Det hela började med en annons i tidningen, ett skrivarjobb. Jag funderade i en vecka (inte sååå modigt kanske) innan jag tänkte att "äh, jag ger det ett försök". Jag plitade iväg ett intressemail och väntade sedan ivrigt i flera dagar på svar. Inget svar kom. Det gick en vecka. Inget svar. Två veckor och nu började jag tappa hoppet om ett svar.
Tänkte nästan att det var likabra, så slapp jag gå vidare med det. Så slapp jag kliva över nästa tröskel. "Jag gav det ett försök, det var modigt av mig" tänkte jag och pustade ut.
MEN
Så igår, en månad senare, hade jag fått mail från en kille på företaget! Och även om jag "inte var den mest erfarne" var han sugen på att träffa mig och kunde jag ringa honom? Jag blev skraj och tänkte nästan radera mailet och skita i att jag såg det. Men så kom modiga Jenny fram igen. Så idag ringde jag och vi bestämde träff.
Och även om jag kommer möta en proffessionell människa som säkert har slips också, så tänker jag (trots att jag inte är den mest erfarne) bete mig övertygande och modigt!
AnneEnkvist
Heja Jenny!!
Friskt vågat!! Lycka till, bra att du "modar" dej!!
AnneEnkvist
Heja Jenny!!
Friskt vågat!! Lycka till, bra att du "modar" dej!!
AnneEnkvist
Hmm,gamla faster o datorer...
Linda
Grymt tjejen!! Och att i alla fall verka övertygande och modig är det du är bäst på. Tänk att du inte har sagt nått om det här tidigare. Blir spännande att höra mer sen :)
Mor
Det där låter spännande! Om det är något du kan så är det ju att skriva! Det är du också bäst på! Heja!
Jenny
Tack för hejningarna! Mmm, vi får se hur övertygande jag är sen när det kommer till kritan. Men jag ska försöka att inte sitta och titta ner i bordet, stamma och pilla nervöst med tröjärmen.
Linda
Tveka inte! Just do it! :)

7