Har snart en nioåring.
Nånting händer med Joel just nu. Den så lugna och fina killen har stundvis lite jobbigt med att vara. Jag misstänker att han genomgår en av de där "faserna" som inträffar vid olika åldrar. Kollade lite på nätet och hittade den här beskrivningen av nioåringen som jag tycker stämmer in rätt bra.
9-års krisen
Denna kris brukar infinna sig då barnet är mellan 7-12 års ålder. Detta är förstadiet till puberteten. Utvecklingskrisen handlar om krav och kompisar. Nioåringen upplevs ofta som strullig, orolig och slarvig med ett otydligt språk. Nioåringen är en sökare och grubblare och upplevs ofta som lite dyster. Barnet söker sig själv, sina kompisar, livets mening och en uthärdlig tillvaro. Missmodet och oron dämpar barnets alerta iver och entusiasmen grumlas av verkliga och inbillade besvikelser. Under den här perioden är det livsviktigt att ha kompisar och passa in.
Barnet behöver återigen mycket närhet och ömhet under denna utvecklingsperiod. Det är viktigt att ge barnet tid och lyssna på vad det har att säga. Nioåringen är inte svår att ha att göra med om man bara kan få honom eller henne att förstå att man verkligen vill bara vara en vän. Att göra roliga saker med barnet kan vara upplyftande för alla i denna något svåra och dystra utvecklingsperiod.
_________________
Det jag markerat med fet text är typiskt för Joel just nu. Efter ett utbrott häromdagen då jag frågade honom vad som skulle göra honom glad igen, var svaret: "En kram". Hans favorituttryck är: "Du LYSSNAR ju aldrig!"
På fredag fyller han nio år.
Stora pojken, men samtidigt så liten.