Hsand.
Resrutten är som följer:
Söndag 28/1
Mariehamn-Eckerö-Grisslehamn-Uppsala-Härnösand
Onsdag 31/1
Härnösand-Stockholm-Grisslehamn-Mariehamn
Man kan de där vägarna utantill nu. Kanske man skulle köra själv nästa gång...
Vi hörs!
Jo.
Men först ska vi avnjuta lite härlig grönsaksgratäng med potatis, morot, broccoli och lök. Kanske man skulle bli veggo. Grönsaker är grymt gott!
Men å andra sidan, jag skulle inte kunna hålla mig från att äta en härligt, saftig, grillad köttbit på en kvällsvarm veranda en sen sommardag.
Storm och blåst idag. Hoppas (eller hoppas inte) att båten går imorgon. Jag åker ju till Härnta igen. Nggaaahhwwwww!
Nattblogg.
Härriguuu... jag låter som en kärring. Nåja, jag gillar ju att ha rent omkring mig.. ehrmm...
Har varit på Packningen idag och vikt ca en miljon fakturor som ska klistras på Well Nutritionkartonger. Vi roar oss genom att läsa alla fula finn-namn på fakturorna medan vi fuktar fingrarna på blöta pappershanddukar instoppade i kaffemuggar, viker A4 arken två gånger, sätter dem i plastfickor och klistrar på kartongerna, hivar över dom till Anders som kontrollräknar dem och gör high five när vi fått korrekt antal.
Jag måste fråga Anders vad vi egentligen får för lön för vårt monotona arbete och han ler lurigt och säger:
"4 euro i timmen". Ehhh... tänkte jag. Inte så bra, men vafan. Jag kunde nästan stå där gratis bara för att ha nåt att göra på dagarna... ja, när jag inte vrålpluggar dårå. Så jag sa till Anders:
"Ja, man får väl va glad för det lilla. Det är ju vi som inte duger till nåt annat som får stå här och vika kartonger med våra krokiga fingrar."
Anders skrattade och sa att det där med lönen var ett skämt och att vi får typ det dubbla. Vilket är bra ju. Men jag gjorde klart för honom att jag inte vill sommarjobba som kartong- och fakturavikare, utan gärna istället står på Robert´s med mitt serviceminded leende och min kvicka espressoarm. Och som den goda människan han är säger han att han gärna vill se mig där i sommar!
natti
Mocca Rutor.
Igår gick vi igenom vad vi behövde handla till bakningen och Joel skrev sin första inköpslista.
"Hur skriver man kakao...?" funderade han. "K-k-k (skriver K). Sen då...? Kaaa. A-a-aaa (skriver A). Kaak... k-k-k (skriver K)" Till slut hade han skrivit:
KAKAO
SMÖR
ÄGG
... helt själv!
Nya vänner.
"Kom igen, vi tävlar!" ropar den ene, och Joel är inte sen att hänga på och så flyger de nedför backen med glada skrik och skratt. Jag möter dem halvvägs där de går bredvid varandra och språkar medan de kämpar med sina kälkar.
"Du, vad heter du förresten?" frågar den ene killen Joel, som svarar.
Leken pågår ett tag till innan det är dags att gå hem. Jag drar Joel som glatt berättar att han stämt träff med killarna i backen nästa dag:
"Tänk Mamma, nu har jag fått nya vänner!" Så enkelt. Så självklart.
RockOff
Nu kan du skriva på en namnlista för att stöda Dennis och RockOff. Skriv på!
Dirty.
Mr Lång är på resande fot och när jag inte har någon som ska krama och lukta på mig, kan jag lika gärna gro igen lite. Jag har hört att det är nyttigt att vara lite skitig emellanåt, låta håret vila från dagliga tvättar och låta de naturliga fetterna smörja huden istället för Erisan. Jag har burit samma kläder två dygn, dag som natt; långkalsonger, strumpor och t-shirt. När jag ska gå ut drar jag på mig täckbyxorna och när jag ska lägga mig tar jag av mig den långärmade tröjan.
Bekvämt.
Nu har ju inte alla den möjligheten att gå runt och vara skitig hela tiden. Vissa har ju jobb som de ska gå till alla dagar, där man kanske behöver se någorlunda representabel ut. Men när jag sitter här med Bunar Nihads avhandling om skolan i förorten och Seidi som enda sällskap, ja... då är det inte så viktigt att vara snygg och fräsch helt enkelt.
Pruttbyxan.
Denna byxa skulle dock kunna utvecklas så att den även var ljuddämpande och kapslade in bruna fartränder.
Byrackan.
Äh, jag tar det från början:
2002 flyttar vi till en trea på Askuddsvägen bor bor där i allsköns ro tills jag tröttnar på karln jag bor med och han lämnar lyan. Kvar är jag, Joel och hunden. Hunden, som under löptider blir galen och ska ut och para sig, så när jag är på jobbet sysselsätter hon sig med att göra kaffeved av ytterdörren.
2004 bestämmer vi oss för att bo lite mindre och billigare nu när vi bara är två i familjen och jag byter lägenhet med grannarna tvärs över gården. De tar min trea med flisig ytterdörr och jag tar deras tvåa med hel ytterdörr.
"Ja... jag får väl fixa den där dörren sen... nångång." sa jag då.
"Äh, ingen fara" sa de.
Tiden gick och jag har liksom "glömt" den där dörren. Ibland, då när orosmolnet tornar upp sig, brukar jag tänka på den för att jag liksom ska känna mig extra eländig. Men lika fort som tanken slår mig, slår jag bort den. Tills nu idag, då jag möter grannarna ute på parkeringen med blompelare, klädkassar och flyttlådor.
"Ska ni flytta?!?!"
Ja, och så berättar de hur fin lägenhet (utan trasig ytterdörr) de ordnat. Men jag är inte intresserad av deras nya lägenhet, jag vill veta hur mycket skit jag kommer att få för dörren.
Som tur var är man ju lite smart och har varit i kontakt med försäkringsbolaget, redan för två-tre år sedan, i det skedet då hunden var galen och kåt. Och vanligtvis ersätter de inte skador som djur förorsakat, eftersom hundar egentligen ska vara inburade när de vistas ensamma i lägenheten. Men just den dagen då försäkringsgubben var på besök för att bedöma skadornas omfattning och huruvida jag skulle få dem ersatta, bestämde sig Seidi för att visa upp sig från sin allra bästa sida. Hon skällde inte ens när han kom, hon låg på soffan och tittade med "hundögon" på honom när han pillade på hennes krafsmärken i dörren. Det var som om hon skämdes och insåg vad hon hade gjort. Försäkringsgubben konstaterade att inget annat var skadat i lägenheten och jag försäkrade att hunden vanligtvis var som en filbunke och att hennes krafsande var en engångsföreteelse. Och mitt iallt hade jag nytta av min Hemöms Junior försäkring.
Nu har jag varit i kontakt med fastighetsskötaren, som lovat kolla skadorna och hjälpa mig fixa till det där. Tänk att man aldrig får saker gjorda av egen fri vilja, i god tid, så man slipper oroa sig och ha ångest över allt som hänger över en! Nä, det ska gå så långt så det är paniken och rädslan som gör att man tar tag i saker. Nåja, nu ska väl dörrjäveln bli lagad så jag slipper oroa mig över den i framtiden.
Simma på.
Frusna och kalla står vi länge i duscharna och spolar hett vatten innan vi virar in oss i fluffiga handdukar och går till bassängen. 27 grader, brrrrr. Efter en kvart var Joel blå om läpparna och jag påminde honom: "Rör på dig, sparka med benen så blir du varm!" Sen simmar vi av och an, medan vi sjunger: "Simma på, rör på benen, simma på, rör på benen..."
Vi gör det ödersdigra misstaget att gå upp och värma oss i bastun en stund. Det var inte skönt att häva sig i det kalla vattnet igen! Ett par repor till: "simma på, på benen..." När sonen min är knottrig över hela kroppen och har lila läppar föreslår jag att vi går och tvättar oss.
Efter simningen var Joel hungrig och skröt i bilen om att han skulle äta allt vi hade hemma. Det blev tre rostmackor och tre mandariner. De utsökta grönsaksbiffarna jag gjorde till middag tidigare rörde han inte och jag sa att jag skulle skita i att laga mat i forstättningen och bara köpa hem Pågens rasker och lördagskorv.
Tessa sms:ade från Thailand och undrade om Joel behövde nåt i klädväg.
"Jag vill ha ett par shorts med palmer och skymning på" sa han. "Och en hatt som är gjord av trästrån."
Det blir nog fint, gullevän.
Gåbben och kärringen
"Gåbben hämtar barnen på tisdagar, då jobbar jag kväll" förklarar hon. Jaha, och vem är Gåbben? Är det hennes man? Okej, om han är Gåbben, då måste ju hon vara Kärringen. Jag hade åtminstone inte velat bli kallad kärring. Det är ett fult och nedlåtande ord.
Kanske hon kallar honom Pappa också? Då menar jag inte när hon talar om honom med barnen, utan det kan vara när hon vill honom något:
"Pappa, hämtar du Lillen på tisdag?" Det låter ju som om han var pappa även till henne.
Förlorar man sin egen identitet när man gifter sig och skaffar barn? Blir man automatiskt frugan eller kärringen och Mamma även till sin man? Vart tar då den där Jenny vägen som han faktiskt gifte sig med (ja, nu ponerar vi att det är jag som blir utsatt för dessa öknamn dårå, jag har inte gift mig än)? Är hela hennes personlighet gömd under mamma- och frurollen? Inte konstigt att folk skiljer sig!
Nä, jag ska aldrig bli någon Kärring ialla fall. Och Mamma ska bara mina barn få kalla mig. Vill sedan min man kalla mig älskling eller något annat kärleksfullt är han välkommen att göra det. Då låter det åtminstone som om han gifte sig med mig av fri vilja och inte enbart använder mig som avelssto.
Skolångestmantra.
Åhhh....
http://www.skydive.se/
Klicka på TANDEM, där kan man se en film. Härligt, eller hur?
Kul namn!
| Jenny Elisabet Pettersson's Aliases |
 Your movie star name: Crisps LeoYour fashion designer name is Jenny Helsinki Your socialite name is Brudis Stockholm Your fly girl / guy name is J Pet Your detective name is Dog Godby Högstadieskola Your barfly name is Pop Corn Horses Neck Your soap opera name is Elisabet Skutviken Your rock star name is Chocolate Race Car Your Star Wars name is Jensei Petcal Your punk rock band name is The Happy Vibrator |
http://www.blogthings.com/meganamegenerator/
Nörd?
"Paller, sånt där tittar int ja på ialla fall. Bah, Star Wars."
Igår fann jag mig själv sittandes i Mr Långs soffa, iförd sju nummer för stora mjukisbrallor och en Carlsberg i handen, med blicken fäst vid dumburken. Emellanåt ryckte jag ivrigt Mr Lång i ärmen och pekade och ropade: "Där! Han där... visst är det Jabba the Hut?!"
Nick från Lången.
"Obi-Wan, säger dom" fortsatte jag, "månne han heter Kenobi i efternamn?"
Visst.
Stolt över min otroliga SW-kunskap och nyvunna intresse log jag och funderade högt att "man kanske borde se de andra episoderna också...".
"Jag har boxen" sa Lång. Misstänker att det blir ett Star Wars marathon snart. Följt av Sagan om Ringen trilogin. Den måste man ju se!
Men nu har jag inte tid med det riktigt. Igår inhandlade jag ett 1000 bitars pussel, som det är svårt att slita sig ifrån. Det är väldigt mycket himmel- och havbitar som ser precis likadana ut. Men det är pyssligt och kul! Star Wars och pussel... nä, jag är inte nördig.
Se! Nu var jag fördomsfull igen!
Jag är hemsk.
Usch.
På skidor
Kul att skida, tycker Joel. Fast svårt att åka slalom.
Joel till NHL?
Skridskoåkningen går toppen också. I fredags bladade vi återigen runt på Islandias blanka is. Jag får en riktig kick av det där ljudet av skarpa skär mot hård is. Det låter så tufft! Och får man till ett riktigt fint hockeystopp, så isen sprutar, då är lyckan total. Jag övar just nu på hockeystopp (kan bara till höger), sväng i farten följt av bakåtåkning, och snurrningar (vill inte kalla det piruetter, då tror ni jag åker i kjol och har benet bakom nacken när jag snurrar). Joel har också fått bra teknik, och kommit ifrån det stadiet där han åkte med vänsterbenet stilla medan han knuffade på med högerbenet.
När vi sedan sitter och vilar och äter mandarin, studerar vi de fjortonåriga killarna som med mjukisbrallor och hjälm med fladdrande hakband sprätter runt på isen i 100 knyck, svänger i farten, åker baklänges och korsar benen, svänger tillbaka i sick-sack för att till sist göra ett skarpt hockeystopp så isen sprutar.
Nu tjatar Joel om att han ska börja i hockeyskola. Och det får han ju gärna. Nog skulle man vara stolt om man var mor till en fjortonårig grabb med en sån där fantastisk åkteknik som killarna vi ser på Islandia. Och under matcherna skulle jag sitta med hockeytröja och keps med klappande händer på huvudet, hejja och skrika, bua åt domaren och skämma ut mig.
Skämt åsido. Jag vill gärna att min son skaffar sig hobbies och intressen och aktiverar sig på andra sätt än att sitta inne framför datorn och dricka coca cola, ha ett socialt liv som sträcker sig till c.s polarna, som han oftast har kontakt med via nätet, förutom när de ses och dricker öl. Jag vill inte att han blir en klen och blek man med mörka ringar under ögonen. Han får hellre bli en aktiv, stadig karl med rosiga kinder.
Nåja, oavsett vad han förter sig så får man väl acceptera det. Men jag skjutsar honom hellre till en hockeymatch än till ett LAN-Party.
hrmpf
Go vintage.
Men idag fixade jag klackarna och var urnöjd över stövlarna som mor pröjsat 400 mark för, för 25 år sedan. Go vintage!
Kulan i skålen.
Annars har jag haft en tråkig dag. Hade planerat att läsa in mig lite på nästa kurs, men alla böcker är ju utlånade. Så jag har suttit med gitarren och övat febrilt på "Time after Time" - Eva Cassidys tolkning. Jag ruttnar liiiiite smått här hemma just nu. Fallskärmshoppningen känns för långt bort. Jag måste ha nån liten utmaning eller nåt litet projekt här emellan.
Funderar...
Härrigu
Skit oxå
lördagskväll
Klockan 19 tittade vi på klockan och undrade när vi skulle få åka till Arken. Halv 24 kunde vi inte hålla oss längre, så Fredrika fixade skjuts och vi släntrade in i en nästan tom nattklubb, köpte en varsin dricka och intog dansgolvet. Och vi dansade som om vi ägde stället. Vi showade och spexade och det var längesen jag hade så roligt! Till sist kom det fram en snubbe och undrade om vi hade betalt av bandet för att stå och dansa och locka upp folk på dansgolvet. "Ingen dum idé", tänkte jag och jag tror jag ska lägga fram förslaget till Carola och de andra i Soundway. Minns att jag fått förfrågan om att strippa en gång, då tackade jag nej. Men för gratis inträde och obegränsad ölkonsumtion skulle jag lätt ta jobbet som dansmagnet på Arken!
Under kvällen fick jag också dansa lite styrdans med Tommen, skälla ut en dam på toaletten som tyckte vi var vulgära som gick i linnen "mitt i vintern!" och påstod att vi hade det för att ragga karlar, hjälpa en man att ta bort inkletat tuggummi från hans fina kritstrecksrandiga kostymbyxor och tro´t eller ej... men jag slog inte till Fredrika en enda gång (det är annars något som jag i misstag ofta gör antingen när jag gestikulerar på fyllan och Fredrika står för nära med ansiktet, eller så har hon otur och har foten under mina klackar när vi dansar).
En rolig kväll tar snabbt slut och när vi blitt utkastade av Hubbe vid stägningsdags tänkte jag på att såna här kvällar nog är nödvändiga att ha med jämna mellanrum om man är sambo, som Fredrika (såklart är det nödvändigt även om man inte är sambo), så man vet att man lever! Nu kanske det låter som att jag tycker att sambolivet är likamed inget liv alls. Så är det inte, men man får aldrig glömma att träffa sina egna vänner, festa och ha kul även utan sambon någongång.
Stuck in Sthlm
Härnösandsdagar. De gick fort och nu är musikpedagogikkursen avslutad. Jag tog en tidig buss från Hsand för att hinna hem med sista färjan. Anländer till Sthlm, träffar Joniie och smusslar till honom några piller; Rosenrot, eller "rchåååsenrååååt" som han tror att det heter. Trött efter den långa bussresan, stapplar jag ner till tunnelbanan för att åka till KTH och återigen sitta på en buss. Kliver ombord på ett smetfullt tåg och håller på svettas ihjäl alldeles inklämd och ihoptyckt och varför går inte tågjäveln? Står still så i ett bra tag innan en lugn röst ropar i högtalarna att tåget är försenat, p g a att ett annat tåg står still längre fram. "Kuk" tänkte jag då. Ja, det var fult, men det var så jag tänkte. Om 20 min går bussen. Efter ett tag rullar tåget iväg, för att återigen stanna vid nästa station och bli stillastående. Och jag inser att jag kommer att missa bussen.
Kliver av och åker tillbaka, håller tummarna för att VIkinglinekontoret är öppet på Cityterminalen och drar en lättnandes suck när jag knallar in och beställer en biljett med Ålandsfärjan. "Ålandsfärjan? Den är på dock!" säger damen i kassan. "PÅ DOCK?!" utropar jag och sätter händerna framför ansiktet och känner hur tårarna bränner i ögonvrån och det stockar sig i halsen. "Vad ska jag göra nu då? Jag har precis missat bussen till Grisslehamn!" Damen i kassan föreslår att jag ska ta Åbobåten som stannar i Långnäs: "Då är du hemma kl 3 inatt." Eh.... nejtack. Uppgiven, arg, trött, svettig och ledsen kliver jag ut i den kyliga stockholmsluften, som lite halvtrevligt blandas med en stank av urin, och ringer Joniie: "Får jag sova hos dig?" Sen ringer jag Mr Lång och svär och är upprörd en stund och han är förstående: "Ja... jag förstår... nä, det är inge kul... jo, jag vet hur det känns, jag har varit med om det förut.... okej, okej, nä... jag vet inte hur det känns."
Sätter mig på tunnelbanan till Sundbyberg och Joniie bjuder på pizza och så ser vi Batman Begins och så är jag liiite gladare. Kliver upp i god tid på lördagen för att hinna med morgonfärjan, men tajmar totalt fel med tunnelbanetiderna och inser att jag förmodligen kommer missa Grisslehamnsbussen EN GÅNG TILL. Det får icke ske. När jag sent omsider anländer till Tcentralen rusar jag så fort jag kan med ryggsäck och en vinglig väska på hjul, som jag sedan får bära för att kunna rusa tillräckligt fort. Greppar tag i en taxichaffis och flåsar: "Kan du ta dig till KTH på tio minuter? Jag har bara hundra kronor, räcker det?" Chaffisen hivar in min väska i trunken och kör mot rött en gång för att vara mig till viljes. Stannar med tjutande däck vid önskad slutdestination och jag ger honom mina sista slantar. 2 kr i dricks ficka han för vansinnesfärden. Hoppar ombord på Grisslehamnsbussen och med darriga händer räcker jag fram min bussbiljett som egentligen gäller från Uppsala och inte stockholm: "Snä--lla, snä-älla, får jag åka på den här?" Jag måste ha sett bra eländig ut, för busschaffisen nickade glatt och jag kunde kliva ombord. AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHH!
Äntligen hemma, typ fyra timmar senare. Och om två veckor ska jag till Härnösand igen. Fy fan vad bussresor, lokaltrafik och jäkt, spring och tjaming står mig upp i halsen!
... när det finns roligare saker att göra...
Nåväl, tänkte sedan åka hem och diska, packa och göra i ordning, men så sitter Fredrika på msn och kräver att jag ska komma dit på kaffe. Som en god vän drar jag på stört och lämnar kaoset här hemma till sitt öde. Fredrika var gräsänka och jag krävde då i min tur att jag måste få se henne full på lördag. Hon var inte svårövertalad.
Hamnade återigen på villovägar i den omtalade, sköna sängen med den varma armen i, vaknade med ett ryck kl 10, ilade iväg till Sparis för att köpa hundmat och kom hem för en halvtimme sen. Men jag har ialla fall diskat!
Nu måste jag packa och duscha.
Kommer åter fredag eller lördag.
Excorsisten?
Igår kväll somnade han kl 20 och ett par timmare senare, mitt i De tolv apornas arme, hörde jag en röst från sovrummet: "Hörniii?"
Jag gick dit för att se vad han ville.
Där låg han, svettig och het med ögonen uppspärrade och frågade förvirrat: "Mamma? Hörni?" Jag svarade. Då började han sluddra nåt osammanhängande och emellanåt frågade han igen: "Mamma? Ska jag säga en sak?" varefter det följde lite sludder. Mitt i allt blev han tyst för att sedan börja skratta, fortfarande med ögonen uppspärrade och utan att blinka. Då vart det lite läskigt, han såg ut som ett spökbarn i en skräckfilm. Jag krusade honom lite på huvudet och sa att han bara drömde. Efter ett tag somnade den lilla "otäckingen".
Idag är han rätt pigg, efter att ha sovit 14 timmar. Nu ska han lira baseball med Seidi, medan jag ska försöka slutföra lite skolarbeten. Härnösand imorgon.
Irriterad!
Usch, vad det är jobbigt att vara irriterad och låta det gå ut över folk i ens omgivning, i detta fall mitt barn. Jag försööööker hålla mig, men när jag ligger och håller om honom i sängen och sköter om lite för att han är sjuklig så spänns nerverna som fiolsträngar när han ligger och smackar, bökar, pratar och pillar och jag fräser att "Jaja, kom upp då, det blir ändå inget sova av på det här sättet. Men tro inte att det blir någon vanesak, seså, ligg här på soffan nu och rör dig inte en millimeter!"
Irritationsmomenten idag är flera...
- när missförstånd uppstår och man får skita i saker man planerat, eftersom man gett med sig efter att ha fått saker slängda i ansiktet i ett försök att ge mig dåligt samvete.
- när jag har saker liggandes på hög som jag borde göra, skolsaker, och motivationen är obefintlig. Jag KAN inte göra nåt, jag avskyr det, jag VILL inte till skolan på tisdag, jag HATAR att åka buss, jag vill HEM på fredag och inte behöva sova över i stockholm till lördagen. FAN, måtte skiten vara över snart...
- jag har kroppsliga besvär som oroar mig
Igår fanns ialla fall inga irritationsmoment. Blev bjuden på middag och trevligt sällskap hos Mr Lång.
Förrätt
Krämig avocadosoppa med räkstjärtar
Hudvudrätt
Köttpaket (?) med pepparrots- och senapsfyllning
Ugnspotatis med trattkantareller
Kaffe och avec
Efterrätt
Tiramisuglass
Dagens tips!
Raka inte armhålorna för att därefter överdosera Absolut Torr en timme innan du ska iväg. Detta leder till plågsamma stickningar och sveda och du får gå omkring och knipa fast kalla saker under armarna, medan du gör en sista touch på makeupen. Nu ska jag och mina rödflammiga, svedda armhålor åka iväg.
Puss och kram
Mmmmm!
Jag har haft en del riktigt konstiga drömmar inatt. Kanske det berodde på att sängen jag sov i var så jävla skön, att täckena som omgav mig var mjuka och fluffiga och att värmen från armen som höll om mig var väääldigt rogivande.
Nu har jag just lämnat allt det där och ska iväg och packa Rosenrot ett par timmar.
Ikväll ska jag bli bjuden på fin, hemlagad middag. Känner man sig bortskämd nuförtiden, ellä!?
Arbete och träning
I fyra timmar har jag stått och vikt små Well Nutrition kartonger, påtat in Omega3 och vitamintabletter och förslutit förpackningen. Sedan var det dags att klistra fast förpackningarna med tejp och dutta dit ett klistermärke. Och till sist vek vi 500 fakturor, satte dem i plastfickor och klistrade på dem på förpackningarna. Inte det mest stimulerande arbetet kanske, men bra för fingerfärdigheten. Och så blev jag bjuden på lunch! Imorgon ska vi packa Rosenrot. Jag tror jag ska ta hem en karta. Det lär va bra för potensen.
Tränade igår, känns knappt idag. Det beror lite på instruktör. Ikväll är det Conny, imorrn lär jag vara slut.
Nu ska jag gå ut med hunden, som ätit ett paket socker medan jag varit borta. Jag säger bara SUCK!
R.I.P Ada
Igår kom vi hem efter att ha varit ute vid Nabben och letat guld, och finner Tamagotchin Ada helt stel och tyst på bordet.
"Varför har den vingar?" frågade Joel oroligt och tryckte på knapparna för att försöka få liv i ´na.
"Ehm... ja, den ser ut att ha dött" sa jag och tog betäckning för skriet jag väntade att skulle komma.
"Jaha" sa Joel. "Då är det ju bara att göra en ny, kan vi göra det nu Mamma?"
Phew, tur att de kan återuppstå de där elektroniska husdjuren. Men med den omsorg jag givit lilla Ada, medan hennes lill-husse mest tyckt hon var jobbig när hon piper, känner jag att nä... ingen annan kan ta Adas plats. Jag måste få smälta detta lite.
"Nä, du åker ju till Pappa imorgon. När du kommer hem ger vi livet åter till Tamagotchin."
Snygg och hälsosam
Jag och Linda hade en diskussion påväg hem från Avancia för ett tag sedan, som handlade om kroppsmassa. Ni vet: "usch, min rumpa hänger så mycket", "min är okej, förutom att den har gropar", "hellre gropar än hängbröst", osv osv. Och Linda frågade mig varför man inte kan tycka om sig själv för den man är och hur man ser ut. Varför måste man vara smal för att vara nöjd? Jag funderade på att säga nåt klyschigt i stil med: "Ja, det spelar ingen roll hur man ser ut på utsidan, huvudsaken är hur man är på insidan." Men vad tusan, jag vill inte vara tjock... eller mullig... eller mjuk. Inte vill jag vara pinnsmal heller, men jag vill vara vältränad och tja, tight! Jag tycker det är snyggt att vara smal. Får man tycka det idag utan att bli lynchad? Självklart motsätter även jag mig de där skeletten till modeller som dör på modevisningar för att de svälter sig själva. Men är man sunt smal är man skitsnygg. Och jag tycker inte mindre om de som är tjocka eller mulliga. Jag tycker om alla snälla, trevliga, roliga människor oavsett kroppsbyggnad, men jag vill inte själv vara tjock!
Så jag kommer att forstätta kolla in Faschion Shows, program som Top Model och kluma på låren och studera celluliterna, träna och tycka om min kropp. För det är snyggt med smala, hälsosamma, människor.
inköpslista
Jag skrev i någon blogg för ett tag sedan att man borde dela med sig av sina inköpslistor, för att få lite nya ideér liksom.
Här är min lista, håll ti godo:
wc-papper
potatis
köttfärs
vitkål
ägg
gul lök
matlagningsgrädde (låååg fettprocent!)
avocado
broccoli
krossade tomater
fryst rotfruktsblandning (till soppa)
fisk (till soppa)
fiskbuljong
mjölk
bröd
pålägg
frukt (banan, äpplen, mandariner etc.)
grönsaker (sallad, gurka, tomater)
gröna linser
naturell yoghurt med honungssmak
Så, jag tror det blir fisksoppa till middag idag. Kommer att smaka fint.
Ja, så nu får alla bloggare börja dela med sig av sina egna inköpslistor!
plugg plugg
Denna vecka blir en kamp med skolböckerna. Nu ska här pluggas! Sluttampen på kursen.
Sedan är det bara att ladda upp inför, enligt de som gått den, den värsta terminen av alla. Den fruktade AU2:an med forskningsmetodik, vetenskapsteori, praktik och annat elände. Det sägs att folk kör på sista tentan fem gånger i rad, och tvingas läsa om hela kursen till sist. Huvva.
Nej, nu har jag inte tid med er längre. Nu ska jag läsa om kultur och estetik i skolan.
Vi kollar fyrverkerier på balkongen
Nyårsaftonen blev lugn. Vi åkte till Islandia och skrinnade på förmiddagen, träffade bekanta som bjöd över oss på fika senare på eftermiddagen. Sen åkte vi till pappa och åt middag: grillad entrecote och potatismos, som vanligt. Vid 20-tiden kom vi hem, gick ut och smällde våra smällare, gick in och åt ostbollar och halv tolv packade vi in oss i täcken och filtar, åt smörgås och drack te och kollade på fyrverkerierna och Joel skrek "GOTT NYTT ÅÅÅÅÅR!" så det hördes över hela nejden.
Nyårslöfte: jag ska hoppa fallskärm.
Gott Nytt År, folks.
Kärleksastro
Lejonet
|
Bästa chansen: Stenbock, Vattuman.
Bästa stället: I naturen.
Bästa datumen: 5-6/1.
Det låter ju inte så tokigt, faktiskt :)