jeneli

Ett nytt kapitel inleds i Jenelis oförskönade verklighet. Tänk att vi bara kommit till kapitel 2 av 831 inlägg. Jag förstår att ni blitt uttråkade. Men saker och ting har förändrats och nu börjar jag om på nytt. Återigen får jag upprepa mantrat: ensam är stark, det bästa sällskap man kan ha är en själv, god kvinna reder sig själv och jag klarar mig nog. 
Därför sitter jag "hemma" ikväll med Seidi i soffan, en finne på örsnibben och ett glas rött i handen. Efter att ha plöjt igenom SATC boxen är jag nu redo för filmen. Det är rätt kväll ikväll.
Nästa helg är "hemma" på en annan adress.

Idag har vi haft en lugn dag, jag och mina ettor. Matte, svenska - det vanliga. Vi har räknat pengar, skrivit bokstäver med penna och på dator, lekt "förstelningsleken" som de älskar, haft fruktstund och så har de som klarat sitt "positiva uppdrag" fått en guldstjärna. Vi brukar köra positiva uppdrag emellanåt, eftersom det får dem att tänka till lite extra på saker som borde vara självklara men inte alltid är det när man är sju år. Uppdragen kan handla om t ex att vara extra snäll mot någon under dagen, att komma ihåg att vänta på sin tur, att räcka upp handen, att ge någon beröm eller att säga hej till någon man inte brukar hälsa på. Alla klarade sitt uppdrag idag!

På bilden ritade vi med stearinljus på papper och sen skulle barnen måla med vattenfärg ovanpå. Eftersom färgen inte fastnar på stearinet så framträder en "hemlig bild". När alla gjort sin bild, fick de ta klottpapper och skriva hemliga meddelanden till varandra med stearinet. Mottagaren tog sin pensel och målade på det till synes blanka pappret och kunde sedan läsa meddelandet. Mitt i allt sträcker en av gossarna ett papper till mig och ler lite finurligt.
"Ah, ett meddelande. Nu blir jag nyfiken!" sa jag och greppade genast en pensel och målade över pappret.
Texten DU ÄR SÖT framträdde och jag rodnade nästan av glädje. Killen strålade mot mig och jag tog ett ljus och skrev meddelande tillbaka. DU MED kunde han läsa efter att han målat pappret blått.

Tänk att såna där småsaker kan förgylla ens dag och jag kan tillägga att gossen INTE fått i uppdrag att smöra för fröken!

Joel var hemma från skolan ännu i fredags och verkade piggare än någonsin. Eftersom vi ruttnat bort här hemma bestämde vi oss för att åka till Mommojohan och sova över för att få lite miljöombyte. 
På lördagen gick vi upp till fexet och mockade åt hästarna och klappade fåren och på eftermiddagen for vi hem. Joel var ivrig, nu när han äntligen var frisk ville han leka med en kompis! Jag bäddade ner mig i soffan med Ibumetin och Finrexin, för jag mådde själv inte bra och vid 20-tiden kom Joel hem och vi såg på vårt favvoprogram: Wild kids.
Då hade jag piggnat i, men Joel såg slut ut. Ont i magen igen. Jag bäddade med madrassen på golvet och där låg han och ojade sig och ville att jag skulle krusa honom i håret. Som den mjuka mor jag är, gjorde jag sonen till viljes tills jag fick kramp i armen och blev irriterad på det där förbannade magsjukan.
"Nu får det vara nog" sa jag och gick till medicinskåpet för att se om vi hade nåt jag kunde proppa i ungen för att få slut på eländet. Fast, vad hjälper mot magsjuka??
Då hörde jag rop från vardagsrummet, jahapp, dags att spy igen då. Men det var inte bara spyor det kom. Medan den lilla stackaren satt böjd över städhinken (jag ska döpa om den till spyhinken), så florrade det ut senap från andra ändan som landade i en fin hög på madrassen. Jag hjälpte Joel till toan där han tryckte ut resten medan jag städade upp bajs och spyor. Jag duschade av mitt stackars lilla barn och bäddade ner honom på en annan madrass, där han strax somnade.

Puh, men det var i alla fall värre då jag städade på lungavdelningen på ÅCS och farbror Torvald hade gjort tarmsköljning.
En sköterska knackade mig försiktigt på axeln och undrade om jag kunde reda upp lite på toaletten efter honom. Det gjorde jag gärna, det var inte direkt mycket att göra annars på den där avdelningen. Det roligaste var om man fick sitta inne hos tant Greta och tant Rakel en stund och lyssna på deras förvirrade, men ack så roliga, konversation. Glad över att få en oförutsedd uppgift i den annars så rutinmässiga och tråkiga arbetsdagen, tog jag min städvagn och traskade muntert iväg till toaletten. Om jag hade visslat, så hade jag slutat med det tvärt då jag öppnade dörren till toan. Farbror Torvald hade verkligen haft eld i baken, kan man säga. Ur honom hade det fullkomligt sprutat ut skit på väggar, golv, handfat, toa... ja, hela jävla toaletten var nerskiten. Jag svalde och städade upp och tänkte att det var kanske inte direkt den här sortens överraskningar på jobbet jag ville ha.

Åter till Joels återfall. Imorse vaknade han pigg och ställde genast till med frukostkok, spagetti ville han ha. Nu sitter han och svär över sitt Playstation som hackar och pja... ordningen är återställd. Nu håller vi tummarna för att det ska vara över.

Den senaste i raden av kändisar som blir författare är Jessica Andersson. Hon har OCKSÅ skrivit en självbiografi som handlar om ämnen som melodifestivalen, Fame och hur det var att växa upp med en narkoman till morsa. 

... så är det inte det.
Joel, som varit någorlunda pigg hela dagen, fick magont precis i samband med sänggåendet igårkväll.
"Joooomeeen, sääääkert!" sa jag och himlade med ögonen. Bra ursäkt för att slippa gå och lägga sig!
Efter lite trugande gick han och lade sig, men vaknade inatt och ojade sig över magont. Och imorse när jag precis duschat och ätit frukost och var glad över att få gå på jobb och slippa sitta inlåst i lägenheten mer, så vaknade Joel och grät av magont och oro över att han skulle börja spy i skolan.
Det var bara att ta på sig mysdressen igen, ringa skolan och nästan be om ursäkt för att jag skulle vara borta en dag till. Men sjuka barn kan ju man inte skicka till skolan.

Idag blir det ialla fall en låååååååångpromenad med Seidi, den lilla sjuklingen får säga vad han vill, för nu är förruttnelseprocessen i mig långt skriden och bryter förmodligen snart ner mitt pansarlika immunförsvar, som kommer ge vika för den otäcka magsjukebacillen. Vips ligger jag själv och spyr sur galla i städhinken.

Jo, jag har tråkigt och inget att göra. Började läsa mina gamla bloggar, och fan vad gammal och tråkig jag har blivit! Såna här roligheter kunde man läsa då jag hade ett lätt och glatt sinne:

Ur Jenelis blogg 26.10.2007
"Hursomhelst började vi (av nån anledning, vi pratar om mycket konstiga saker) diskutera urinprovtagningar. Jag hävdade att det var orättvist att män och kvinnor ska få lika stor mugg att kissa i. Männen har det ju lätt att sticka ner "uken" i muggen och spilla i några droppar.
Vi kvinnor ska sitta på porslinet, sticka in muggen under rumpan och försöka pricka strålen på rätt ställe utan att titta. Man försöker förutspå vart strålen ska spruta, ibland är man ju jäkligt pissnödig. Då sprutar den rätt framåt. Jaha... då har man ju pisset, som borde ligga i muggen, strilandes rätt ut över underarmen.
Ibland försöker man lite försiktigt släppa på trycket, med resultatet att pisset strilar åt sidan och börjar rinna längs låret. Förfärat försöker man fånga upp de spillda dropparna genom att skrapa upp dem med muggkanten.
Är man jättelätt på trycket, rinner pisset bakåt mot rumpan. Då kan det lätt bli fel i provsvaret. "Ojdå, du har skit i urinet. Det är allvarligt!"
De påpekar ju ofta det, att det är de första dropparna som är viktigast när man tar urinprov. Men hur i helsikke ska man få dit dem då, när man inte har en jäkla aning om var de kommer hamna?
Jag funderade på att kräva en avlång balja att urinera i nästa gång jag ska lämna pissprov. "

Joel inte riktigt frisk än. Han var pigg en stund på eftermiddagen igår, men på kvällskvisten var det dags för spya och vid 22.30 slocknade han på madrassen i vardagsrummet. Vi valde att flytta ut ur sovrummet, eftersom jag inte vill riskera ytterligare en kaskadspya från loftsängen som plaskar ut över hela rummet. Detta hände sist han var magsjuk.

En god natts sömn fick vi och nu sitter jag med morgonkaffet i kaoset i hans rum och läser bloggarna. Många av mina bloggvänner är småbarnsföräldrar och det bästa sättet att tappa lusten till en liten telning till är att läsa om kampen att roa en missnöjd ettåring, om sömnlösa nätter, om oro över vad som är fel när ungen inte kan kommunicera, om blöjor, nappar och eftermiddagssömn. Nej, fy fan. Jag skulle aldrig orka med det! Nu är jag så bortskämd med min store, duktige sjuåring som nästan är helt självgående och som kan lämnas ensam en stund när jag vill ta en promenad eller åka och handla. Det enda jag inte är nöjd med är att jag inte "får" åka och träna en timme, men det kommer, det kommer.

Jag tror ändå att mina bloggande småbarnsmammor kan skratta sig lyckliga över sina söta bebisar och att de trots att det är jobbigt stundtals får mycket glädje av ungarna. Och det bästa är ju om man är två och delar ansvaret för ungarna, då kan man turas om att roa/vila öronen och t o m göra saker tillsammans.

Nå, kanske jag hamnar i någon trettioårskris och blir sugen igen. Fast då går jag in på småbarnsmorsornas bloggar och läser om senapsbajs och ömmande bröstvårtor och är glad över att jag har en duktig tioåring som skiter på toa och äter med sked.

Efter att en stor del av skolans elever och personal insjuknat i den hemska magsjukan, så har det äntligen blivit vår tur! Igårkväll lade jag en frisk unge i sängen och i natt hann han bara ropa "Mammaaaa!" innan gurglande ljud ekade i städhinken.
Nu ligger han på en madrass i vardagsrummet och har äntligen lyckats somna en stund. Hela morgonen har han mått så dåligt och bökat, stånkat och stönat:
"Mammaaa... jag mår så dåååliiiiigt.... Mamma, jag vill inte ha det hääääär... Mamma.... krusa på mina fötter."

Tänk att det alltid är han som drabbas, själv blir jag ju sällan magsjuk (bara vissa söndagar). Men man ska väl inte ropa hej...

Enligt Aftonbladet är just måndagen den 19 januari den dag då flest människor känner sig deprimerade. Vädret är skit, man är pank (om man får lön den 25:e, själv fick jag just:) och pja... livet är allmänt trist.
Själv känner jag mig inte mer deprimerad idag än vad jag gjorde igår, nåja... lite kanske, för jag och Joel hade en sån himla rolig dag igår. Vi skrinnade och simmade och det var bara när mystiska, svidande prickar uppenbarade sig på Joels torso som lyckan överskuggades litegrann.

Hursomhelst var det en vanlig måndag i skolan. Tur att det är någonstans som nåt är som vanligt ialla fall.
En ovanlig sak är att jag ska träna ikväll. Det är Linda som tar med mig på box och jag tror det kommer att göra gott! Om inte annat kommer jag nog känna att jag lever imorgon, för den som inte rört fläsket en tum på ca fem månader lär ha en jävla träningsvärk.

Lätt som en plätt gick jag in på nätet och ändrade mitt skattekort idag. Jag som fnulat och varit brydd över hur jag ska hitta en tid till att besöka skattekontoret. Med några enkla knapptryck hade jag vips beställt ett nytt skattekort med en betydligt högre procent. Suck. Nåja, man vill ju inte hamna på att betala någon saftig kvarskatt.
De senaste åren har jag i början av december fått en härligt saftig återbäring istället!

Hurra för vårt moderna samhälle!

Så har snart ännu en vecka gått. Varje torsdag säger jag till mina kolleger: "Tänk att det är fredag imorgon igen. Tänk vad veckorna går..."
Mycket arbete har det varit den här veckan. Förutom de vanliga lektionerna så har vi haft Fronter utbildning på eftermiddagarna till kl 17. Jag har fått stressa hem för att kunna hämta Joel senast 17.30 då eftis stänger. Men idag var han stolt, för då fick han nyckel med sig och skjutsades hem av eftistanten Liz, som bor här i närheten.

Efter middagen är det läxdags och jag kan bli helt slut när jag ser honom sitta och knåpa ner spretiga bokstäver i sitt lilla häfte. Min stora, duktiga pojke!


Tränar på diktamen...


... koncentrerat.


Fina bokstäver blir det!


Färdigt!

Sen packas det ner spel och kontroller i en plastpåse och så drar han iväg till någon kompis och spelar/leker. 19.30 ska han vara hemma och det finns ingen som är så punktlig som Joel!

Trötta och hålögda kolleger mötte mig i lärarrummet morse. Slut på jullovet. Jag slog mig ner på en stol och bara stirrade rätt ut ett par minuter och gick igenom dagens program i huvudet. Masade mig till klassrummet när det ringt in och mötte tio glittrande ögonpar. Vi tog det lugnt, pratade om jullovet, lekte lekar och gick på rast en kvart tidigare för att kasta snöboll och åka pulka.

Och mitt i allt fann jag mig i lärarrollen igen med att dela ut papper, instruera, demonstrera, hjälpa, uppmuntra, samla, förmana, kopiera, sortera, plocka och förbereda.

Dagen gick i ett rasande tempo och nu är jag inne i rullorna igen!

Bring it on! (haha, vad töntigt)

Så var nyårsaftonen avklarad och den blev riktigt lyckad! Det var många kockar i köket, men "soppan" blev ändå riktigt smarrig!
Här är vår nyårssupé:

19.30 Förrätt
Minipizza.
Var och en fick plocka på sin egen favoritfyllning

21.00 Varmrätt
Oxfilé med potatisgratäng och någon god sås
Härlig sallad

22.30 Efterrätt
Kokta päron (såna som växer på träd) med romsås och smält choklad

Pojkarna Noel och Joel hade jätteskoj tillsammans och vi vuxna hade kul med lite sällskapsspel. När klockan blev närmare tolv gick alla ut för att skjuta raketer, alla utom jag och Seidi.
För en gångs skull hade vi kameran framme, men tog typ fem bilder och jag är ful på alla (det värsta var när vi skulle ta en finbild och en fulbild och om man bara tittade på mig hade man ingen aning om vilken som var vilken).
Vid 02 åkte de som inte bodde här hem och jag lade en trött och hes pojke i säng.

Nu är det nytt år, nya möjligheter. Jag går in i det nya året utan några planer, måsten eller löften. Jag har ingen som helst aning om hur jag kommer att summera 2009 om ungefär ett år. Det är HELT öppet.

Nyårsafton.

Började illa med att jag på morgonen hetsade upp mig, då jag låg mitt i mellan två bökande killar. Den ena bökade för att han inte kunde sova och den andra bökade för att ge igen till den första. Nerverna blev kortare och kortare och till sist störtade jag upp ur sängen och sprang i sänghörnet så blodet droppade. Adrenalinet gjorde att jag knappt kände smärtan. Sen gav jag i min tur igen genom att höggljutt spola vatten, smälla i kylskåpsdörren och sätta på radion på hög volym.

Det är tufft. Att stå emellan två stycken som sliter åt olika håll. Gör si för att behaga den ene, gör så för att behaga den andre. Och sen är jag den som får ta konsekvenserna och reda upp när någon av de båda draghästarna inte är nöjd med vad den andre gör. Man önskar det fanns en mellanväg, nånting mitt emellan si och så som gjorde alla nöjda. Inklusive mig själv.

..............................................................................

Ikväll får vi besök av Peter, Fanny och Noel. Vi ska käka gott och Joel har spenderat sina julklappspengar på mattbomber och smällare som ska skjutas vid tolvslaget. Noel är i Joels ålder, men de har inte träffats förut och Joel tycker det ska bli spännande och kul att få leka med en ny kompis.
Igår såg vi på Peter Pan och hur han kämpade för att lära sig flyga igen, men för att han ska kunna flyga måste han tänka glada tankar.
"Mamma, jag vet vad jag skulle tänka på om jag ville flyga" sa Joel. "Jag skulle tänka på att jag snart ska få en ny kompis!"

Mmmmm, men Gott Nytt År dårå!

Jag tror jag blir straffad.
Fyra missade pass på Avancia och bannlysning därifrån tills skulden var betald. Fick hem faktura, betalade och ..... Jag kan fortfarande inte logga in och boka pass!
De vill inte ha mig som kund mer.

Sådär. Då var julen över för den här gången. Och det blev ju ganska bra trots min pessimistiska inställning tidigare.

Julafton började på morgonen med att öppna lite paket som Tomten lämnat på natten. Både jag och Joel skulle iväg och vem orkar släpa klappar runt halva Åland? Joel måste verkligen ha varit snäll i år, för han fick precis vad han önskade sig och mer därtill.
Vid 14-snåret lämnade jag av Joel hos hans farmor och åkte vidare till Pappa. Jag, Farmor och Pappa tog oss en varsin Blossa starkvinsglögg och efter en mugg av den rykande heta drycken fick Farmor glansiga ögon och släpig tunga. Hon måste äta lite julskinka för att nyktra i och blev normal igen efter en skiva grisrumpa och ett glas vatten. Jonas och Maria tittade förbi och när Tomten är far till alla barnen stoppade vid sista reklampausen åkte jag hem.

Juldagen var som vigd åt utgång, eftersom jag inte hade något barn hemma. Ja, en lång promenad blev det mitt på dagen. Sen middag hemma hos svärisarna. Och senare stillsamt hemma hos Fredrika och Daniel. Vi drack vin, glögg och lekte med lillvovven Ozzy som är en betydligt smalare variant av Seidi. Hemma vid 01, halvnykter.

Annandagen spenderade vi i soffan. Jag fick nästan liggsår och blev riktigt rastlös vid 23-snåret. Som tur har vi bunkrat lite pocket såhär under ledigheten och jag har satt tänderna i Jens Lapidus Snabba cash.

Idag kom Joel hem och vi har byggt lego och spelat Guitar Hero under dagen. Kul, kul.



Såhär ser mitt nattygsbord ut. Längst ner lite läsinlärningslitteratur (kopierat, hähä).
Ovanpå det ToppHälsa.
Men högst i topp ligger ändå pocket. (Även om de två översta böckerna inte var nå vidare bra och har blivit åsidosatta för Lapidus.)

Idag har jag och Joel firat vår första dag som jullediga.
Jag kom hem vid 13.30 och sen drog vi ner på stan. Joel handlade Pokémonkort + album för tjugan han fått av gammelmommo Göta. Sen köpte vi lite julklappar och till varje bekant vi stötte på berättade jag stolt att vi just fått jullov - så nöjd är jag över det.
Joel tyckte dock det var droppen när vi var inne på Kalmers och handlade en varsin dvd-film (7 e/st = billigt!). När kassörskan frågade om vi ville ha filmerna inslagna log jag brett med hela ansiktet och sa: "NÄ, vi ska ha dem själva, för vi har JUL-LOV!"
"Är du så himla nöjd över ditt jullov att du måste berätta det för ALLA?" frågade Joel och skämdes.
"Japp!" sa jag. Sen åkte vi hem och kollade på King Kong och Helens små underverk.

Nu har vi jullov ända fram till 7 januari!