Långvarig tillochfrån-feber, förkylning, hosta och mystiska utslag hade slagit ut lilleman totalt och när jag mötte upp dem i sjuksalen låg en väldigt trött liten kille på en brits. Hela kroppen skakade av den höga pulsen, ögonen var halvslutna, kinderna var knallröda och fulla av nässelblåsor och han hade "trollsalva" i båda armvecken. Trollsalvan gjorde att det inte tog så ont att få nålstick i armen då de tog blodprov. I tre timmar satt vi på akuten innan vi fick komma upp på barnavdelningen kl 02 på natten. Vid det laget hade Joel piggnat i och hade inte ens någon feber.
Efter en natts sömn trodde jag att vi skulle slippa hem ganska tidigt idag, men nä... de höll oss kvar ända till klockan 15. Vid det laget hade både jag och Joel myror i brallan, då vi dessutom var isolerade på rummet p g a hans förkylning.
Joel var en exemplarisk patient! Han sa inte ett knyst när sköterskorna tömde tre rör blod eller satte i en droppgrej i armen. Han var väldigt intresserad och frågade varför de gjorde si och varför de gjorde så. Han tyckte nog mest det var spännande och trevligt att bli lite bortklemad av morsan samtidigt.
Stackars Seidi fick spendera hela natten alldeles ensam. Som tur ställde Calle upp och rastade henne och gav henne mat imorse, och senare hämtade Catta lillvovven och underhöll henne tills vi kom hem.
Tack för det!
Valborg kommer alltså bli en lugn tillställning.
Skönt!
4