klagoblogg
1. Skittvättmaskin som STÄNGER AV SIG! När jag kommer ner och ska packa in nästa omgång tvätt, dryper det om kläderna som redan är i maskinen. Happ, bara att köra en gång till... och betala en euro till! Malin på jobbet betalar 5 e i månaden och får tvätta hur mycket som helst! Orättvist.
2. Det finns inga klädbutiker i stan. Jag har förgäves knatat runt i butikerna och provat, fingrat och tittat sådär med huvudet på sned på en miljon klädesplagg. Rea på Zic Zac, går dit eftersom de har kläder i min stil, men priserna är ändå skyhöga. Jeansshorts för 90 euro, nääeee, skulle inte tro det. Jag får snällt vänta tills de rear ut det sista på halva reapriset. Det gör dom när sommaren är slut. Kapp Ahl är ett tantställe, på sin höjd kan man hitta en schysst bh som inte är beige med extra breda axelband. Magique har också börjat satsa mer på en äldre målgrupp med mamma-shorts (då menar jag inte shorts för gravida, utan short som mamma skulle köpa). Eller så är det fjortis över det hela. Glitter och andra fjantiga utsmyckningar; sånt som man hittar på Kapp Ahls barnavdelning. På Madison kan man fynda nåt plagg som ligger längst in på någon hylla högst upp bakom en snurrställning. Men oftast är det så trångt och ihoppackat så man inte ens orkar leta. Vero Moda brukar ha schyssta kläder för billiga priser, men VÅR Vero Moda butik tar in skräp för det mesta. Har jag glömt någon butik? Nej, just ja. Det finns bara fyra klädbutiker i stan. (Då har jag inte räknat med Svalan, Reginas eller Hillings, där farmor handlar.) Vad detta resulterar i kan man läsa i punkt 3.
3. Jag har inget att ha på mig.
Mutter, mutter.
2. Det finns inga klädbutiker i stan. Jag har förgäves knatat runt i butikerna och provat, fingrat och tittat sådär med huvudet på sned på en miljon klädesplagg. Rea på Zic Zac, går dit eftersom de har kläder i min stil, men priserna är ändå skyhöga. Jeansshorts för 90 euro, nääeee, skulle inte tro det. Jag får snällt vänta tills de rear ut det sista på halva reapriset. Det gör dom när sommaren är slut. Kapp Ahl är ett tantställe, på sin höjd kan man hitta en schysst bh som inte är beige med extra breda axelband. Magique har också börjat satsa mer på en äldre målgrupp med mamma-shorts (då menar jag inte shorts för gravida, utan short som mamma skulle köpa). Eller så är det fjortis över det hela. Glitter och andra fjantiga utsmyckningar; sånt som man hittar på Kapp Ahls barnavdelning. På Madison kan man fynda nåt plagg som ligger längst in på någon hylla högst upp bakom en snurrställning. Men oftast är det så trångt och ihoppackat så man inte ens orkar leta. Vero Moda brukar ha schyssta kläder för billiga priser, men VÅR Vero Moda butik tar in skräp för det mesta. Har jag glömt någon butik? Nej, just ja. Det finns bara fyra klädbutiker i stan. (Då har jag inte räknat med Svalan, Reginas eller Hillings, där farmor handlar.) Vad detta resulterar i kan man läsa i punkt 3.
3. Jag har inget att ha på mig.
Mutter, mutter.
bla bla bla
Sisådärja! Nu var det städat, tvättat och klart! Min möblering blev lyckad och jag har kastat bort en sopsäck med skräp ur sovrummet. Jädrar vad mycket skit man samlar på sig.
Jag har just lagt en omelett på spisen som jag strax ska avnjuta (?). Mitt kylskåp är väldigt tomt, så det blev lite roliga ingredienser som rotfruktsblandning, en kall potatis, en tomat och lite ost. Nåja, jag är ju inte så kinkig så det ska nog smaka.
Sen måste jag packa allt klart, för imorgon direkt efter jobbet sticker vi till Stockholm. Plötsligt blir jag sådär tjejig och vet inte vad jag ska ha påååå meeeej. Provade ett par shorts igår, men rumpan såg så stor ut i dom. Och är det inte ute med kamouflage? Måste surfa in på Sofie Fahrmans sida och kolla....
Jag har just lagt en omelett på spisen som jag strax ska avnjuta (?). Mitt kylskåp är väldigt tomt, så det blev lite roliga ingredienser som rotfruktsblandning, en kall potatis, en tomat och lite ost. Nåja, jag är ju inte så kinkig så det ska nog smaka.
Sen måste jag packa allt klart, för imorgon direkt efter jobbet sticker vi till Stockholm. Plötsligt blir jag sådär tjejig och vet inte vad jag ska ha påååå meeeej. Provade ett par shorts igår, men rumpan såg så stor ut i dom. Och är det inte ute med kamouflage? Måste surfa in på Sofie Fahrmans sida och kolla....
KOLMÅRDEN
På torsdag sticker vi till Kolmården jag, Martin och Joel. Ska bli skojsigt, hoppas vi får se några faaaliga tigrar och söta delfiner!
möblering
Ibland får man dumma ideér. Som nu, jag började städa och kom mitt i allt på att jag skulle möblera om. Herregud. Nu är det mitt i allt mycket stökigare än när jag började städa. Nu måste jag åka på jobb och lämna skiten tills ikväll... eller imorrn... eller nästa vecka... Nåja, får hålla tummarna att Seidi gör ett städryck medan jag jobbar.
kalasdag!
"Du är väl olycksfallsförsäkrad?!" skrek Patrik från båten, medan Carola fnissande satt bredvid med kameran i högsta hugg beredd att föreviga mitt åk med upplåsbar grej efter båten.
"NÄ! Och ingen livförsäkring har jag heller!" ropade jag tillbaka. Sen blev det åka av. Första vurpan var inte så farlig, men när jag flög av andra gången upptäckte jag att vatten kan vara hårt och lätt får bikinin att flytta på sig (när jag tog av mig flytvästen hängde ena patten ut ur trekanten).
Tristans femårskalas bjöd på mycket annat skoj också, främst för barnen. De gick skattjakt och badade vildmarksbad. Det såg för härligt ut när en skock vilda ungar plaskade runt i "ämbaret", skrattade, tjoade, dök så de storknade och gjorde kanonkulan. De hade knappt tid att äta tårta, även om den var supergod. Leka, bada och busa var liksom grejen.
Sen fick alla prova att åka uppblåsbar grej efter båt och jag måste säga att jag var imponerad av ungarnas mod. De slet av sig kläderna och klev i flyvästen med snöret mellan benen som skar in i rumporna. Upp på flyttyget och så hej iväg! Tobbe, 5 år (tror jag), trillade i, men tappert svängde han flytgrejen på rätt och upp igen!
Det blev en riktig toppendag! Jag och Joel åkte sen hem och grillade korv som vi åt med pommes, gick ut och lirade lite boll, hem och åt chips och kollade Saltkråkan och Scooby Doo. Han somnade snällt i sin säng och Seidi snarkar tungt på soffan, slut efter fyra timmars fiskande (att hon aldrig ger upp, hon får ju inge napp!).
Imorrn ska jag städa svinstian, huvva!
"NÄ! Och ingen livförsäkring har jag heller!" ropade jag tillbaka. Sen blev det åka av. Första vurpan var inte så farlig, men när jag flög av andra gången upptäckte jag att vatten kan vara hårt och lätt får bikinin att flytta på sig (när jag tog av mig flytvästen hängde ena patten ut ur trekanten).
Tristans femårskalas bjöd på mycket annat skoj också, främst för barnen. De gick skattjakt och badade vildmarksbad. Det såg för härligt ut när en skock vilda ungar plaskade runt i "ämbaret", skrattade, tjoade, dök så de storknade och gjorde kanonkulan. De hade knappt tid att äta tårta, även om den var supergod. Leka, bada och busa var liksom grejen.
Sen fick alla prova att åka uppblåsbar grej efter båt och jag måste säga att jag var imponerad av ungarnas mod. De slet av sig kläderna och klev i flyvästen med snöret mellan benen som skar in i rumporna. Upp på flyttyget och så hej iväg! Tobbe, 5 år (tror jag), trillade i, men tappert svängde han flytgrejen på rätt och upp igen!
Det blev en riktig toppendag! Jag och Joel åkte sen hem och grillade korv som vi åt med pommes, gick ut och lirade lite boll, hem och åt chips och kollade Saltkråkan och Scooby Doo. Han somnade snällt i sin säng och Seidi snarkar tungt på soffan, slut efter fyra timmars fiskande (att hon aldrig ger upp, hon får ju inge napp!).
Imorrn ska jag städa svinstian, huvva!
gårdagen
Linda lurade ut mig igår, det blev en tur till Arken - som vanligt. Brorsan var barnvakt, jag menar... jag börjar ha några barnvaktningar innestående efter att jag haft Vingmuttern här i tid och otid. Eller okej... tre gånger då.
Först jobbade jag till kl 18 och fasen vad stressigt det börjar bli!
Jag åkte hem och packade ihop lite grejer innan jag tog cykeln och Seidi till Linda. Där drack vi några bärs och åkte till "stadshotellet" och svängde våra lurviga både på gubbhyllan och nattklubben. Det var dock tjockt med folk och vi var rejält svettiga efter en enda låt, så vi satt mest och snackade vid ett bord med en varsin svalkande äppelcider.
Carola var sedan vänlig att skjutsa mig hem efter stängning.
Först jobbade jag till kl 18 och fasen vad stressigt det börjar bli!
Jag åkte hem och packade ihop lite grejer innan jag tog cykeln och Seidi till Linda. Där drack vi några bärs och åkte till "stadshotellet" och svängde våra lurviga både på gubbhyllan och nattklubben. Det var dock tjockt med folk och vi var rejält svettiga efter en enda låt, så vi satt mest och snackade vid ett bord med en varsin svalkande äppelcider.
Carola var sedan vänlig att skjutsa mig hem efter stängning.
Utlåst för, vad är det, fjärde gången?
Låste mig ute - IGEN! Börjar bli mer en vana än ett undantag. Som tur var balkongdörren öppen idag, så jag kunde klättra upp. Jag borde allvarligt börja fundera på att ha en reservnyckel under krukan på trappan.
Två guldklimpar
Den ena är lite större, kantigare och längre liksom. Och den andre är liten och rund, rätt mjuk för att kunna kallas guld egentligen. Men om man ska tro ordspråket "tala är silver, tiga är guld" passar lillklimpen in bättre på beskrivningen, medan storklimpen som babblar jämt kanske lutar mer åt silver.
Jag talar om Joel och Elias, kusinerna som just nu sover gott i varsin säng. Vi har haft en fin kväll med grillning hos Linda. Med oss var Gurra. "Är han en människa eller en hund?" undrade Joel precis innan Linda skulle åka och hämta upp honom. Gurra ÄR en människa, även om hans namn kanske liknar en hunds. Ja, egentligen heter han ju Gustav, men hade jag sagt det kanske Joel hade undrat om han var en katt, tss. Frida var också där, Lindas styvsyster som gladeligen är hundvakt åt ad/hd hunden Anton. Med sig hade hon hunden Knallen, lätt överviktig och grå i skägget. Våran Seidi var också på plats såklart, bitchen som har satt sig i respekt vilket gör att Knallen mestadels håller sig i hallen när vi är på besök. Senare dök lille Elias upp och Gurra som är totalt barn -och hundovan såg rätt skärrad ut där han satt och smuttade på en smirre och skådade föreställningen. Med tre hundar, två ungar, tre fnittriga "fruntimmer" i en liten lägenhet kan det bli lätt kaotiskt. Till sist tog han upp senaste numret av "Hunden och jag" (eller vad den nu hette) i ett sista desperat försök att koppla bort.
Vi drog hem vid 20-tiden, jag matade ungarna med limpmackor och korv, lade lillklipmen, aka. Vingmuttern, med välling i sängen och han däckade. Jag och Joel såg Narnia och sen somnade han också. Mmmm... skönt med en bra kväll!
Jag talar om Joel och Elias, kusinerna som just nu sover gott i varsin säng. Vi har haft en fin kväll med grillning hos Linda. Med oss var Gurra. "Är han en människa eller en hund?" undrade Joel precis innan Linda skulle åka och hämta upp honom. Gurra ÄR en människa, även om hans namn kanske liknar en hunds. Ja, egentligen heter han ju Gustav, men hade jag sagt det kanske Joel hade undrat om han var en katt, tss. Frida var också där, Lindas styvsyster som gladeligen är hundvakt åt ad/hd hunden Anton. Med sig hade hon hunden Knallen, lätt överviktig och grå i skägget. Våran Seidi var också på plats såklart, bitchen som har satt sig i respekt vilket gör att Knallen mestadels håller sig i hallen när vi är på besök. Senare dök lille Elias upp och Gurra som är totalt barn -och hundovan såg rätt skärrad ut där han satt och smuttade på en smirre och skådade föreställningen. Med tre hundar, två ungar, tre fnittriga "fruntimmer" i en liten lägenhet kan det bli lätt kaotiskt. Till sist tog han upp senaste numret av "Hunden och jag" (eller vad den nu hette) i ett sista desperat försök att koppla bort.
Vi drog hem vid 20-tiden, jag matade ungarna med limpmackor och korv, lade lillklipmen, aka. Vingmuttern, med välling i sängen och han däckade. Jag och Joel såg Narnia och sen somnade han också. Mmmm... skönt med en bra kväll!
köpa vänskap
Konstigt att det första man tänker på när man vill bli sams är att köpa nåt.
"Förlåt för att jag varit en dålig mamma, här får du en värdelös plastbåt så kanske allt blir bra igen!"
Aja, det funkade för dagen ialla fall.
"Förlåt för att jag varit en dålig mamma, här får du en värdelös plastbåt så kanske allt blir bra igen!"
Aja, det funkade för dagen ialla fall.
humör
Påtal om hysteriskt humör... en kund kom in på caféet idag och ville beställa en te och en lösglass med tre bollar (fast bara två smaker). "Ja" sa jag, "egentligen har gör vi två bollar som mest, men dom är ganska stora, så det kanske räcker!"
Hon tittade på mig som om jag var en idiot och frågade irriterat om vi inte hade något större att lägga glassen i. Där och då var jag beredd att ge henne tre bollar och ta betalt för två om hon inte hade stirrat mig i ögonen och sagt: "Vet du vad, förresten! Vi skiter i det!"
Sen kastade hon servetten på disken, travade iväg till sitt bord, slet åt sig väskan och stormade ut. Jag stod som ett frågetecken med öppen mun, det gjorde också mina arbetskompisar. "Damens" sällskap satt skamset kvar vid bordet och åt kvickt upp sin egen glass, innan han generat tackade och kilade ut efter sin, över en glass, jävligt upprörda flickvän/fru/kompis/syster.
Dålig dag, eller..?
Hon tittade på mig som om jag var en idiot och frågade irriterat om vi inte hade något större att lägga glassen i. Där och då var jag beredd att ge henne tre bollar och ta betalt för två om hon inte hade stirrat mig i ögonen och sagt: "Vet du vad, förresten! Vi skiter i det!"
Sen kastade hon servetten på disken, travade iväg till sitt bord, slet åt sig väskan och stormade ut. Jag stod som ett frågetecken med öppen mun, det gjorde också mina arbetskompisar. "Damens" sällskap satt skamset kvar vid bordet och åt kvickt upp sin egen glass, innan han generat tackade och kilade ut efter sin, över en glass, jävligt upprörda flickvän/fru/kompis/syster.
Dålig dag, eller..?
... och lugnet stillar sig i lägret...
Efter tre dagars stenhård kamp om makten var jag nästan redo att ge upp, kasta in handduken och överlåta alla beslut om regler till min femårige son. Han är en hård förhandlare som inte ger sig utan strid. Hans mor kan i vissa lägen vara svag och han tar ju chansen när han får den.
Under dessa dagar har jag varit rädd för att möta grannarna i trappan. Jag såg framför mig hur de skulle ge mig långa menande blickar. "Den där stökiga familjen", jag vill inte tillhöra den! Jag vill hellre ha ett liv som min favortibloggare Ronny har. Två fina barn, fru, villa och gård. Trevliga grannar som han super till med emellanåt då han inte jobbar, sköter barnen, gnabbas med frugan eller vattnar gräsmattan. Jag vill inte vara den ensamstående mamman med den "jobbiga" ungen, hon som jobbar skift, har jävligt stökigt i lägenheten och syns på Arken varannan helg.
Nåja, kampen imorse gick inte av för hackor. Joel skrek och gapade över fel sorts pålägg, fel tröja och "jag får aldrig leka i dockvråm på dagiiiiiis"! Mitt i allt skulle Seidi rastas, men tro inte att jag "fick" det för min hysteriske son. Men vad ska jag göra då? Hon kan inte vara orastad hela dagen. Så jag gick, medan han sprang efter mig ut på trappan - naken. Snabbkiss och sen tillbaka till oredan och oljudet i lägenheten. Det var inte förrän vi kommit så långt som till bilen som det brast. Jag gapade, skrek och grät, bad och bönade att han skulle lägga av. Rödgråtna och ledsna anlände vi till dagis och Joel ville inte släppa mig när jag skulle gå, en kvart försenad på jobb.
Dagen var hektisk och jag kunde koppla bort tankarna på allt det jobbiga för några timmar. Sedan bestämde jag mig för att ta till nåt trick för att försöka få allt bra igen. Efter jobbet åkte jag hem efter Seidi, cyklade in till stan igen och hämtade Joel. Vi åkte och fikade och han fick välja vad han ville köpa. Sen åkte vi till leksaksbutiken och han fick köpa en grej för en liten slant. Mer en symbolisk sak som ett tecken på att jag visst älskar honom, trots att vi varit ovänner i tre dagar. Det blev en båt som gick på batterier. Vi gick till Självstyrelseparken och körde i fontänerna. Sen åkte vi till bibban, lånade en film, åkte hem och åt middag, badade, poppade popcorn och såg filmen. När det var läggdags laddade han för ännu en fight, men jag lyckades skoja bort det. När vi borstade tänderna sa han: "Jag vill inte gå och lägga mig, men jag struntar i det!"
Nu sover han. Klockan är inte ens 22. Vi har inte ens smågnabbats. (Hard rock) Halleluja!
Under dessa dagar har jag varit rädd för att möta grannarna i trappan. Jag såg framför mig hur de skulle ge mig långa menande blickar. "Den där stökiga familjen", jag vill inte tillhöra den! Jag vill hellre ha ett liv som min favortibloggare Ronny har. Två fina barn, fru, villa och gård. Trevliga grannar som han super till med emellanåt då han inte jobbar, sköter barnen, gnabbas med frugan eller vattnar gräsmattan. Jag vill inte vara den ensamstående mamman med den "jobbiga" ungen, hon som jobbar skift, har jävligt stökigt i lägenheten och syns på Arken varannan helg.
Nåja, kampen imorse gick inte av för hackor. Joel skrek och gapade över fel sorts pålägg, fel tröja och "jag får aldrig leka i dockvråm på dagiiiiiis"! Mitt i allt skulle Seidi rastas, men tro inte att jag "fick" det för min hysteriske son. Men vad ska jag göra då? Hon kan inte vara orastad hela dagen. Så jag gick, medan han sprang efter mig ut på trappan - naken. Snabbkiss och sen tillbaka till oredan och oljudet i lägenheten. Det var inte förrän vi kommit så långt som till bilen som det brast. Jag gapade, skrek och grät, bad och bönade att han skulle lägga av. Rödgråtna och ledsna anlände vi till dagis och Joel ville inte släppa mig när jag skulle gå, en kvart försenad på jobb.
Dagen var hektisk och jag kunde koppla bort tankarna på allt det jobbiga för några timmar. Sedan bestämde jag mig för att ta till nåt trick för att försöka få allt bra igen. Efter jobbet åkte jag hem efter Seidi, cyklade in till stan igen och hämtade Joel. Vi åkte och fikade och han fick välja vad han ville köpa. Sen åkte vi till leksaksbutiken och han fick köpa en grej för en liten slant. Mer en symbolisk sak som ett tecken på att jag visst älskar honom, trots att vi varit ovänner i tre dagar. Det blev en båt som gick på batterier. Vi gick till Självstyrelseparken och körde i fontänerna. Sen åkte vi till bibban, lånade en film, åkte hem och åt middag, badade, poppade popcorn och såg filmen. När det var läggdags laddade han för ännu en fight, men jag lyckades skoja bort det. När vi borstade tänderna sa han: "Jag vill inte gå och lägga mig, men jag struntar i det!"
Nu sover han. Klockan är inte ens 22. Vi har inte ens smågnabbats. (Hard rock) Halleluja!
Moffa, Zlatan och jag
Igår i värtsta kalabaliken då jag och Joel rykt ihop för sjuttielfte gången, plingade det på dörren och där stod mitt i allt Moffa med ett paket i handen. Att Moffa kom gjorde Joel glad. Att han hade paket med sig gjorde honom jätteglad. Han slet upp paketet och inuti fanns en fotbollsutstyrsel, en gul och blå och det stod SVERIGE på ryggen. "En Zlatan dräkt!" utbrast Joel och drog den på sig. Sen skulle han höra Zlatan låten direkt och dansa runt i sin fotbollsdräkt.
En snabb middag och kaffe på maten, sen drog jag, "Zlatan" och Moffa ut för att sparka boll.
Joels Moffa på fotbollsplanen var lika oväntat som att hitta nålen i höstacken. Han är ingen sportkille direkt. Det var ett rent under att han visste vem Zlatan var, liksom. Han fick vara målis, eftersom han inte kan springa. Jag tror inte han kan springa... jag vet inte, för jag har nog aldrig sett honom springa. Tappert tog han emot Joels rackabajsarskott och försökte lira bollen, jonglera med fötterna och Joel ramlade omkull av skratt.
Imorse ville han till dagis redan klockan 9, fast jag inte börjar jobba förrän kl 12. Han skulle såklart ha Zlatandräkten på sig och fotbollsskorna.
En snabb middag och kaffe på maten, sen drog jag, "Zlatan" och Moffa ut för att sparka boll.
Joels Moffa på fotbollsplanen var lika oväntat som att hitta nålen i höstacken. Han är ingen sportkille direkt. Det var ett rent under att han visste vem Zlatan var, liksom. Han fick vara målis, eftersom han inte kan springa. Jag tror inte han kan springa... jag vet inte, för jag har nog aldrig sett honom springa. Tappert tog han emot Joels rackabajsarskott och försökte lira bollen, jonglera med fötterna och Joel ramlade omkull av skratt.
Imorse ville han till dagis redan klockan 9, fast jag inte börjar jobba förrän kl 12. Han skulle såklart ha Zlatandräkten på sig och fotbollsskorna.
Trots och testing
Mnnnggggghhhh!
"Handla aldrig i vredesmod" är ett av nyckelbegreppen när det handlar om barnuppfostran. Och nog har vreden kokat inom mig ikväll, men jag har tappert bekämpat den genom att räkna till hundramiljoner ungefär. Nattningsprocesserna drar mer och mer ut på tiden. Jag har äntligen lyckats få honom att åtminstone stanna kvar i sängen, genom att bära tillbaks honom de sisådär 20 gångerna han steg upp. När jag började ta med mig ett kramdjur från sängen varje gång jag burit dit honom, fattade han poängen. Från att vara hysteriskt galen, gick han till att bli hjärtskärande ledsen. "Jag ä-ä-älskar de-ej! Jag vi-hill att du li-igger här med me-ej!" Svårt, så svårt att stå emot. Man vill ju inte bråka.
Just nu ligger han och försöker med alla medel för att få mig att komma och lägga mig med honom. "Jag är rä-ädd, jäätterädd, ma-ammaa! Jag är huungriiig! Jag har ont i mageeeen!" Tappert står jag emot viljan att springa dit och trösta, lägga mig och veta att han förmodligen skulle somna på fem röda.
"Handla aldrig i vredesmod" är ett av nyckelbegreppen när det handlar om barnuppfostran. Och nog har vreden kokat inom mig ikväll, men jag har tappert bekämpat den genom att räkna till hundramiljoner ungefär. Nattningsprocesserna drar mer och mer ut på tiden. Jag har äntligen lyckats få honom att åtminstone stanna kvar i sängen, genom att bära tillbaks honom de sisådär 20 gångerna han steg upp. När jag började ta med mig ett kramdjur från sängen varje gång jag burit dit honom, fattade han poängen. Från att vara hysteriskt galen, gick han till att bli hjärtskärande ledsen. "Jag ä-ä-älskar de-ej! Jag vi-hill att du li-igger här med me-ej!" Svårt, så svårt att stå emot. Man vill ju inte bråka.
Just nu ligger han och försöker med alla medel för att få mig att komma och lägga mig med honom. "Jag är rä-ädd, jäätterädd, ma-ammaa! Jag är huungriiig! Jag har ont i mageeeen!" Tappert står jag emot viljan att springa dit och trösta, lägga mig och veta att han förmodligen skulle somna på fem röda.
Helgkanon och - kalkon
Helgens höjdpunkter kortfattat:
Martin kom och jag blev glad igen. Enligt Linda hördes det rätt väl på mitt tonläge i telefon i fredags. Från "mummel mummel" till "kvitter kvitter".
Kapten Daniel med besättning (Fredrika) bjöd på en båttur till en liten ö inte så långt ifrån stan. Vi grillade korv och åkte ring efter båten. Det var hur kul som helst, speciellt de andras vurpor. Robin liksom studsade på ytan som en kastad macka och Daniel landade på ansiktet. Marielle var noga med att sätta upp håret inför båtturen, men förgäves. Då hon kom iland rann inte bara mascaran, utan även frisyren dröp.
Igår åt vi kräftor. Febrilt sugande och skalande och på ett litet kick hade vi gjort slut på ett kilo. Martin sa med avsmak att "vissa tar bort själva huvudet och käkar det där gråa som är inuti". Ja, vaddå? Det är ju skitgott! Speciellt det där diarrébruna "smöret".
Arkenbesöket var också rätt trevligt, förutom att jag blev bränd med en cigarett på halsen.
Något att skratta åt såhär i efterhand:
"Du har nyckeln!"
"Nej, jag har ingen nyckel!"
"Joho, jag har den ialla fall inte!"
Känner ni igen det?
Mhm, och vad gör man? Kollar om balkongdörren är öppen. Nehe, inte det. Men vädringsluckan i sovrummet är det. Synd att jag bor på andra våningen. Nåt att klättra på? Två trallar från bygget bredvid. Staplade på varann, men jag är fortfarande för kort för att nå upp. Martin släpar en armeringsjärnsgrej som väger sju ton, men jag avstyr det innan han kraschar rutan med vidundret. En stege vore perfekt, och vi hittar faktiskt en vid bygget. Skrämmer halvt ihjäl granntanten som nog först trodde det var inbrottstjuvar på farten då hon kom ut med ostyrigt hår och morgonrock och tog sig för bröstet. Martin klättrar och kommer in. Jag är hungrig och trött, värmer några korvar och håller på sätta i halsen då Martin plötsligt kommer på... : "Ja, just ja!" Gräver i fickan och fiskar upp nyckeln.
Som sagt, det är sånt här man skrattar åt i efterhand.
Martin kom och jag blev glad igen. Enligt Linda hördes det rätt väl på mitt tonläge i telefon i fredags. Från "mummel mummel" till "kvitter kvitter".
Kapten Daniel med besättning (Fredrika) bjöd på en båttur till en liten ö inte så långt ifrån stan. Vi grillade korv och åkte ring efter båten. Det var hur kul som helst, speciellt de andras vurpor. Robin liksom studsade på ytan som en kastad macka och Daniel landade på ansiktet. Marielle var noga med att sätta upp håret inför båtturen, men förgäves. Då hon kom iland rann inte bara mascaran, utan även frisyren dröp.
Igår åt vi kräftor. Febrilt sugande och skalande och på ett litet kick hade vi gjort slut på ett kilo. Martin sa med avsmak att "vissa tar bort själva huvudet och käkar det där gråa som är inuti". Ja, vaddå? Det är ju skitgott! Speciellt det där diarrébruna "smöret".
Arkenbesöket var också rätt trevligt, förutom att jag blev bränd med en cigarett på halsen.
Något att skratta åt såhär i efterhand:
"Du har nyckeln!"
"Nej, jag har ingen nyckel!"
"Joho, jag har den ialla fall inte!"
Känner ni igen det?
Mhm, och vad gör man? Kollar om balkongdörren är öppen. Nehe, inte det. Men vädringsluckan i sovrummet är det. Synd att jag bor på andra våningen. Nåt att klättra på? Två trallar från bygget bredvid. Staplade på varann, men jag är fortfarande för kort för att nå upp. Martin släpar en armeringsjärnsgrej som väger sju ton, men jag avstyr det innan han kraschar rutan med vidundret. En stege vore perfekt, och vi hittar faktiskt en vid bygget. Skrämmer halvt ihjäl granntanten som nog först trodde det var inbrottstjuvar på farten då hon kom ut med ostyrigt hår och morgonrock och tog sig för bröstet. Martin klättrar och kommer in. Jag är hungrig och trött, värmer några korvar och håller på sätta i halsen då Martin plötsligt kommer på... : "Ja, just ja!" Gräver i fickan och fiskar upp nyckeln.
Som sagt, det är sånt här man skrattar åt i efterhand.
Korrekturläsning, vore nåt det!
Hur jag skriver egentligen... jag fick lära mig redan i högstadiet att undvika upprepningar av ord i en text. Rekordmånga "imorrn" i förra bloggen. Jag skyller på trötthet.
Nu är han hemma... och åker igen imorrn...
Fick hem sonen idag och farmor som följde honom på färjan påstod att hans dittils så goda humör svängde totalt på halva båtfärden. Han hade envisats med att knyta fast två läskflaskor på ryggen som en raketmotor, och engagerat både farmor, kusin och cafépersonal i arbetet, men det hade såklart inte blivit som han velat. Farmor trodde att det berodde på att han skulle hem till mamma. Då måste man bli surpelle igen. Nåja, man får väl vara glad att hans humör hållts uppe under större delen av vistelsen ialla fall.
Egentligen skulle han åkt till sin pappa, men det ville han inte, så han får åka dit imorrn. Egentligen skulle han varit till dagis imorrn, men han sa så omtänksamt: "Imorrn när jag kommer från dagis ska jag hjälpa till hemma." Och då hade jag inte hjärta att säga att "du ska inte hit imorrn efter dagis, då ska du till pappa!." Så jag sa helt enkelt att "du får hjälpa mig hela dagen imorrn, för du behöver inte åka till dagis", eftersom jag inte börjar jobba förrän kl 17.
Egentligen skulle han inte fått ha någon lekkompis ikväll, men ändå har han varit och cyklat och badat med Marcial. Han skulle lägga sig i sin egen säng, men nu sover han gott i min koj, OCH jag låg kvar tills han somnade.
Jag är svag... så svag.
Egentligen skulle han åkt till sin pappa, men det ville han inte, så han får åka dit imorrn. Egentligen skulle han varit till dagis imorrn, men han sa så omtänksamt: "Imorrn när jag kommer från dagis ska jag hjälpa till hemma." Och då hade jag inte hjärta att säga att "du ska inte hit imorrn efter dagis, då ska du till pappa!." Så jag sa helt enkelt att "du får hjälpa mig hela dagen imorrn, för du behöver inte åka till dagis", eftersom jag inte börjar jobba förrän kl 17.
Egentligen skulle han inte fått ha någon lekkompis ikväll, men ändå har han varit och cyklat och badat med Marcial. Han skulle lägga sig i sin egen säng, men nu sover han gott i min koj, OCH jag låg kvar tills han somnade.
Jag är svag... så svag.
vänta lite...
Åttakantig STOP skylt Sexkantig STOP skylt
Vilken är rätt? Jag kanske borde läsa på lite innan jag ställer felaktiga frågor.
Fickparkering
Min vän Jonathan håller som bäst på att ta körkort genom att gå en intensivkurs uppe i norrlandsfjällen. Jag som haft körkort i snart 7 år är lite mallig, men är vänlig nog att förhöra honom på b la trafikmärkena då jag frågar om han vet vad den röda sexkantiga skylten som det står STOP på betyder. Joooo, svarar han irriterat. För att ytterligare förbereda Jonathan var jag snäll nog och skickade honom den här beskrivningen på det svåra fickparkeringsmomentet som han skall tampas med i ett senare skede.
Bilden talar för sig själv va?
Drömma igen...
Vaknade med ett ryck och kontrollerade att fingret verkligen satt kvar. Puh, jo. Men jag hade legat tokigt på armen, så handen var domnad. Kanske därav att jag drömmer att jag får en glasskärva i fingret och när jag drar ut den så lossnar hela fingret. Jag ropar på Martin som sitter i vardagsrummet och kollar på fotboll: "Martiiiin, jag måste åka till sjukhuset." Han kommer in i köket och ser min fingerstump som ligger på diskbänken. "Haha, ja... kanske det." Sen vänder han på klacken och traskar tillbaks till fotbollen.
Karlar...
Nu ska jag och Linda åka M/S Alfågeln till Kumlinge för att äntligen hämta hem Joel, som sedan ska till sin pappa...
Karlar...
Nu ska jag och Linda åka M/S Alfågeln till Kumlinge för att äntligen hämta hem Joel, som sedan ska till sin pappa...
Joel är kvar i Kumlinge
Jag ringde för att prata med honom igår. Han babblade konstant i en minut, sen sa han: "... men, hejdå!"
Så var det samtalet avslutat. Jag antar att han trivs där i skärgården och får vara i centrum hela tiden. Han har liksom tre stora barn, en gammelfaster och en gammelfarmor som passar på honom. Där finns inget: "Kan du inte leka själv en stund?", sånt där som mammor gärna vill göra; ha en stund att "leka" för sig själva.
Så var det samtalet avslutat. Jag antar att han trivs där i skärgården och får vara i centrum hela tiden. Han har liksom tre stora barn, en gammelfaster och en gammelfarmor som passar på honom. Där finns inget: "Kan du inte leka själv en stund?", sånt där som mammor gärna vill göra; ha en stund att "leka" för sig själva.
Jarmo
Gårdagens utbildning med barristan Jarmo var överraskande intressant. Det är ju alltid kul att lyssna på folk som vet vad de snackar om och Jarmo visste en heeel del om kaffe kan jag säga. Han var ingen vanlig finne, Jarmo. Nej, han var stilig och välklädd, hade litet bockskägg och talade utmärkt engelska. Han var trevlig och rolig och inte alls sådär barsk och stel som finnar tenderar att vara.
Han visade familjen espresso; lillebror mocciato och storebror café americano. Han berättade om kaffebönorna arabica och robusta, och uttalade det sådär härligt finskt med hårda konsonanter och långa "rrr". Han visade hur man ångar ett perfekt mjölkskum till en cappuccino. Han liksom "tappade" med fingrarna på mjölkkannan och sa: "It´s supposed to be 65 degrees." Sen stängde han av ångan när det var 65 grader. Jo, vi kontrollerade med termometern och nålen stannade på prick 65. När han sen hällde på skummet så gjorde han ett hjärta, sen gjorde han en blomma på nästa cappuccino. Jag frågade om han inte kunde göra ett marijuanablad.
Sen var det vår tur att visa Jarmo våra kunskaper. Vi fick alla göra två cappuccino, som skulle vara likadana, alltså med lika mycket mjölkskum på toppen. Det var svårt, men Jarmo sa att "everyone passed the test" även om jag låg lite på gränsen, då jag efter två försök inte lyckades få skummet perfekt.
Han visade familjen espresso; lillebror mocciato och storebror café americano. Han berättade om kaffebönorna arabica och robusta, och uttalade det sådär härligt finskt med hårda konsonanter och långa "rrr". Han visade hur man ångar ett perfekt mjölkskum till en cappuccino. Han liksom "tappade" med fingrarna på mjölkkannan och sa: "It´s supposed to be 65 degrees." Sen stängde han av ångan när det var 65 grader. Jo, vi kontrollerade med termometern och nålen stannade på prick 65. När han sen hällde på skummet så gjorde han ett hjärta, sen gjorde han en blomma på nästa cappuccino. Jag frågade om han inte kunde göra ett marijuanablad.
Sen var det vår tur att visa Jarmo våra kunskaper. Vi fick alla göra två cappuccino, som skulle vara likadana, alltså med lika mycket mjölkskum på toppen. Det var svårt, men Jarmo sa att "everyone passed the test" även om jag låg lite på gränsen, då jag efter två försök inte lyckades få skummet perfekt.
lördakväll
Jag tog Elias och Seidi med mig till Club Marin ikväll på en kall. Mötte upp Linda och Fredrika (aka. Fried Räka), drack nåra öl, käkade en Clubmacka och mådde gitt. Det sög rejält i Lindas öltarm och hon beslöt sig för att lämna bilen, började räkna ut hur länge hon skulle kunna vara på Arken och samtidigt få sina 8 timmars sömn och frågade Fredrika lite sådär i förbifarten om hon var sugen på en tur till "Stadshotellet". Fredrika såg inte helt oövertalbar ut och suckade och sa nåt i stil med: "Jaha, så du menar att jag måste med till Arken... *suck, att du alltid ska...* ja, jaaa." Det lät dock inte som om det var en uppoffring från hennes sida, eftersom hon började fundera på hur många öl hon hade hemma som de kunde dela på. Och jag tänkte på hur jag försätter mig i en situation då jag faktiskt ÄR barnledig, men ändå inte hänger på till Arken, eftersom jag barnvaktar vingmuttrar. Nåja, jag ska ändå upp tidigt imorrn och känner jag mig själv rätt är jag INTE pigg efter en runda på Arken med Linda och Fredrika. Lika bra att stanna hemma som sagt... jo.
Imorrn har vi utbildning med barristan Jarmo, Finlands bästa... ihana lejona.
Förresten har jag blivit riktigt duktig på finska språket, då jag övar mig på mina finska kunder dagligen. Idag skulle jag säga till ett par att jag kommer med deras kaffe till bordet och uttryckte mig på detta sätt: "Pöydälle!" Kort och koncist. Ulrika, min arbetskompis, skrattade dock åt mitt tappra försök och sa att det betydde "på bordet!". Aja, finnarna fattade ialla fall.
Imorrn har vi utbildning med barristan Jarmo, Finlands bästa... ihana lejona.
Förresten har jag blivit riktigt duktig på finska språket, då jag övar mig på mina finska kunder dagligen. Idag skulle jag säga till ett par att jag kommer med deras kaffe till bordet och uttryckte mig på detta sätt: "Pöydälle!" Kort och koncist. Ulrika, min arbetskompis, skrattade dock åt mitt tappra försök och sa att det betydde "på bordet!". Aja, finnarna fattade ialla fall.
Hett möte i vattnet
Jag blev av med en unge, men fick en annan istället. Skjutsade ut Joel till Kumlinge igår eftermiddag, åkte hem på 9-färjan imorse, som gick halv 10 och gjorde mig trekvart försenad på jobb. Får samtal av brorsan som undrar om jag vill passa Vingmuttern över natten. "Visst, om ni hämtar honom halv 9 på morgonen, jag ska jobba kl 9" sa jag och trodde att det skulle avskräcka. Men nej. Nu sitter jag här medan knubbiga händer river sönder min ålandstidning.
Kul att träffa Farmor, faster och kusinerna igår igen. Det blir många: "Jag minns när du var liten..." historier för kussarna som jag passade när de var små. De suckar och skrattar och jag säger "ack, ja.. det var tider det". Fattas bara att jag börjar nypa dem i kinderna.
En stor händelse inträffade igår också. Seidi blev av med oskulden helt ogenerat framför ögonen på mig. Min farbrors hund Jeppe blev genast tänd på den vackra snäckan som vadade i vattnet i solnedgången igår kväll. Osäkert gick han fram till henne och viftade prövande på svansen. Och Seidi, den konan, viker genast inbjudande undan svansen och låter honom sätta på henne. "Jeppeeeeee!!!" skriker jag och snavar mig fram genom vattnet på sliriga stenar medan hundarna fortsätter älskogen i äkta doggy style. Jag lyckas få tag i halsbandet på Seidi och sliter henne till mig, medan Jeppe försöker följa efter.
Nåja, Seidi verkade inte alltför olycklig av att bli avbruten (det fanns ju vatten och spigg!), medan Jeppe skamset lommade hemåt besviken och generad.
Kul att träffa Farmor, faster och kusinerna igår igen. Det blir många: "Jag minns när du var liten..." historier för kussarna som jag passade när de var små. De suckar och skrattar och jag säger "ack, ja.. det var tider det". Fattas bara att jag börjar nypa dem i kinderna.
En stor händelse inträffade igår också. Seidi blev av med oskulden helt ogenerat framför ögonen på mig. Min farbrors hund Jeppe blev genast tänd på den vackra snäckan som vadade i vattnet i solnedgången igår kväll. Osäkert gick han fram till henne och viftade prövande på svansen. Och Seidi, den konan, viker genast inbjudande undan svansen och låter honom sätta på henne. "Jeppeeeeee!!!" skriker jag och snavar mig fram genom vattnet på sliriga stenar medan hundarna fortsätter älskogen i äkta doggy style. Jag lyckas få tag i halsbandet på Seidi och sliter henne till mig, medan Jeppe försöker följa efter.
Nåja, Seidi verkade inte alltför olycklig av att bli avbruten (det fanns ju vatten och spigg!), medan Jeppe skamset lommade hemåt besviken och generad.