sin korsstygnsduk.

Full rulle var det i det Petterssonska/Renforska hemmet i Salem. Vi drog genast iväg till Lekslottet för att ungarna skulle få springa av sig. Jättefint ställe med höga klätterställningar, rutschkanor och massor med skoj. Där fördrev vi några timmar innan vi drog till Skärholmen för lite shopping. Ungarna var dock trötta, så vi åkte hem utan onödiga prylar.
På fredagen tog vi det lugnt, var ut och lekte lite på förmiddagen och vid 13-tiden åkte jag och Joel mot Täby. Nu skulle här shoppas!!!! Jag mutade Joel med en leksak för att han skulle hålla sig lugn. Jag hade packat väskan med smörgåsar, banan, kakor och dricka för att jag skulle få prova kläder i lugn och ro. Kontot var fyllt eftersom det just varit löning. Läget var perfekt för shopping!
Men... jag hittade ING-EN-TING!
I Täby centrum finns ca 150 butiker, man tycker att det borde finnas någonting för mig. Men nä. Joel köpte fina kläder på H&M, bland annat  en snygg slipover som han valde själv. "Man ska ha en tunn, långärmad under" sa han och plockade åt sig en vit sådan. När det var dags att börja ta sig mot bilen och åka hemåt, rusade jag in på Indiska och slet åt mig en brokig samling tröjor bara för att inte komma hem tomhänt. Besviket åkte vi till Kapellskär. Joel svidade om till nya byxor, "tunn långärmad" och slipover. "Sen ska jag gå till parfymen och ta parfym och springa runt själv. Nu ska jag vara modig!" förklarade han. Alltså - inte sitta med mamma och brodera korsstygn.

FUllt med folk på Rosella. Jag fick köa sjutusen minuter för att få två läbbiga räkmackor som vi åt sittandes på golvet i ankomsthallen. Inte en sittplats så långt ögat nådde. Joel provade parfym (Calvin Klein) och skulle prompt själv gå och hämta snus ur kylen som hans pappa beställt hem. "Jag vet vilken sort han gillar!" Sen kom han tillbaka. "Du mamma, det kanske inte är så smart att jag plockar snus ur kylen. Det ser nog lite konstigt ut."
Och så började det gunga och Joel blev ändå sittandes med mamma i ankomsthallen, törstig och illamående.

Idag åkte han till sin pappa och lillsyrran Bianca, som fått samma namn som min gamla pålle. Jag drog envist ner på stan för att hitta jacka och skor och köpte ett par snygga stövlar. Ingen jacka dock.


Ikväll blir det lite partaj hos Emmeli med bastubad. Lugnt för min del dock, då jag hostar och snorar ännu. Och den här gången ska jag hålla mig borta från vinet.

Vilken tuff vecka det har varit! Det är tur att veckorna går fort och att det snart är helg igen. Joel har åkt till sin pappa och det är både skönt och tråkigt.

Min unge har verkligen varit en "periodare" genom sina sju levnadsår. Han har inte följt de där ålderskategoriserade trotsperioderna eller "den harmoniska femårsperioden". Det har gått upp och ner hela tiden. Emellanåt har man varit redo att lägga in sig på Grelsby för återhämtning och nervlugnande medicin för i nästa stund ha en underbart rolig liten filur hemma som man bara blir glad av. Ibland har jag tyckt att han faller in under benämningen "speciellt krävande barn", men nu fattar jag inte att jag har en sån tur som har en sån förståndig och duktig pojke.

Han sköter skolan exemplariskt och gillar att läsa hela böcker som han lånar hem från biblioteket. Han är påhittig och gör egna sykort som han pysslar med. Han går själv till skolan vissa morgnar och är så omtänksam när han tänder lampan i badrummet och sätter en sko för dörren så att den ska hållas öppen, bara för att Seidi inte ska ha så mörkt hemma ensam på morgonen. Han har en otrolig humor och vi kan skratta mycket åt varandras fånigheter (har han en mogen humor, eller har jag en omogen...?).

Nu håller jag tummarna för att de här fina perioden ska vara långvarig!

Man hade ju önskat att den där "han-peelingen" innebar att bli gniden från topp till tå av en het och vass hane, men icke.
Jag glömde d:et.

HanDpeeling.

Nu tror ni jag ska skriva om den lyckade lördagskvällen, va?

Nä.

För den blev minsann inte långvarig. Men den var ju härlig så länge den varade, min s.k "uppiggarkväll på Cikada".
Vi som var samlade var Tessa, Sandra, Jajja, Marie, Anne och jag och vi började lätt med lite fotbad och hanpeeling. Bastun var bokad till kl 20 och vi trängde in våra svettiga rövar på lavarna och svalkade av oss i poolen under överinseende av ett gäng halvfulla golfare som fick lära sig "rumpsim" av Sandra. Några glas vin slank ner och efter bastun skulle vi göra oss vackra med hjälp av supersminkaren Anne. Det var då, när jag satte mig tillbakalutad och slöt ögonen i "sminkstolen" som världen började snurra och illamåendet steg i halsen. Det var bara att gå och böa mitt i sminkningen. Jag kämpade tappert in i det sista, men fick till sist ge mig och cykla hem under stor möda.

Och söndagen ska vi inte ens prata om. RUTTET är ordet - ruttnare än ruttnast. Jag kan säga att jag nu vet exakt vilken form "porslinsskålen" i badrummet har, jag vet hur vattnet kröker sig där nere i djupet och jag vet att jag aldrig mer vill ligga med näsan i toan en hel dag igen.
Joel som varit hos Mommojohan över natten kom hem på eftermiddagen och läste för mig i sängen. Han pysslade med sitt sykort och städade sitt rum.
"Stig upp och gå och duscha, det hjälper" sa han vuxet och förståndigt.
"Mjjaaahhhh... jag får väl prova med det" kved jag och böade lite innan jag gick in i duschen. Sen piggnade jag i efter att Henrik hämtat pizza och jag fått vila ytterligare två timmar.

Herregud.

Saker jag stör mig på:

1. Folk som kommenterar ens bloggar bara för att de vill ragga läsare eller röster till någon löjlig blogg-tävling. Kul vore det sedan om blogglänken ledde till någon spännande blogg med smarta och roliga inlägg. Dessvärre kommer man allt som oftast in på en rosa sida med "Gullmaja" som fotar sig själv och "dagens outfit".

2. Radiopratare med talfel.
Talfel är ett handikapp och det kan man inte gör något åt, men liksom vissa ansikten kanske inte passar lika bra i teve som i radio, så borde journalister med talfel hålla sig till tidningsmediet.
I Sveriges radio P3 finns det en reporter som har så kraftigt talfel att man enbart är fokuserad på vad han säger fel och tappar helt fokus från själva nyheten.

Jag vet att jag är elak.

En bra sak då:

Jag har blivit en hejare på att lira på synten! Det bästa köp jag gjort på länge! (Har jag sagt att jag köpt en synt... i somras.)
Just nu har lirar jag låtar ur Robbie Williams easy keyboard-boken. Är inte Angels hans bästa låt, så säg!

Den 24 oktober ska jag gå en musikfortbildning, då skall det skapas musik på datorn!

Ikväll ska jag till Cikada på "hemma"spakväll. Det ska bli sååååå sköööööönt!
Emellanåt får man ju nervsammanbrott här när man ska passa upp på sin sjuåring stup i kvarten. Jajajajaj, jag veeeeet. Det är mitt fel, jag borde ställa mer krav osv osv osv. Men när klockan är 07 på morgonen och man är stressad och ska iväg på jobb, då väljer jag att servera frukost och hjälpa med kläder istället för att gnata om det, bli irriterad, till slut arg och sen lämna av en ledsen pojke på "föris". Sen kan man undra varför jag fortfarande springer och serverar en lördagmorgon när vi inte ska iväg till nånstans....

Lätt nervsammanbrott får jag också när jag inte kommer iväg på mina träningar!!!! Avancias bokninssystem är bra på många sätt, men när man bokat in sig och tänkt att åka och träna men mitt i allt inte kan komma loss hemifrån så får man ändå snällt betala för passet. Vattengympan var ju bara att glömma igår också, vilket inte gjorde helghumöret till ett glatt humör. Jag blir frustrerad och irriterad om jag inte får röra på mig!

Bara klagovisor på bloggen numer, hör ni. Men imorgon, när jag fått komma ut och lufta mig lite så kanske det känns bättre.

Åh, vad jag önskar att jag kunde byta liv med någon just nu.
Någon som inte är så blåögd, så impulsiv, så ansvarslös och naiv som jag. Och någon som inte är så fattig som jag. Jag tar fel beslut och går med ett dåligt samvete över den som betyder mest av allt för mig - mitt barn. Åh vad jag önskar att jag fick sticka ner huvudet i sanden och vila där ett tag för att sen titta upp på världen igen och se att allt har löst sig. Men så funkar det inte... Man får stå för sina handlingar och sina beslut.
Åh, jag instabila människa, jag förtjänar lycka som alla andra. Men varför ska det vara så svårt att hitta den?

"Vi får de barn vi förtjänar" hette en föreläsning med Britt-Louise Theglander som gick av stapeln för nåt tag sen och som jag tyvärr inte gick på. Däremot har det snackats mycket om den såhär i efterhand och då i bara positiva ordalag. Enligt kollegerna är Brittan väääldigt skärpt och säger bland annat att man måste se sig själv i spegeln när man tampas med "bråkiga barn" - vad gör jag och vad kan jag göra för att hjälpa det här barnet?

Nu är inte mina elever särskilt "bråkiga", men jag får ändå ta och titta mig i spegeln dagligen och fundera kring arbetet i klassen och hur man ska få vissa knaggliga saker att funka bättre. Vissa dagar kan man känna sig helt nedslagen och tänka "vad gör jag för fel????" och andra dagar känns det jättebra!
Idag har jag haft några otroligt fina lektioner tillsammans med mina rara ettor och jag tror helt enkelt att det gick bra för att jag igår satte mig ner och funderade allvarligt på vad jag skulle hitta på för att förbättra ett par dagliga moment i klassrummet. Jag gjorde upp en tydlig strategi och var lika tydlig när jag presenterade den. Är det nåt jag lärt mig under dessa veckor i ettan är det att man måste vara TYDLIG, nästan till överdrift.
Och när jag sen märker att ungarna förstår vart jag vill komma och de är med på noterna, ja då vet jag varför jag valt det här yrket. Topp!

Nu har jag snott bilder igen, men är inte mitt lilla brorsbarn Adrian lik Knyttet?!

     
"Knyttet" har blåsor på fingrarna.

Så har ännu en helg gått. Vi har inte gjort nånting, förutom att jag och Joel åkte på vårt, numer nästan obligatoriska, Mariebadsbesök. Vi har så kul där! Det är racerfart med simdräkten mellan skinkorna i vattenrutschen, vi hittar på det fulaste simsättet, vi leker kurragömma och tävlar om vem som kan vara ovanför ytan längst vid utepoolen. Sen går vi till Spicy café och fnissar lite elakt åt ryskan med den gälla rösten som jobbar där.

Joel fick en liten lillasyster i torsdags, så han har varit till BB både i fredags och en stund i dag och hälsat på syrran. Först blev han lite besviken över att det inte blev en lillebror, men nu verkar han nöjd över att det blev en bebis överhuvudtaget.

Jomeeen, i fredags var vi ju faktiskt till Linda och Stefan och lirade guitar hero. Jag tror hela gänget var fredagströtta, så vi tog kväll tidigt och åkte hem.

Nu ska jag gå och hjälpa Joel. Han sitter och kämpar med en sy-bild (han har ritat en bild av ett hus och nu sitter han och syr konturer) och jag hör hur han stånkar och kämpar med trasslande garn.

Joel och jag har haft en riktig lanthelg i Sund hos Mommojohan. Vi åkte på fredagen, fick en god GI-middag, gick till Skrakholken och hälsade på kusin Jesper och hans sambo Rafaela och barnen Roger och Rebecka. Roger är 5 år och leker gärna med Joel. Lilla Rebecka är ett år och så otroligt söt så man vill bita i de där runda kinderna. Pojkarna lekte och paddlade flotte, simmade, körde lådbil och sköt med Joels ärtpistol, medan jag och Rafaela snackade skit. Lite svårt att förstå henne ibland, hon är ju brasse. Senare såg vi på Eurovision dance kontest och lade oss sent.
På lördagen hade vi fullspäckat program:

Joel klappar tackorna i fexet. Den ena var 22 år, halvblind och när vi bräkte åt den trodde den att vi var fårkompisar.



Joel rider på Mysla, fast tycker det går lite väl sakta i skritt.




Kisspaus. Mysla undrar vad Joel håller på med.



Buster fick stanna i stallet istället.



Hoppsan, det gick lite för fort i backen! Tur att Joel är noga med hjälmen.