jeneli

Min barnfria helg har varit hetsig som vanligt. Den här gången var det kollegerna som hade hittat på att vi skulle åka med Rosella för att kolla på Larz Kristerz - vinnarna av dansbandskampen i SVT. Måttligt intresserad av dansband är jag ju, men jag får nog lov att erkänna att det var fullt ös på dansgolvet och att jag var en av de ivriga dansarna. Det var inte bara musiken som fick folket att röra sig för det gungade och krängde så att hopen av dansare rullade från ena sidan av dansgolvet till den andra - "en slank han hiiiiiit å en slank han diiiiit..:!" Jag, som lider av en svår sjösjuka och som på tur-resan spenderade en halvtimme i vilstolarna vit i ansiktet och med uppknäppt bälte, hade på tillbakavägen fått i mig en del drinkar som tydligen satte balansfunktionen ur spel vilket gjorde sjögången uthärdlig.

Efter landstigning, idolkort av bandet samt autograf på överarmen gick vi vidare till en kollega på en kaffedrink. Sen bar det av till Indigo där det var någon form av elektro-musik-disco-dans medan en svart kille stod och ropade och skrek i microfonen. Ljudet var öronbedövande men ändå lyckades jag föra en koversation på engelska med en trevlig kenyan som jag bott nästan granne med på Askuddsvägen. När vi dansat och blev utkastade vid stängningsdags slog jag följe med en äldre man som skulle åt samma håll. Vi blev att prata om litteratur, skrivande och musik och inte kunde jag säga nej när han bjöd mig hem till sig på en kopp te. En riktig samlare var han, fabbon, och han visade bland annat den största samlingen bilder på Miss Norma Jean - aka Marilyn Monroe - som han lagrat på sin dator. Närmare 6000 bilder tror jag det var. Sedan tackade jag för teet och halkade hemåt i gryningen.

Det är roligt när en kväll tar såna där oväntade vändningar och alltid lika intressant att prata med folk (OBS! klysch-varning) "från andra kulturer" och folk med stora erfarenheter av sånt man själv är intresserad av. Alltid nåt man kan ta lärdom av.