jeneli

"Var det inte du som var ensam och pank?" frågade Moster Gun (hängiven bloggläsare) när jag släntrade in på hyllan på Arken vid 24-tiden igår. Men efter att Tommen ringde och var sällskapssjuk var jag inte ensam längre, och efter att ha fått bra med dricks för chaufförsjobbet tidigare på kvällen var jag heller inte pank. Svårövertalad har jag ju heller aldig varit, för med sällskap och lite stålars på fickan tar man gärna en tur till "Stadshotellet" Lite pinsamt att spela så principfast på bloggen som halva släkten + några vänner läser, för att sedan gå helt emot sig själv. Men det är ju det här som är den "oförskönade verkligheten", förstår ni!

Släkten trängdes som vanligt om utrymmet på Gubbhyllan. Jag stötte ihop med både mor, "styvfar" och moster på dansgolvet när jag höftvickade till "Inatt inatt" tillsammans med Tommen. Höftvicket i nattklubben var inte lika ivrigt som tidigare lördagskvällar eftersom jag har fått upp ögonen för minglandet. Jag spatserade runt bland mer eller mindre bekanta och pratade om allt från tvåårsgamla kärleksdraman till skoljobb.
När jag stötte på Linda och vi hade utbytt de vanliga gapiga och kärleksfulla hälsningsfraserna som man gör på krogen, spårade ju allt ur lite lätt som vanligt. Hon har verkligen dåligt inflytande på mig, för plötsligt fann jag mig själv liggandes uppochner på en stol med "ögon" på hakan som Humle och Dumle. Eller som en av dem åtminstone. Och folk är verkligen lättroade på fyllan, Linda garvade så hon trillade av stolen och måste få hjälp upp av en suckande vakt som himlade med ögonen åt våra barnsligheter.
När musiken tystnat och lamporna tänts, märkte vi också hur svårt det är att skratta och gå samtidigt, vilket resulterade i en hög av armar och ben på lobbygolvet och samma suckande vakt som drog i våra slappa lemmar för att få oss att gå hem.

Vilken tur att jag gick emot mina planer och att jag är sådär lättövertalad. För annars hade jag gått miste om massa skoj! Tjohoo!