jeneli

Min soffa är så hård så när jag sovit på rygg har jag ont i hälarna när jag vaknar.

Efter månader av dövhet fick jag idag äntligen tillbaka min hörsel. Det har verkligen varit besvärligt, t ex när vi var i Egypten för ett par månader sedan slog vaxet i örat helt lock och jag gick i ett par dar och gnällde över min dövhet. Locket släppte dock på flygplatsen påväg hem, då en ilsken arab slog handen i disken då han ville snabba på tempot i kön.

Men nu har det verkligen varit olidligt. Så fort jag lagt mig på högra örat har det täppt igen och jag insåg att jag nog behövde söka professionell hjälp för min åkomma.
I två nätter droppade jag Remo-Vax i öronen, pluggade igen dem med papperstussar och spolade ur på morgonen.

Idag åkte jag till hälsocentralen för att bli ursköljd. Sköterskan tittade först i mina öron med sin örontittargrej.
"Ojojoj, här var det vax minsann!"
Hon styrde ihop spolspruta, ljummet vatten och rondskål. Sen fick jag sitta och hålla i skålen medan hon tryckte in sprutan i örat och sprutade in vattnet.
"OJOJOJ, här kommer det grejer!" utbrast hon.
"Få se, få se!" sa jag och tittade ner i rondskålen.
En brun klump hade landat i den och plötsligt uppmärksammade jag att ventliationen brusade i rummet.
"Jag hör!" strålade jag. Sen var det nästa öras tur. Samma procedur.
"OJJJ OJJ OJJJJJ!" skrek sköterskan av upphetsning.
Tillochmed jag blev lite äcklad när jag såg vad jag gått och burit på inuti mig. En brun sörja böljade i rondskålen, vari det låg en klump och guppade.

Glädjestrålande skuttade jag från sjukhuset och inte bara för att jag blivit av med vaxproppen, utan jag har ju fått jobb idag också. FAST tjänst! Känn på den!

Den här helgen åkte jag och Joel till Stockholm för att:
a) hälsa på brorsan med familj.
b) se på bio.
c) shoppa lite.

Tyvärr valde Simon att ta med sig Elias till Åland precis den här helgen. När vi ska komma! Jag misstänker att han undviker oss... Men ialla fall var Adis och Ann-Catherine hemma för att ta emot oss, och det blev bra det med!

På lördagen åkte vi då och vi började med att stoppa till i Heron City för att kolla på Draktränaren. Vilken härlig film! Både jag och Joel gillade den, även om jag måste ta mig en liten tupplur för att orka igenom hela. Draktränaren rekommenderas skarpt till alla barn över 7 år!!
Efter filmen åkte vi vidare till Skärholmen för lite shopping. Joel köpte sig en ny kickbike "razor" som sprutar gnistor när man bromsar med den. Fränt. Han fick också nya skor och en snygg, röd Adidaströja.
Mamman fick slita åt sig tri plagg från JC på REAhyllan utan att prova. Men det är tur att allt klär en skönhet ;)

Sen drog vi hem till familjen Pettersson/Renfors. Adis har verkligen lärt sig mycket sen Faster såg honom sist. Han pratar utav bara tusan. Långa meningar!
"Ja ingen bebis. Ja toj pojke" förklarade han. När jag frågade vad han heter svarade han: "Ajan Pättässån". När vi såg på Pirates of the Caribbean sprang han och gömde sig: "Jädd!! Läskit!" 
"Fastej pjuttaj. Fastej luktaj ijja." kläckte han också ur sig. Jag vet inte var han fick det ifrån...
Han härmade allt man sa, men fick problem då jag försökte få honom att säga "nationalencyklopedin".

På söndagsförmiddagen tackade vi för oss och åkte till IKEA och gjorde av med massa penningar. I min enkla boning har jag nu b la nätta sittdynor till köksstolarna, kuddar till soffan, dvd-hyllor, turkosa handdukar och nån onödig kökshylla som jag slet åt mig utan att titta på prislappen. Den var dyrast av allt. Suck. Åt Seidi köpte vi en ny bädd, jättefin, grå med tassavtryck på. När vi kom hem försökte vi locka Seidi till sin nya, fina säng, men hon bara snusade misstänksamt på den och gick och la sig på soffan.

Det var en trevlig helgtrip!

Idag har jag bytt tossor på bilen. Nästan helt själv. Jag hade blinkat vackert med ögonfransarna och lurat hit K att hjälpa mig. I god tid plockade jag fram däcken, radade upp dem och började leta domkraft och fälgkors.
Var satan är dom då?! Sökte och letade, grävde och rotade och efter mycket om och men hittade jag grejerna i en lucka på reservhjulet. Där fanns också startkablar som jag sökt efter vid nåt annat skede.
Bra att veta!

K dröjde. Jag bestämde mig för att sätta igång på egen hand, det kan väl inte vara så svårt? Jag satte fälgkorset på bultarna, kickade till det med foten så bulten släppte och lossade på alla. Sen hissade jag upp bilen och tog loss det ena däcket. Jag blev fundersam. Det brukar vara skillnad på vilket däck som ska vara var. Jag sket i skillnaden och satte på det som låg närmast.
När jag stånkande och stönande börjat med hjul nummer två kom grannen strosande.
"Ska du ha hjälp?" undrade han.
"Nätack, det här går finfint det" sa jag och fumlade med bultarna, tappade dem, skruvade åt fel håll etc.
Grannen stod envist kvar och samtalade lite, men till sist kunde han inte låta bli att hjälpa mig med den där bulten.
I samma stund rullade K upp på parkeringen.
"Så dags att komma nu!" ropade jag.
Tjopp, tjopp så hade grannen och K fixat på resterande hjul och jag behövde bara bjuda på kaffe som tack för hjälpen.

Men nu vet jag att nästa gång jag ska byta däck så behöver jag inte "ordna" nån att hjälpa mig. Jag behöver bara börja själv, så strömmar hjälpen till från alla håll :)

Herregud, vad är det med mig??

Uuuuh, jag känner mig bakis. Gertrud kom hit igår och vi såg på Talang och drack nån öl. Närmare bestämt tre stycken. Och så vaknade jag imorse med sprängande huvudvärk.

Tänk att jag börjar ruttna så fort jag blir instängd mellan hemmets fyra väggar. Påsken - ingen hit. Åkte till mor, till far, i övrigt satt jag bara hemma och blev bara mjukare och mjukare, började lukta illa och antog en brunaktig färg. Sakta men säkert höll jag på att ruttna bort.

Jag tror jag bloggat längst av alla jag känner, men ändå är jag sist med att göra en personlig "framsida" på bloggen. Hur gör man det? Är det massa html-koder och skit? Hjälp mej då!

Igår var Joel hemma från skolan, efter mycket om och men. Jag är hård. Han ska helst ha feber eller ha spytt eller ha något konkret fel. Inte bara känna sig dålig, snuvig, ha ont i huvudet eller magen. Då måste han åtminstone försöka gå till skolan, så får han väl gå hem sen om det blir för jävligt för han. För rätt ofta "glöms" sjukan bort när ungarna kommer till skolan.