Seidi är en klok hund. Hon vet att hon inte har rätt att stjäla smörgåsen från bordet, åtminstone inte när hon är iakttagen. Då tänker hon: Måtte den där människan flytta på sig så att jag kan hämta mitt byte! Men det gör inte människan, den sitter envist kvar och då vet Seidi att det enda som hjälper är att se till att smörgåsen kommer till henne. I detta skede börjar Seidi utstöta en en serie halvkvävda lockrop, sådana som hon tror att passar smörgåsar. Samtidigt gör hon sitt bästa för att inte avslöja sig, försöker titta lite åt ett annat håll som om ljudet kom från någon annan.

Efter ihärdigt lockande börjar människan förstå vad som är på gång. "Seidi, sluta tigga!!" brukar de morra åt henne. Då vet Seidi att det är nära. Snart är smörgåsen min. Hon har fått människans uppmärksamhet, nu gäller det att vara på sin vakt. Precis just kommer människan att ta den där smörgåstallriken och bära iväg den till köket. Seidi sätter sig i startposition. Där! Där sträcker människan fram armen, tar tag i tallriken och ... och reser sig upp! Bytet flyr! Seidi kastar sig upp, hon kretsar och snurrar kring människans ben utan att ta blicken från smörgåsen. Hon får kämpa, hon blir knuffad, men hon ger sig inte! Nu är smörgåsen i köket. "Måtte den landa i min skål" tänker Seidi.

Men ack.

Den onda människan ställer läckerheten på diskbänken. I ett sista tappert försök att undvika svält utstöter Seidi ett desperat och uppgivet ljud. Då händer det!

"Ja ja, du får väl den där jävla smörgåsen då!" säger människan.

SMACK!

Brödbiten landar i Seidis skål och försvinner lika fort som den kom dit.

Seidi slickar sig belåtet om munnen.

"Undrar när dom tänker äta middag..."