jeneli

Jag hade ju tänkt förbereda mig lite inför dagens hemtenta under helgen. Men det bidde ingen förberedelse. Istället lyckades jag få barnvakt för att åka och gratta Emmeli till hennes bagarexamen och för att senare åka och lyssna på Oh Laura, som spelade på Bastun. Det blev många högstadieminnen och skratt hos Emmeli. Roligt, roligt!

Vid tolv drog vi till Bastun där ett hundratal människor trängdes för att få ett ansikte på den ljuvliga rösten som befaller: Release me! i Saabreklamen på teve. Söta Frida och hennes band drog av den ena bra låten efter den andra. Jag och Linda njöt i fulla drag, dansade och tjoade, och försökte få igång de andra människorna i publiken som med slaka armar och oswingiga kroppar stod och glodde rakt fram utan någon som helst antydan till glädje eller upphetsning i ansiktet. Tre svettiga gubbar som stod bakom mig var de enda som hade lite känsla och gjorde den obligatoriska armarna-i-luften-och-veva-av-och-an-armföringen i balladerna.

Och hur brukar en kväll i goda vänners lag sluta? Jo, på Arken förstås. Det var kul det med, ända tills jag vaknade i söndags och fick en påminnelse om hur jävligt det kan vara att vara bakis. Joel kom hem från Moffa vid 13-tiden, men sprang som tur var direkt iväg för att leka med Marcial. Jag låg heeela dan på soffan och ojade mig.

Nu ska jag äta lite bönor, och sen ge mig på tentan igen.