jeneli

Lite sakta såhär håller man på komma tillbaka efter att det stora vemodet rullat in.
Linda såg det redan förra veckan på boxercisen, då jag hade helt annat go än sist vi var och tränade och jag känner mig liksom... snyggare än jag gjort på länge. "Jag tror jag gått ner i vikt" sa jag till LInda och klämde lite på love handlesen. "Nä, fattar du inte att du mår bättre, det är därför du känner dig snygg" sa Linda, som är rätt klok för sin ålder. "Jaha... det har jag aldrig tänkt på" sa jag fundersamt. "Så du menar att jag inte ser smalare ut då?" frågade jag sen lite ängsligt. "Nej, du ser likadan ut som alltid" sa Linda. "Tack" muttrade jag.
Huvudsaken är ju ändå att man känner sig fin och mår bra, då blir man liksom snygg på utsidan också. Det har Linda sagt.

Förresten kom vi fram till det på julafton, att vi Petterssonare är jävligt attraktiva. Vi har det inte lätt kom vi på. Hur lätt är det att vara eftertraktad och bli jagad, liksom? "Man får stå ut" sa vi. Kan tillägga att Petterssonare kan snacka mycket utan att det är så värst mycket sanning i orden. Att använda sig av ironi är rätt vanligt i vår släkt också.

Nu har jag druckit två spetsade glöggar och jag ser roat på hur min son iförd hockeyhjälm med gallervisir busar med vår hund. Nya jeans har han som han fått av Tomten. Och han är inte lite läcker i dem.  Det syns att han brås på Petterssons släkten.