jeneli

Jag var dödstrött efter dagens arbetspass på Robert´s. Jag är inte van vid tempot, märker jag. Men det är kul! Trots att jag kraschade en kaffekopp, bakade brownies med torra kanter, serverade fel grejer till kunderna och lagade sneda och fula mjukglassar, lyckades jag bra med att hålla ett högt tempo och ett glatt leende hela dagen. Och på nåt vis var det ingen som blev irriterad på mig ens, förutom han som hade bråttom till båten och fick service försent, enligt han själv, och som till sist surt ropade "Hejdå, nu går jag!" Nä, folk log oftast överseende när de vänligt påpekade att de fått en tia för mkt tillbaka i växel, eller när de fick choklad istället för chokladnougat.

Och så slut jag var sen, men ändock kan jag inte sova. John Blund måste tapper ha försökt få mig att slockna, eftersom jag har sand och grus... makadam, i ögonen. Men ack, likväl är jag vaken och har nu tryckt i mig en banan och ett glas vatten. Nattgrubbel lyckas alltid få en klarvaken. Jag är rädd att orosmolnet ska torna upp sig med dunder och brak, då lär jag "inte få sova en blund", men kvällarna har känts ensamma och lite ledsamma här efter att Joel lagt sig. Jag längtar efter mitt gos och tycker det är orättvist att jag ska ligga och sakna och inte få sova!

Kanske Jonas Hassen Khemiri kan få mig på andra tankar. "Ett öga rött", rolig bok!